Men hur tänkte de…?

Tant Anna var på ett möte på LTU förra veckan, tanten såg att det fanns ett gästnät att koppla upp den medhavda datorn till,  men det behövdes ett lösenord. Tanten frågade om det gick att få ett sådant – svaret var att det kunde tanten få från hemsidan.

Phu, tänkte tanten – om det gick att koppla upp sig på hemsidan för att få ett lösenord hade ju tanten inte behövt ett sådant.

Sedan kan tanten, lite surt, tycka att ett tekniskt universitet kunde haft ett öppet nät..

Senare läste tanten följande i husorganet:

Lika knäppt det – tänkte tanten, om tidningen inte kom på morgonen fanns heller ingen möjlighet att läsa uppmaningen till kontakt.

Nå, tänker tanten, det går ju att skriva upp informationen så skulle den finnas tillgänglig den dagen då ingen tidning finns att uppbringa.

Så tänker tanten, tar en kopp kaffe till och bläddrar vidare i tidningen som kanske inte kom i tidningslådan.

Det var bättre förr!

Tant Anna fick ett paket för någon dag sedan. Tanten travad iväg till ICA för att hämta ut det, väl där fick tanten veta att hon minsann var på fel ställe, det var på Coop paketet fanns..

Tanten tänkte att – ”det var då som själve f-n”, men spatserade iväg till rätt ställe. När tanten gick därifrån tänkte tanten att bara på den korta sträcka som avverkades i det lilla samhälle tanten bebor så såg hon tre ställen som lämnar ut paket. I samhället torde det finnas minst fyra ställen nuförtiden där paket kan hamna. Om tanten läst lite noggrannare på det meddelande som aviserade paketet så hade tanten gått rätt från början men tanten minns ändå med förtjusning den tiden då det räckte att gå till ett ställe för att få ut sitt paket. Eventuellt hade paketet på den tiden kommit med bussgods så det kunde finnas på ett ställe till. Dock fortfarande bara hälften av de ställen som det finns på idag.

Tanten tänker att det är egentligen detsamma med medicinerna nuförtiden. De kan också köpas på många olika ställen, och det förvånar tanten att människor då blir upprörda över att apoteken har sämre öppettider och sämre lager än förr. Klart de har – det säljs ju mediciner både här o där så enda anledningen att gå in på apoteket idag är ju egentligen om man har receptbelagda mediciner.

Tant Anna tänker att det enda som känns tryggt numera är systembolaget. Där har man inte outsourcat alkoholhanteringen – än – som tur är!

Det var bättre förr, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till..

Skitsak…

Som tant Anna skrivit tidigare så bor tanten då och då på hotell och förutom irritation på saltkar så kan tanten blir irriterad när hon besöker toaletten i det rum tanten tillfälligtvis bebor.

Detta beror på hur toalettpappershållaren är lokaliserad i förhållande till toalettstolen.

Tanten undrar hur de som sätter upp dem egentligen ser ut – kroppsmässigt – eftersom toalettpappret oftast är lokaliserat snett bakom själva toalettstolen, oftast längst ut i hörnet mot den andra väggen – det är alltså rätt långt till pappret. Det innebär att när tanten gjort det tanten brukar göra på toa och behöver torka sig där bak så krävs en rotation av kroppen utöver det vanliga för att nå pappret. När tanten till slut når pappret så får tanten bara loss en ytterst liten bit eftersom tanten måste ta i, å dra till, och då går pappret sönder..

Ibland är ju tanten smartare, och plockar ut pappersrullen och placerar den på närmare håll. Dock är det inte alltid som tanten tänker till före.

På ett enda hotell har tanten sett att toalettpappret var placerat under tvättstället framför toalettstolen. Tanten tänkte då att den som kom den briljanta idén till upphängning torde varit quinna i tantens egen ålder!

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

 

Saltkar.

Tant Anna bor ibland på hotell och något som stör tanten nuförtiden är saltkaret. Tanten vet att det är en bagatell som egentligen inte borde irritera men så är det nu i alla fall, tanten blir irriterad. Vart har det gamla saltkaret, med vanligt, småkornigt salt tagit vägen? – funderar tanten.

Varför har hotellen helt anammat dumheterna med flingsalt? Tanten tycker om att äta kokta ägg på morgonen, men tycker det är attans besvärligt att salta nämnda ägg med flingsalt eller annat grovkornig salt. Saltet serveras endera i små flaskor så saltet måste hällas i handen för att sedan mosas o placeras på ägget eller så serveras det i en helt värdelös saltkvarn där det är stört omöjligt att få saltet på rätt ställe.

Så irriterat och meningslöst tänker tanten så här på tisdagsmorgonen när hon tar en kopp kaffe till.