Kategori: ”Det var bättre förr”-tankar

Papperstidningar..

Tant Anna o hennes make har länge prenumererat på lokalbladet och en Stockholmstidning, det gör tanten fortfarande men Stockholmstidningens pappersvariant har tantens hushåll bara på fred/lörd/sön och lokalbladet har hushållet enbart som digital tidning.

Tanten tänker att det är bra, att det är ett positiv tekniskt framsteg, framförallt för att tanten har med sig lokalbladet oavsett var tanten befinner sig. Tanten tänker också att det sparar både transporter och papper – även om tanten fått lära sig att de servrar som lagrar allt tar erbamligt mycket energi.

Men tanten har ett litet aber med detta – hur får man eld i köksspisen utan tidningspapper? Tanten har någon gång lärt sig att tända med näver, eller töre men på senare tid nästan uteslutande använt sig av tidningspapper. Å en sak måste sägas; Stockholmstidningens papper är inte alls lika tändvänligt som lokalbladets..

Tanten läser många böcker i en läsplatta, alltså även böcker har hamnat i den elektroniska sfären men vissa böcker kan man inte ha elektroniskt – som kokböcker eller Yngve Ryds bok om eld som tanten kanske får ta fram och läsa på hur man gör upp en dito i köksspisen – utan papper.

Så tänker tanten så här på årets sista dag, tanten tar en kopp kaffe till och önskar alla ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

Befolkningsbrist.

(Bild från SCB)

Tant Anna har varit och fortbildat sig. Å kommit till insikt om att vi lider av allvarlig befolkningsbrist. Visserligen visste nog tanten det redan innan, men det blev så tydligt denna gång.

Tanten har fått veta att år 2010 slutade den arbetsföra delen av befolkningen följa den behovsrelaterade delen. Alltså de som arbetar och försörjer de som inte arbetar, som t.ex. barn och gamla.

Tanten har fått veta att genom åren har det varit ungefär i proportionen 100st försörjare (ungefärlig ålder 20-65 år) till 70st försörjda (barn och gamla) men 2034 räknar man med proportionen 100 till 90.

Tanten tänker att någon gång måste det ju vända igen, och tanten har fått veta att runt år 2040 räknar man med en vändning. Den delen av Sverige som tanten bebor kommer fläckvis att få det riktigt besvärligt under tiden, typ 100 som ska försörja 120.

Å då, tänker tanten, är det ju ännu märkligare att det finns personer som inte tycker det är ok att människor kommer till oss någon annanstans ifrån. Vi borde alla göra vågen för att de vill komma till just oss eftersom det är med hjälp av dem som vi kan klara av framtiden!

Så slutsatsen blir alltså, tänker tanten, att när det gäller försörjningsgraden så var det bättre förr. Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Råttan på repet…

Tant Anna funderar på begreppet landsbygd. Tanten väljer att inte kalla det glesbygd eftersom det då låter som om ingen bor där tanten bor.

Så tanten tänker landsbygd och i tantens hemkommun finns en centralort – som per definition är landsbygd – men byarna runt sagda centralort är upprörda eftersom det upplevs som om orten tar/får allt. I centralorten tycker man att länets självpåtagna huvudstad tar/får allt. I denna stad tycker man att grannlänets huvudstad gör det samma och alla på landsbygden tycker att rikets huvudstad och dess två kompisar tar/får allt.

Katten på råttan, råttan på repet.

Tanten tänker att det som beslutas i huvudstaden får konsekvenser hela vägen ner.

Tanten har haft anledning att fundera över detta, då hon lyssnade på Sören Häggroth som har skrivit en rapport om förutsättningarna för en hållbar och bärkraftig kommunstruktur, han menar att om man som stat anser att landsbygdskommuner ska klara samma uppdrag som de urbana dito – så måste man också betala för det.

Men, tänker tanten, om man då inte vill betala? Vad händer då? Staten har ju tvingat folk att flytta tidigare – kanske man gör det igen? Om man gör livsmöjligheterna så dåliga som möjligt kanske folk flyttar ”frivilligt”?

Kanske, tänker tanten, tycker man redan att man betalar så det räcker – men det håller inte tanten med om. Samma uppdrag som ligger på stora kommuner förväntas tantens lilla kommun klara, med attans så mycket mindre resurser.  Tanten har träffat personer från ett annat lag än tantens som absolut menar att om marknaden inte grejar att lösa problemet – då är inte problemet värt att lösa. Phu, tänker tanten,  den där marknaden verkar mest bry sig om sitt eget välbefinnande och inte om tantens och hennes grannar.

Så tänker tanten, å tar en kopp kaffe till.

 

 

Det var alltså inte alltid bättre förr?

Tant Anna är nu i den åldern då hon och jämnåriga tanter (å även ett gäng farbröder naturligtvis) börjar klaga på de ungas alla tillkortakommanden.

Det vet ju alla att ungdomar är lata, ouppfostrade och att de allt som oftast har fullständigt noll koll. Visst, säger vi tanter o farbröder, det finns undantag – men dom är verkligen inte många.

Tant Anna minns att så sa tantens föräldrar och så sa även tantens mormor och morfar. Tantens farmor och farfar lärde tanten inte riktigt känna så tanten vill inte lägga ord i deras mun, dock tror tanten att även de kunde ha yttrat åsikterna beskrivna ovan.

Ja, tänker tanten, de unga var allt bättre förr, då när tanten var ung..

MEN nu har tanten uppdagat att de unga inte alls var bättre förr. Snarare kanske de till och med var lite värre.

I husorganet hittar nämligen tanten detta:

Sokrates hade alltså även han åsikter om de unga och en sak kan man vara helt klar över – han levde förr!!

Så tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till…

 

 

Det var bättre förr!

Tant Anna fick ett paket för någon dag sedan. Tanten travad iväg till ICA för att hämta ut det, väl där fick tanten veta att hon minsann var på fel ställe, det var på Coop paketet fanns..

Tanten tänkte att – ”det var då som själve f-n”, men spatserade iväg till rätt ställe. När tanten gick därifrån tänkte tanten att bara på den korta sträcka som avverkades i det lilla samhälle tanten bebor så såg hon tre ställen som lämnar ut paket. I samhället torde det finnas minst fyra ställen nuförtiden där paket kan hamna. Om tanten läst lite noggrannare på det meddelande som aviserade paketet så hade tanten gått rätt från början men tanten minns ändå med förtjusning den tiden då det räckte att gå till ett ställe för att få ut sitt paket. Eventuellt hade paketet på den tiden kommit med bussgods så det kunde finnas på ett ställe till. Dock fortfarande bara hälften av de ställen som det finns på idag.

Tanten tänker att det är egentligen detsamma med medicinerna nuförtiden. De kan också köpas på många olika ställen, och det förvånar tanten att människor då blir upprörda över att apoteken har sämre öppettider och sämre lager än förr. Klart de har – det säljs ju mediciner både här o där så enda anledningen att gå in på apoteket idag är ju egentligen om man har receptbelagda mediciner.

Tant Anna tänker att det enda som känns tryggt numera är systembolaget. Där har man inte outsourcat alkoholhanteringen – än – som tur är!

Det var bättre förr, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till..