Kategori: Lite udda tankar

Tanten vs Xerxes

Tanten och tantens gubbe har bytt bil. Bilen har två X i registreringsnumret – därför fick den heta Xerxes och efter att tanten läst på om denna persiske storkung så stämmer namnet väl med tantens bil.

Tanten har aldrig varit med om en bil med så mycket åsikter. Xerxes har kommentarer om allt tanten gör och för all del även om det tanten inte gör. Som typ att Xerxes tycker att tanten ska stanna och dricka kaffe…
Tanten blev fullständigt skräckslagen när tanten skulle köra om en bil och Xerxes vägrade och styrde in bakom bilen igen och eftersom Xerxes dessutom verkar bestämma hastigheten också så började han skrika åt tanten att tanten minsann höll på att KOLLIDERA!

Xerxes muttrar också om tanten inte håller båda händerna på ratten, så sätta på radion under tiden man kör är inte att tänka på..

Gudskelov hittade tanten, efter ett fasligt letande, den magiska knapp som stängde av Xerxes eget rattande. Att Xerxes väljer hastighet ibland, när tanten har ställt in den så att den håller en viss hastighet, gillar dock tanten. Om Xerxes kommer ikapp en bil som kör saktare än honom så tar Xerxes ner hastigheten och anpassar den till bilen framför.

Xerxes hojtar en hel del; bl.a. blev tanten utskälld för att hon inte hade stängt av bilen ordentligt och då riskera att batteriet tar slut. Hon blir uppläxad för att hon, enligt Xerxes, inte har nog koll på omgivningen eller att hon kör för nära väggen när hon ska parkera i garaget. Det sista måste ju tanten göra och hon kan heller inte förändra storleken på garaget. Tanten har försökt förklara det för Xerxes men han vill inte lyssna.

Tanten har försökt få tag på en analog instruktionsbok om Xerxes eftersom den som finns på nätet är svårläst, tycket tanten. Men tanten börjar tro att just detta är en del av Xerxes plan – att tanten inte ska kunna överlista honom utan att han ska få härja med tanten för all framtid…

Så dramatiskt tänker tanten å tar en kopp kaffe till för att lugna nerverna eftersom tanten ska köra (även om Xerxes tror annat) till Gällivare strax.

God fortsättning på 2024..

Tanten o gubben firade en mycket stillsam nyårsafton – vilket för det strävsamma paret betyder middag klockan 17, sova vid 22. Det var länge sedan tanten och gubben var vakna ända till tolvslaget. Kan bero på att de känner sig ganska trygg i att ingenting har förändrats till morgonen den 1 januari – förutom just att det blivit en 4:a istället för en 3:a.

Dock hoppas tanten att 24 blir bättre och att världen skärper sig och löser problem istället för att skapa dem.

Tanten har en liten undran dock som kan hänföras till att ”det var bättre förr”.

Tanten var och handlade på nyårsaftonen, saker hon glömt, och fick då se skylten ovan. Å även om tanten var tacksam för att hon kunde köpa potatis så tänkte hon att det är löjligt med sådana öppettider som Coop (å även ICA) har under helgen. Tanten träffade de tidigare bygrannarna B och R och kunde, tillsammans med dem, konstatera att framförhållningen bland dagens människor inte är så bra. Tanten inkluderad.

Förr – ni vet, då det var bättre – så stängde affärerna kl 13 på lördag och öppnade på måndag morgon. Alla överlevde och tanten tänker också att om man glömt något så klarade man sig utan. Vilket tanten grejat även om hon inte kunnat köpa potatis.

Tanten tänker att det kanske hade varit trevligt för personalen att få vara ledig jul och nyår, hon hoppas att de fått bra betalt för att serva tanten med potatis på nyårsafton.

I övrigt börjar nya året med en redig kyla, runt -30 i tantens kommun. Enligt ansiktsboken – 38,5 i Kvikkjokk. Tantens hundar kissar fort..

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till, framför brasan i kaminen.

Broavgifter eller Ebberöds bank?

För någon månad sedan hyrde tanten en liten ”plåtis” och for söderut tillsammans med en av sina hundar. Himla trivsamt var det. Tanten noterade att hon nog skulle betala en broavgift, även om tanten inte riktigt kommer ihåg var.

Hursomhelst – tanten fick ett sms för nån vecka sedan från hyrbilsföretaget att tanten minsann var skyldig 18 kronor för dessa avgifter. 9 kr varje väg. Tanten kan tycka det var lite snålt av företaget men svischade raskt iväg den begärda summan.

