Avtackning…

Fy, vilket otrevligt ord, tänkte tant Anna, när frågan kom på tal. Tanten har aldrig gillat att bli avtackad – det känns trist – har alltid tanten tänkt. MEN tanten blev avtackad igår och det var ju faktiskt himla trevligt om än lite sorgesamt. Tanten tänkte att hon ska nog vara himla glad över att det var just både skojigt och ledsamt eftersom det torde betyda att tanten har trivts så bra med både jobb och arbetskamrater.

Tanten fick en jättefin present och den visar på att tantens arbetskamrater har lärt känna tanten väl eftersom presenten speglar hur tanten gärna skulle tillbringa sin pensionärstid…fast skulle tanten göra det så finns risken att det nog slutar illa. För se här hur tantens kommande dagar ska se ut om tantens arbetskamrater får bestämma.

Morgon, tanten kliver upp, duschar och smorslar så hon är ren o luktar gott inför dagens dagsverke

Tanten äter nog frukost, för det ska man och sedan är hon redo för dagen och sysselsätter sig kanske med något men så fort hon får en chans letar hon reda på en god och uppbygglig bok. Hon öppnar presenten med lakritstryfflar.

Hon placerar dessa på soffbordet och hämtar sedan ett glas för att kunna servera sig lite bubbel.

Sedan tar hon den helt fantastiska pläden

brer den över sig och frossar sedan i bok, bubbel och lakrits och där blir hon..

Så ni ser – tanten hamnar rätt in i fördärvet och kommer aldrig att resa sig igen. Åtminstone inte innan bubbel o lakrits tagit slut.

Skämt åsido, tanten blev verkligen glad över omtanken, den fina kvällen och presenten. Tanten inser verkligen hur förunnat hon haft det på sin arbetsplats med fantastiska arbetskamrater o chef o dessutom ett himla roligt jobb. Stort tack, säger tanten!

Å med det kryper tanten under pläden i soffan och tar ett glas bubbel till…

Det finns anledningar att glädjas!

Tant Anna skrev i förra inlägget att hon var deppig eftersom det händer så mycket tokigt i världen just nu. Det är som att tanten inte riktigt tycker det är ok att faktiskt glädjas åt saker men förra veckan blev tantens lillasyster mormor för andra gången, denna gången till lille Ivar!

Å då blev tanten glad, riktigt glad! Dels för det nya livet, dels för att allt gick bra men också för att det finns hopp när det kommer nya individer. Tanten lever på hoppet att de är klokare än de som lever nu, tanten inkluderad.

Tanten insåg, tack vare Ivar, att det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Tanten är frisk – bara en sån sak. Tanten har mat på bordet varje dag och ett tak över huvudet. Tantens gubbe mår också relativt bra, likaså tantens andra nära o kära.

Tanten har satt tomatfrön som gror, har även lyckats få fart på physalisen. Detta brukar tanten ha problem med – de ska ljusgro och av någon anledning får inte tanten det att funka varje gång. Men i år gick det. Tanten har fått tillstånd av hyresvärden att sätta upp sitt lilla plastväxthus på tomten, så lite odlat blir det i år, till tantens stora glädje. Ifjol odlades ingenting eftersom tanten o gubben flyttade då, och det var skönt – då. Men nu är tanten glad över att kunna odla lite i alla fall.

Även om det snöar just nu så vet tanten att årets snö kommer att försvinna, precis som tidigare år, och vi får sommaren även 2022.

Tanten var på hälsokontroll i måndags, HALDI-projektet, där fick man även testa minne och andra mentala förmågor. Tanten var nöjd med resultatet ända tills hon kom hem och insåg att hon hade hävdat att det var tisdag den 4 maj..
Fast månaden ändrade hon till april – så riktigt så illa var det inte, å hon visste vilket år det var.
När tanten kom hem var det fortfarande tisdag, hon skickade ett sms till storasyster för att fråga hur resan går..storasyster svarade att det ”är först imorgon, tisdag, vi åker” Då insåg tanten fadäsen – men till och med det gjorde tanten glad för nu har hon det så bra att hon inte behöver hålla någon som helst koll på dagarna. Å det är lyxigt!

Tanten konstaterar att tantens liv är gott!

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till!

Ganska fantastiskt ändå..

