Kategori: Meningslösa tankar

Vad man tror man köper och vad man faktiskt får…det är inte alltid samma sak.

Tant Anna har varit och handlat. Tanten köpte bl.a. denna förpackning, hon tyckte det lät gott:

Tanten gillade att det var:

Men så läste tanten innehållsförteckningen – och kände sig liite lurad, även om tanten ju måste erkänna att det var bär i köpet men kanske inte så mycket av de specifikt nämnda som första intrycket gav vid handen:

För tanten hade ju köpt en smoothie med hallon, jordgubb och blåbär men 8 jordgubbar, 14 hallon och 17 blåbär gör ju liksom ingen sommar så tillverkaren har lagt till äpple, bananer, apelsin, svarta vinbär och juice från koncentrat. Det sista är ju helt ok eftersom tanten brukar göra sin egen smoothie och vet att mer flytande grejer behövs för att göra hela konkarongen hyfsat rinnande.

Tanten menar att det inte är riktigt korrekt att kalla dekokten för en hallon, jordgubb och blåbärssmoothie utan tänker att den kanske istället kunde kallas för en ”lite av varje-smoothie”

Men, tänker tanten, när hon tar en kopp kaffe till – tanten borde ha läst bättre eftersom tanten trodde hon köpte en BÄR-smoothie, men det stod ju faktisk att det var massor med FRUKT och det var det ju..

Lurad?

Tantens make gillar en viss sorts apelsinjuice, som tanten följaktligen ibland köper. Döm om tantens förvåning när hon upptäckte att istället för en liter i flaskan så var det plötsligt bara 850 ml. Dessvärre kom inte tanten ihåg vad juicen kostade för en liter men hon känner sig ganska säker på att den i vart fall inte blivit billigare per ml, detta eftersom tanten varit med förr och vet att sådana förändringar, det gör man bara när man vill höja priset och hoppas att folk inte ska märka det.

Tanten använder mellanrumsborstar till sina tänder eftersom hon behöver hålla ordentligt rent i sin mun, nu har borstarna tydligen fått en uppryckning och tanten funderar på varför..

Varför är det så noga med att dessa mellanrumsborstar har en ”fräschare färg”? Tanten tänker att hela grejen hade väl varit smartare om det stod ”fräschare/bättre borste men samma färg” . För tanten tänker att färgen har ingen som helst betydelse för henne,  borstarna hänger på krokar på toaletten å tanten tror inte någon som besöker tantens badrum bekymrar sig om dessa färger..

Det är precis samma med toalettrullar! Tanten känner sig konstant lurad när det gäller inköp av dem – endera är de så löst rullade så det är löjligt eller också är hålet i mitten gigantiskt!

Jaja, tänker tanten, det är väl så man tjänar pengar – man tar bort lite då och då men behåller samma pris. Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Misofoni!

Tant Anna har inte noterat några tankar här på ett tag, men det kan bero på att tanten har haft så många tankar i huvudet att det har varit svårt att sortera ut just en…

Men nu ska tanten skriva om en tanke som funnits i tantens huvud ett tag, men inte släppts ut.

Hösten 2017 köpte tanten en valp, en av de andra valpköparna berättade en sak som gjorde att tanten ÄNTLIGEN fick svaret på en undran som tanten haft länge, nämligen varför tanten mår så fysiskt illa av vissa ljud!

Tant Annas ömma moder hatade att någon i närheten tuggade på hårda karameller. Tanten själv klarar bl.a. inte av tuggummi som tuggas med öppen mun. Den andra valpköparen klarar inte av när hundarna slickade sig om tassarna, och det ska erkännas – det gör inte tanten heller.

För detta besvär finns numera en diagnos: MISOFONI

Tanten satt på Arlanda Express för ett par veckor sedan, tanten satt bredvid en ung tjej, som istället för att snyta sig, satt och drog in snoret ungefär var tionde sekund. Tanten blev fullständigt illamående, irriterad och var till slut i så dåligt skick att tanten var på väg att flytta till en annan plats – lååångt från tjejen. Tanten funderade på om hon skulle erbjuda tjejen en näsduk, men tanten var lite orolig för att det kanske inte skulle tas emot väl av den unga damen så tanten gjorde aldrig det, utan tänkte att det vore väl attan om tanten inte överlevde de 20 minuter som resan tar. Å det gjorde ju tanten, om än med visst besvär.

Tanten har ibland funderat över sin mentala hälsa eftersom tanten blir så störd av dess ljud, omgivningen tycker ju helt klart att tanten överdriver å det grövsta – men nu, nu kan tanten säga att tanten lider av misofoni, å det är minsann en riktig diagnos – sådetså….

Sur, blev tanten..

 

Tant Anna var till norra grannkommunen i slutet på förra månaden, i tjänsten, och skulle boka ett hotellrum. Det var inte så enkelt eftersom tanten ville att kostnaden skulle faktureras till tantens arbetsgivare. Tantens arbetsgivare är av den rejäla sorten så personalen har inte kreditkort (utom några mycket få).

Om man gör något som kostar pengar så ska det betalas via faktura, vilket tanten tycker är helt ok men det tycker tydligen inte hotellet i grannkommunen.

Det var så att det var reserverat ett antal rum för tanten och alla andra som skulle dit, men tanten o tantens kollegor kommer ju från olika håll och svaret tanten fick när tanten skrev att det skulle betalas med faktura var typ att – betala med kort eller kom inte. Tant Anna går liksom igång på svar som säger så eller som de faktiskt skrev: ”det är väldigt mycket extragöra om var och en ska ha faktura till olika adresser…”

OJ, tänkte tanten och ordnade boendet på ett annat sätt…klart man inte vill bidra till att hotellet har extragöra å nu slapp de både bädda och städa efter tanten, tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Om soffor kunde tala..

Tant Anna och tantens make har införskaffat en ny soffa. Tanten å maken bor i ett mycket litet hus vilket innebär att inköp av soffa är lite komplicerat eftersom soffan följaktligen också måste vara rätt liten.

Tanten har upptäckt att det inte är alldeles enkelt att hitta en liten soffa – de flesta är hur stora som helst och det verkar vara så att större delen av befolkningen bor i rätt stora bostäder – eller åtminstone har de ett rätt stort rum. Det har inte tanten.

Den första soffan tanten å tantens make ägde var en soffa tillverkad av tantens pappa Nisse som var en ganska händig man. Tanten lånade den till dess att tanten investerade i en grå hörnsoffa – men det var innan tantens make sågade hål i vardagsrumsgolvet – efter det var gjort blev den grå soffan ett minne blott, helt enkelt eftersom den blev för stor.

Tanten o tantens make började prata om det lilla husets soffhistoria och den är inte så lång eftersom dagens inköp är den tredje inköpta soffan i husets historia. Dock minns tanten och maken att i den första inköpta soffan,  gick tantens fars höft ur led, precis under ”grevinnan och betjänten” på nyårsaftonen. Tantens far kunde inte röra sig men eftersom höften var konstgjord så gjorde det inte ont varför fadern krävde att få se färdigt grevinnan å dricka upp sin whisky innan det ringdes efter ambulans. Så blev det också och det var inte alldeles enkelt för ambulanspersonalen att få ut fadern från det lilla huset, minns tanten.

Den andra soffan var precis alldeles lagom kort och vinröd. Den har levt med hundarna som befolkat tantens hem – det är faktiskt mest de som använt den. Förhoppningen nu är att tanten kommer att sitta i soffan och den är minsann så fiffig att både tant och hundar får plats.

Trevligt, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!