Kategori: Politiska tankar

”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa”

”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa” Tant Anna är fascinerad av den meningen. Den sas av en glad moderat från Stockholmstrakten i samband med ett möte som tanten bevistade. Tanten hickade till och tänkte ojdå! Om det vore så enkelt så borde alla politiker bara luta sig tillbaka och vänta på lösningen. Fantastiskt, tänker tanten, då kommer hela viruseländet att lösa sig – eller kanske inte.

Det kanske inte är värt att lösas? I alla fall inte om man ska ta den glade moderatens ord på allvar. Men, tänker tanten, det kanske inte var sånt han menade utan bara sånt som handlade om kostnader för just hans del av världen eftersom frågan som diskuterades var om landsbygden alls skulle få överleva.

På grund av ovanstående blir tanten ännu mer förundrad under den kris som vi nu befinner oss i. Vilka är det som hojtat mest om samhällets ansvar nu? Intressant nog, moderaterna. Å det är inte vilket ansvar som helst, utan samhällets ansvar för företagen. Tanten kan också tycka att det är viktigt med samhällets hjälp till företagen men om meningen ska tolkas hårt så kan inte de företag som moderaterna nu vill ha samhällets hjälp att rädda vara värda att räddas för ”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa”

Tanten tycker också det är intressant att den forne kristdemokraten nu menar att det var ett tokigt beslut att apoteken privatiserades igen. Häpp – marknaden klarade INTE att lösa problemet med lagerhållning! Det är bevisat nu, men kanske det heller inte var värt att lösa?

Just apoteken ligger tanten särskilt varmt om hjärtat eftersom hon är född i ett. Ja, inte så faktiskt som det låter utan född på BB men bosatt ovanpå apoteket under större delen av sin uppväxt. Tanten var med när man förstatligade apoteken förra gången och minns att tantens pappa och mamma som båda var (privata) apotekare tyckte det var bra. Tanten minns också att pappan var en sådan apotekare som ibland var iväg och inspekterade MOB-förråd.

Tanten läste på sociala medier någon som tyckte att apoteket (det statliga som finns kvar) ändå kunde ha ansvar för mobiliseringslager men det tycker inte tanten. Tanten menar att om apoteket ska ha ansvar för mob-förråd, för att finnas på landsbygden då ska statliga apotek även ha monopol på de ställen där apoteket kan göra vinst helt enkelt därför att då kan apoteket använda det man vinner på karusellen till det man förlorar på gungorna. Blir billigare för skattebetalarna menar tanten.

Så konstruktivt tänker tanten så här på påskaftonen, när hon tar en kopp kaffe till.

Det är inte underligt…

Det är verkligen inte underligt, tänker tant Anna, att politikerföraktet frodas när tanten hör om den EU-parlamentariker som förutom det stora uppdraget hon har dessutom har två styrelseuppdrag på sidan om.

Tanten menar att om man som liberalen säger: ”Jag kommer jobba 100 procent för mina väljare. Jag har hög arbetskapacitet och har efter 10 år i EU-parlamentet fått sådan rutin att jag kommer klara av detta också” då är man fullständigt ute och cyklar.

Om hon nu har så hög arbetskapacitet så borde hon kanske lägga det på EU-uppdraget och öka insatserna där istället för att bara arbeta med uppdraget på 50% och resten på styrelseuppdragen. Att tanten fått det till ca 50% beror på att totalt har liberalen runt 150.000 kr/månad och ca hälften av det kommer från EU-uppdraget – ergo – en halvtid!

Eftersom tanten varit heltidspolitiker själv, om än inte på eu-nivå, så tänker tanten att om man varit med ett tag och fått rutin då borde man kunna arbeta ännu hårdare för det man tror på och för det som väljarna faktiskt röstat på. INTE gå ner till halvtid.

Tanten sitter dessutom i ett par styrelser själv, som tanten tycker betalar henne bra. På ett av uppdragen har tanten 40.000 kr/ÅR och det andra runt 30.000 kr/ÅR, och det är så att tanten tar tjänstledigt från sitt ordinarie arbete de dagar som styrelsen har möte och får då löneavdrag vilket kompenseras av det arvode tanten får. Tanten läser de handlingar hon får på kvällar och helger – inte under sin arbetstid.