Tanten och tantens gubbe har varit till Stockholm för att gubben behövde opereras i ryggen, Region Norrbotten kunde inte fixa det inom rimlig tid så de skickade iväg gubben. Tanten följde naturligtvis med och var imponerad av enkelheten i bokning av biljett, hotell och annat. Tanten fick naturligtvis betala sin resa själv men sjukresor, med bistånd av upphandlad resebyrå, ordnade så att det gick enkelt o hyfsat smärtfritt.

Operationen gick bra och med drogad gubbe tog sig paret hem till Jokkmokk utan alltför stort besvär. Ena hunden hämtades i Luleå på hemvägen och den andra från Gällivare dagen efter. Tur man har systrar, tänkte tanten.

Operationen gjordes på en privat ryggklinik och både gubben och tanten fick ett fint och proffsigt bemötande. Men tanten är ju inte tanten om hon inte hittar nåt att klaga på och tanten klagar just på att det är privat. Det kan inte vara så svårt att vara vänlig och trivsam när man kan välja sina patienter, när regionen får betala dyra pengar för att få det gjort. Tanten hade hellre sett att det hade kunnat göras i regionens egen regi. Dels för att slippa resan men också för att de skattepengar som detta kostade torde ha varit färre om det hade kunnat ordnas på hemmaplan.

MEN – säger då vän av ordning, om nu tanten säger så – varför åka? Helt enkelt därför att gubbens hälsa krävde det. Väntan har varit olidligt lång – flera år – så det var onekligen dags.

Tanter tänker ändå, att nog bor vi i ett fantastiskt land där gubben blev opererad utan stor personlig ekonomisk kostnad. Tanten betalar, och har betalat, skatt för det och gjorde det mycket gärna även på den tiden då tanten inte direkt ”såg vad hon fick för pengarna”. Nu vet hon vad hon fick – eller i det här fallet vad gubben fick – för pengarna. Å det tackar tanten för.

Tanten har också, sedan tidigare inlägg, träffat på en trevlig kundtjänst, som svarade fort och kunde bistå tanten, så ni ser – även en sur tant hittar guldkorn lite då och då.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Nu är det helt klart att tanten är både pensionär och gammal.

Det bevisades när tant Anna hade en konversation på messenger med yngre personer. Tanten skulle beskriva en sak om Norr- och Västerbotten. Tanten skrev om BD- och AC-län. Tanten fick väldigt konstiga svar som tanten svarade på. Det var inte förrän en av de andra unga lade in en bild på Sverige där länsbokstäverna fanns med som det blev klart för den andra unga vad det handlade om. Då först blev det också klart för tanten att den unge personen inte alls hängde med i tantens resonemang.

Senare satt tanten å de unga och pratade IRL och tanten menade att det är ju begrepp som används ofta. Pyttsan sa de unga, möjligen med tantens jämgamla. De hade googlat på fenomenet och menade att det var ”jättegammalt”. Den som faktiskt fattade gjorde det enbart eftersom hens farfar pratat om att de bodde i T-län.

Tanten tänkte efter och var ju tvungen att erkänna att de sammanhang då tanten använder länsbokstäverna nog handlar om sammanhang då deltagarna är i ungefär samma ålder som tanten.

Men, tänker tanten, det innebär ju att tanten lärt sig något nytt och även att de unga gjort det. Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Tanten har gått i pension!

Det är faktiskt inte riktigt klokt men tant Anna har blivit pensionär. Tant Anna tycker det känns himla bra, men det kanske beror på att hon får fortsätta jobba lite men inte med det hon har jobbat med de sista 6 åren. Samt att hon får bestämma när, var och hur hon gör det hon ska. Himla privilegierat, tänker tanten, att hon har det.

Men faktum är att tanten tycker att det är dags att sluta jobba och tanten är rätt förvånad över att hon faktiskt känner så. Hon har nog trott att det skulle kännas sorgligt men det känner hon inte. Däremot är det alltid vemodigt att lämna platser där man trivts så bra, tänker tanten, och att lämna fina kollegor som tanten haft himla skojigt tillsammans med. Men så är ju livet – tanten går in i en ny fas nu.

Kanske det blir lite mer skrivet på denna blogg när tanten faktiskt får en massa tid över. Det hoppas i alla fall tanten – för sluta tänka, det har inte tanten tänkt!

Faktum är att hon tänkt på lite av varje på sista tiden. på allt från knasiga skyltar till funderingar kring sommarjobbarna i parken – varför är det alltid pojkarna som kör gräsklipparna? Nå funderingarna om just det kommer lite längre fram. Nu ska tanten mest njuta av hösten och sin nya verklighet.

Å med den tanken om nya livet tar tanten en kopp kaffe till.