Men tanten är ju inte tant om hon inte börjar fundera på detta så det gjorde hon ju. Tanten har inga problem alls med avgifterna men kommer ju ihåg när hon tidigare fått fysiska brev när hon passerat någon avgiftsbelagd väg eller bro. Samma summa då, 9 kr enkel väg och dessutom kom det ett brev för varje gång hon passerade.

Frågan blir – hur kan detta gå ihop?
Ett brev på max 50 gram kostar 15 kronor enligt postnord. Det innebär en förlust på 6 kronor per brev. Tanten tänker att det liknar Ebberöds bank men tänker att det kanske går med vinst på alla dem som bor i området som troligen betalar större summor per räkning. När tanten läser på transportstyrelsen hemsida så betalar större fordon 20 kr så där tjänar man i alla fall 5 kr per resa. Om man är ett företag med fler fordon så kan man ansöka om en ”samlingsavi” å det är väl tur, tänker tanten. Å det kanske företaget som tanten hyrde bilen av har och då kanske totalsumman var högre än 18 kr.

Jaja, det finns mycket att fundera över i vår värld, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Sicken historia…

Tanten var i Stockholm i mitten av februari. Tanten hade varit på ett möte på finansdepartementet och mötet blev klart tidigare än tanten beräknat så hon spankulerade iväg, i långsam takt, mot Arlanda Express. Tanten genade över Klara kyrka och där mötte hon en man, han kom gående med en ros i sin hand. En halvlång rock, en chic halsduk runt halsen och han undrade om han fick växla några ord med tanten. Å det fick han.

Han berättade en historia, dock har tanten förkortat den en del:

”Jag har varit tillsammans med en man (jag är alltså gay) och han vann en kryssning på Viking Line och jag trodde ju att jag ingick i den kryssningen men när jag kom till båten var han där med en annan man. Eftersom jag bor på landet så sa han att jag fick åka hem, och att han var så less på att åka med pendeln när han skulle träffa mig. Jag blev så chockad att jag bara promenerade runt, runt i stan och till slut var det försent för att kunna ta pendeln hem. Jag satte mig på Max, men där får man inte sitta gratis så mina pengar tog slut, fick ju lova att köpa kaffe o annat. Så idag har jag varit på massor av ställen för att få hjälp så jag kan ta mig hem. Jag var här – in till kyrkan och frågade efter diakon Therese som hjälpt mig när min pappa dog men hon är ute på hembesök för att hjälpa andra. Jag var in till länstrafiken men de ville bara att jag skulle köpa en biljett via en app så jag gick in på alla elektroniska affärer men de hade inte mitt telefonmärke.”

Eftersom tanten inte riktigt hängde med på hur han menade att det hade hjälpt om han hittat en elektronikaffär med hans märke på telefonen så ställde hon flera frågor om det men fick lite underliga svar. Tanten fick i alla fall klart för sig att mannen inte riktigt hade koll på hur swish och SL:s app fungerade så hon bad honom fortsätta, mest för hon ville veta hur rosen kom in i bilden.

”Till slut gick jag in till socialdemokraterna, för jag tänkte att de borde ju kunna hjälpa en person i nöd men de kunde de inte men jag fick en ros (AHA, tänkte tanten) och när jag var till polisen sa de bara att detta var ett relationsproblem. By the way så var mitt ex inte så säker på vem han är så allt har ju varit så hemligt och jobbigt.”

Mannen föll i tårar.

Tanten undrade vad han egentligen ville med detta samtal, tanten visste ju svaret och mycket riktigt vill han ha 149 kr till tåget hem. Tanten visste att den biljetten kostade inte så mycket men tänkte också att en god historia kan vara värd en peng. Däremot tänkte tanten att han behöver revidera den och ta bort delen om hur han letade en telefon av sitt märke – eftersom det verkligen inte var trovärdigt.

Så det sa tanten till mannen, att om han håller sig till den olyckliga kärleken och kanske lägger till något om hur det kom sig att han tänkt åka en kryssning till Finland utan pengar och telefon så kan man till och med tro på historien han berättar, vilket kan löna sig längre fram.

MEN, sa tanten till honom, du har lagt ner en del tankemöda på historien och det kan vara värt en slant, så tanten gav honom 150 kronor mest bara för att tanten hade kontanter, vilket bara det var ovanligt. Mannen log rart mot tanten och tackade så hemskt mycket för pengarna och lovade funderade ett varv till.

Tanten fortsatte till Arlanda Express och kände sig ganska nöjd med dagen.

Ibland behövs det bara en stund att lyssna och 150 kronor för att göra någon glad, tänkte tanten, och drack en kopp kaffe på Arlanda innan hon åkte hem.