Jultankar 2022


Julen 2022 verkar bli en dyster historia för många, tänker tanten. Det är så oroligt i världen och även oroligt här hemmavid så tanten känner sig riktigt bekymrad. Tanten tänker att hon verkligen hoppas att julen blir så fin och rogivande som den skulle behöva vara, för så många som möjligt. Tanten har å sin sida så många fina jular bakom sig så hon har mycket positivt att titta på i minnessäcken.

När tanten var barn klev tantens familj upp tidigt och drack kaffe, eller rättare sagt föräldraskapet drack kaffe och barnen något annat. Det var den enda dagen på året då tanten o tantens systrar fick bullar och kakor till frukost. Dessutom fick alla barn varsin julklapp så tanten och systrar skulle hålla sig i schack eftersom föräldrarna arbetade då apoteket var öppet även på julaftonen. Tanten har också något minne av att personalen på apoteket åt jullunch i tantens hem och att tanten tyckte det var så trevligt. Tantens mamma Gun kanske inte var lika entusiastisk eftersom det var hon som lagade maten..

Tanten minns också att det bakades pepparkakor och gjordes korv. Det lades in sill och något som modern ville ha var en rökt fårfiol – modern kom från Värmland så kanske den traditionen kom därifrån.

Det kom en tomte – trots att pappa Nisse var hemma. Tomten var oftast ”morbror” Bengt Edholm som kom (kallades morbror av nån anledning trots att han inte var det) å tantens pappa Nisse tomtade sedan hos Bengts familj. Tror även att farbror Peter Havemose var inblandad i tomterotationen i de tidiga jularna.

Så tanten är privilegierad – haft ofantligt fina jular och har fortfarande det tillsammans med systrar och deras familjer. Tanten önskar så att alla kunde ha det men vet ju att världen/livet i största allmänhet är orättvist.

Så med denna – halvtrista – jultanke tar tanten en kopp kaffe till och önskar, trots allt, alla en

RIKTIGT GOD JUL

Tanten versus kundtjänster.

Tanten har under senare tid haft oturen/turen att prata med ett flertal kundtjänster och nästan varje gång blir tanten lätt upprörd. Dels upprörd för att tanten ibland inte förstår vad kundtjänsten finns till för, och ibland för att tanten tycker så vansinnigt synd om de personer som jobbar där.

På VY:s kundtjänst fick tanten veta att ”nu svarar vi alldeles strax, du har plats nummer ett” och det låter ju himla trevligt men tanten fick ändå vänta i drygt 20 minuter efter att ha väntat gode länge för att hamna på plats ett och det är då tanten tycker synd om personalen – det kan inte vara lätt när sura tanter till slut kommer fram och är lagom irriterade.

Det som gjorde att tanten ifrågasatte kundtjänstens (fortfarande VY) berättigande var att sagda kundtjänst, som tanten till slut kom fram till, inte kunde se tantens bokning eftersom tanten hade försökt lösa problemet på deras hemsida och då tydligen på något vis låst deras möjlighet att se bokningen. Det skulle alltså betyda att tanten skulle lägga på luren och vänta ett tag till och sedan ringa upp igen, sitta i kö för att kundtjänsten KANSKE skulle kunna se bokningen.

Det finns kundtjänster som fungerar fint, det är tanten helt säker på. Det är nog bara så att tanten inte stött på dem än..

Tanten inser att tanten behöver ha riktigt gott om tid för att ringa till en kundtjänst och tanten har den tiden då hon till största delen är pensionär, men alla andra? Alla de som är mer aktiva i samhället än tanten – hur gör de? Går alla omkring med en telefon som har högtalaren påkopplad, eller går man med lurar på. Tanten tänker att det skulle vara ofantligt slöseri med tid om alla som måste vänta på att komma fram faktiskt gjorde just det – väntade, istället för att göra något vettigt.

Tanten har skrivit om detta tidigare och tanten tänker att det är troligt att tanten kommer att göra det igen.

Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Nu är det helt klart att tanten är både pensionär och gammal.

Det bevisades när tant Anna hade en konversation på messenger med yngre personer. Tanten skulle beskriva en sak om Norr- och Västerbotten. Tanten skrev om BD- och AC-län. Tanten fick väldigt konstiga svar som tanten svarade på. Det var inte förrän en av de andra unga lade in en bild på Sverige där länsbokstäverna fanns med som det blev klart för den andra unga vad det handlade om. Då först blev det också klart för tanten att den unge personen inte alls hängde med i tantens resonemang.

Senare satt tanten å de unga och pratade IRL och tanten menade att det är ju begrepp som används ofta. Pyttsan sa de unga, möjligen med tantens jämgamla. De hade googlat på fenomenet och menade att det var ”jättegammalt”. Den som faktiskt fattade gjorde det enbart eftersom hens farfar pratat om att de bodde i T-län.

Tanten tänkte efter och var ju tvungen att erkänna att de sammanhang då tanten använder länsbokstäverna nog handlar om sammanhang då deltagarna är i ungefär samma ålder som tanten.

