Kategori: Meningslösa tankar

Sur, blev tanten..

 

Tant Anna var till norra grannkommunen i slutet på förra månaden, i tjänsten, och skulle boka ett hotellrum. Det var inte så enkelt eftersom tanten ville att kostnaden skulle faktureras till tantens arbetsgivare. Tantens arbetsgivare är av den rejäla sorten så personalen har inte kreditkort (utom några mycket få).

Om man gör något som kostar pengar så ska det betalas via faktura, vilket tanten tycker är helt ok men det tycker tydligen inte hotellet i grannkommunen.

Det var så att det var reserverat ett antal rum för tanten och alla andra som skulle dit, men tanten o tantens kollegor kommer ju från olika håll och svaret tanten fick när tanten skrev att det skulle betalas med faktura var typ att – betala med kort eller kom inte. Tant Anna går liksom igång på svar som säger så eller som de faktiskt skrev: ”det är väldigt mycket extragöra om var och en ska ha faktura till olika adresser…”

OJ, tänkte tanten och ordnade boendet på ett annat sätt…klart man inte vill bidra till att hotellet har extragöra å nu slapp de både bädda och städa efter tanten, tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Om soffor kunde tala..

Tant Anna och tantens make har införskaffat en ny soffa. Tanten å maken bor i ett mycket litet hus vilket innebär att inköp av soffa är lite komplicerat eftersom soffan följaktligen också måste vara rätt liten.

Tanten har upptäckt att det inte är alldeles enkelt att hitta en liten soffa – de flesta är hur stora som helst och det verkar vara så att större delen av befolkningen bor i rätt stora bostäder – eller åtminstone har de ett rätt stort rum. Det har inte tanten.

Den första soffan tanten å tantens make ägde var en soffa tillverkad av tantens pappa Nisse som var en ganska händig man. Tanten lånade den till dess att tanten investerade i en grå hörnsoffa – men det var innan tantens make sågade hål i vardagsrumsgolvet – efter det var gjort blev den grå soffan ett minne blott, helt enkelt eftersom den blev för stor.

Tanten o tantens make började prata om det lilla husets soffhistoria och den är inte så lång eftersom dagens inköp är den tredje inköpta soffan i husets historia. Dock minns tanten och maken att i den första inköpta soffan,  gick tantens fars höft ur led, precis under ”grevinnan och betjänten” på nyårsaftonen. Tantens far kunde inte röra sig men eftersom höften var konstgjord så gjorde det inte ont varför fadern krävde att få se färdigt grevinnan å dricka upp sin whisky innan det ringdes efter ambulans. Så blev det också och det var inte alldeles enkelt för ambulanspersonalen att få ut fadern från det lilla huset, minns tanten.

Den andra soffan var precis alldeles lagom kort och vinröd. Den har levt med hundarna som befolkat tantens hem – det är faktiskt mest de som använt den. Förhoppningen nu är att tanten kommer att sitta i soffan och den är minsann så fiffig att både tant och hundar får plats.

Trevligt, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!

Papperstidningar..

Tant Anna o hennes make har länge prenumererat på lokalbladet och en Stockholmstidning, det gör tanten fortfarande men Stockholmstidningens pappersvariant har tantens hushåll bara på fred/lörd/sön och lokalbladet har hushållet enbart som digital tidning.

Tanten tänker att det är bra, att det är ett positiv tekniskt framsteg, framförallt för att tanten har med sig lokalbladet oavsett var tanten befinner sig. Tanten tänker också att det sparar både transporter och papper – även om tanten fått lära sig att de servrar som lagrar allt tar erbamligt mycket energi.

Men tanten har ett litet aber med detta – hur får man eld i köksspisen utan tidningspapper? Tanten har någon gång lärt sig att tända med näver, eller töre men på senare tid nästan uteslutande använt sig av tidningspapper. Å en sak måste sägas; Stockholmstidningens papper är inte alls lika tändvänligt som lokalbladets..

Tanten läser många böcker i en läsplatta, alltså även böcker har hamnat i den elektroniska sfären men vissa böcker kan man inte ha elektroniskt – som kokböcker eller Yngve Ryds bok om eld som tanten kanske får ta fram och läsa på hur man gör upp en dito i köksspisen – utan papper.

Så tänker tanten så här på årets sista dag, tanten tar en kopp kaffe till och önskar alla ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

GOD JUL!

Tant Anna har noterat att nu är det jul igen. Tanten har aldrig varit så inspirerad av denna helg. Tanten tänker att helgen oftast verkar föregå av någon form av masshysteri som tanten inte riktigt gillar.

Däremot, tänker tanten, är det mysigt att sitta med familjen. Äta gott och skratta mycket. I tantens familj har julklapparna rationaliserats bort, förutom till de allra minsta, så nu genomförs ett skojigt julklappsspel istället som har varit riktigt roligt. Ifjol vann tanten å tantens make en brandsläckare. Detta gladde både tanten och maken eftersom familjens hus tidigare inte varit begåvad med en sådan praktisk sak.

Samma år, alltså julen 2016, kunde tanten läsa att Tomten faktiskt borde bo i tantens hemkommun. Förutsatt att Tomten är en rationell person, å det kan ju vara svårt att veta, tänker tanten, eftersom det inte torde vara många som mött hen och som kunnat göra en personlig bedömning om Tomten har den egenskapen.

Nåja, tänker tanten, det spelar nog inte så stor roll eftersom tanten är ganska säker på att Tomten inte finns.

Fast man kan aldrig så noga veta, tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Aktivt diskutera…

Jag är en enkel person
med en komplicerad hjärna..

Tant Anna lyssnade på radion – det pratades hur man skulle få in fler kvinnor i e-sportsammanhang. Killen man intervjuade sa att man ”aktivt diskuterade” denna fråga.

Tanten undrar – vad betyder det? Att man är oense och alltså debatterar detta ämne dagligen? Att man gör sitt bästa för ATT diskutera frågan? Gör man överhuvudtaget något vettigt – eller sa han bara så för att vi skulle tro att man faktiskt tänkte göra något.

Tanten läste sedan en debattartikel som handlade om en ny lag där debattören hävdade att lagen var ”ett kraftfullt slag i luften” å även om tanten förstod att skribenten troligen menade att vara lite skojig så gjorde det ändå att tanten liksom fastnade i vilken skillnad det möjligen kan vara på ett vanligt och ett kraftfullt ”slag i luften.” Märks det överhuvudtaget att hen liksom tar i?

En av tantens tidigare chefer sa på skoj att ”vi avvaktar kraftfullt” – vilket är lika knepigt det – men där var det helt klart meningen att tanken var att vara skojig. Det tänker tanten att det inte riktigt var med de andra.

Så meningslöst tänker tanten och tar en kopp kaffe till..