Men, tänker tanten, det innebär ju att tanten lärt sig något nytt och även att de unga gjort det. Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Julkort!

Tant Anna har funderat på julkort. Förr skickades långa julbrev och tanten minns tantens pappa Nisse som skrev långa betraktelser under namnet ”Mattisuddensfunderationer” (år 81/82) och under namnet ”Hövens funderingar”. Far Nils alterego ”Lilleman Höven” funderade över både ditt och datt och just till julen 1981 skrev han bl.a.:

 "Lilleman Höven i Mattisuddskog. 
 Skotern är gammal men duger nog. 
 Men snart glömmer han skotern. För ingenting…
 Lyssnar till tystnaden runt omkring.
 Hör en torraka knirka på avlägset håll. 
 Tänker på tomtar och troll. 

Efter en lång betraktelse kring händelser i världen detta år så kommer avslutningen: 
  
 Det brinner i kaminen och skinkan står i ugnen. 
 Gun har bakat och lagt in sill. 
 Lillemans Hövens värld är lugn än 
 och barn och barnbarn finns här och finns till. 
 Varför är så mycket åt just oss givet? 
 Du frågar så mycket. Tacka livet...." 

Tanten tyckte mycket om hans jul/nyårsbetraktelser även om de var mycket melankoliska men just nu tänker tanten på att det inte skrivs julhälsningar på samma vis längre. Förr hängde julkorten i långa rader på ett snöre som tantens gubbe hängde upp över en dörröppning men nu kommer inga. FAST det är fel – i år fick tanten och gubben ett (1) julkort – och ett jättefint ett (å det tackar tanten Mia o Göte varmt för):

Dock är det ju så att tanten själv inte skrivit ett enda julkort i år och då är det ju självklart att tanten heller inte får några. Nu med sociala medier så läggs julhälsningarna där och det, tänker tanten, är också trevligt. Inte lika trevligt som pappersdito men ändå.

Tanten undrar, när hon tar en kopp kaffe till, varför vi blivit så digitaliserade? Å tänker att tantens pappa Nisse funderade på samma sak redan 1981:

"Datorer tickar världen över.
Vet precis vad vi behöver.
Skärpta bossar
styr skärpta gossar
som trycker på knappar till pigga datorer 
som styr outtröttliga processorer.
Några chips
och vips
står julgranen färdigplastad och klar
att säljas från närmsta julgransbar."

Tanten förvandlas…

De senaste dagarna, ja faktiskt hela midsommarhelgen, så har det varit varmt! Tanten bor inte norr om polcirkeln för att ha det varmt!

Nåja, lite skönt får väl tanten erkänna att det är, att inte behöva sopa bron fri från snö eller skotta densamma. Eller att starta en bil i -35 grader. Men även värme kan det bli för mycket av, för tanten, och då förvandlas tanten till vad som kan liknas med en amerikansk tant. Dock utan det blå håret. (Som ni märker har tanten alla klyschor om amerikanska tanter helt klart för sig.)

Men hur tänker tanten nu, frågar ni er säkert. Jo, tanten och tantens gubbe installerade en luftvärmepump för rätt många år sedan – för vinterbruk – men tanten har upptäckt att den går alldeles utmärkt att använda under sommartid, fast tvärtom. Tanten upptäckte tidigt att det var möjligt men har inte känt ett behov av att använda den tidigare. Första gången tanten och tantens gubbe använde den tvärtom var förra sommaren. Å nu gör tanten det igen! Kör luftvärmepumpen tvärtom. Tanten kan inte sova i +27 grader, går bara inte.

Å hur gör detta tanten amerikansk – jo därför att hon gör likadant med bilen. Kör luftkonditioneringen på 19 grader och vill helst inte kliva ur bilen när den fått upp kylan.

Tanten har varit en del ”over there” och sett hur tanterna (å alla andra) transporterade sig till luftkonditionerade varuhus i luftkonditionerade bilar från sina luftkonditionerade hem. Detta tyckte tanten då var helt befängt, men nu är hon där själv så det är väl bara för tanten att ringa sin frisör å be om en blåtoning i håret.

Men om tanten blir lite allvarligare så är det något fel med denna värme. Tanten har inget minne av att det behövdes luftkonditionering i bilen när tanten var barn, Eller inne heller för den delen. Tanten öppnade bara fönstret, satte i myggfönstret och sedan var det klart. Å tanten sov gott. Visserligen var tanten yngre då, men tanten gillade inte när det var för varmt då heller. Tanten är också fullt medveten om att bara det faktum att hon kör dessa prylar bidrar till att det blir ännu varmare – i alla fall när hon kör den i bilen eftersom bilen tar mer bränsle när tanten vill ha det svalt.

Så tanten börjar tänka skojigt men avslutar med allvar, hon tar en kopp kaffe till och tänker att tantens pappa sa att det var bra för kroppen att svettas…