Så tanten hade kunnat leva med liberalens styrelseuppdrag OM liberalen de dagar hon arbetar för styrelsen får ett avdrag på den ersättning hon får från eu-parlamentet eftersom hon inte arbetar för de som valt henne just då i alla fall.

När tanten ser hur hårt tantens eget partis representant arbeta i eu – typ ”gå ut stenhårt och sedan öka” då blir det ett hån, tänker tanten, när en en annan representant inte tycker att uppdraget fyller hennes tid.

Tanten tänker att uppdraget också blir lite vad man gör det till, man kan göra nåt vettigt av det – eller låta bli.
Tanten tänker också att det blir lite lustigt att liberalen jämför sig med en norrländsk fjällbjörk ”en sådan står kvar” – å det är ju sant, tänker tanten. Den står kvar när det blåser och vägrar förändrar sig.

Så lite solåvårad borde liberalens väljare känna sig när de får betala fullt ut för en fjällbjörk. Så småilsket tänker tanten och tar ett glas vin till; det är ju lördag!

Politik….

Tant Anna läste nyss, i veckans affärer, om en företagare som drar tillbaka en stor investering på en ort där SD har gått starkt framåt, han gjorde det med motiveringen: ”Jag kan inte som invandrare belöna SD-anhängare eftersom deras politik bygger på att jag inte är välkommen här”

Han säger också att ”Intäkterna från allt Pervanovo investerar i kommer från alltifrån Kina och USA till Turkiet och vi hissar dagligen utländska flaggor. Dessutom har 15–20 procent av personalen invandrarbakgrund och består av alltifrån duktiga maskinoperatörer till doktorer i träteknik. Med tanke på det kan vi inte investera i ett område där SD dominerar.”

Tanten tycker det är intressant eftersom han sätter fingret på en viktig sak – vi kan inte leva ensam i en global värld, allt hänger ihop.

Med den tanken i huvudet läser tanten med förtjusning Grönköpings Veckoblad i veckan – utdrag från GD:s socialpatriotiska kulturprogram: ”Ett krav i vårt socialpatriotiska kulturprogram är, att alla barn & ungdomar i Grönköping m.o. får lära sig vårt fäderneärvda runalfabet. Det är en skam att detta inte är allmän kunskap, utan att de flesta står helt frågande inför Gökstenen m.fl. märkliga bautastenar i bygden.”

Trots att Grönköpings veckoblad är satir så tänker tanten att skillnaden mellan Grönköpingsdemokraternas variant på kulturprogram och Sverigedemokraternas  är ju inte så stor,  då det i den senares kulturprogram står: ”Den djupaste roten till den svenska kulturens särart ligger i vår historia och i den natur och det klimat där den vuxit fram….det vi primärt inriktar oss på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhöra kärnan i den svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand …. har en djup förankring i den svenska historien….har en stark symbolisk betydelse för den svenska identiteten..” Dock är den på riktigt, vilket GD:s inte är…

Vad ville då tantens tanke med detta – och hur hänger dessa två saker ihop.

Jo, tanten menar att vi är ingen isolerad ö! Att vi är beroende av samvaro på ett eller annat sätt med andra länder och dess invånare. Att vi utvecklas av att mötas och om inte vi hade insett det utan levt utan kontakt med andra då hade vi lätt kunna läsa Gökstenen m.fl. märkliga bautastenar, men det hade också varit det enda vi kunnat läsa eftersom vi inte fått in vårt alfabet från latinet eller överhuvudtaget blivit berikade från andra kulturer vilket då – i förlängningen – inte gjort att vi är den välfärdsstat som vi faktiskt är.

Så tänker tanten så här på söndagen då hon tar en kopp kaffe till.

 

Nu måste man välja…

Imorgon är det den 9 september 2018 och det betyder att det är ett val som ska göras.

Tant Anna har redan röstat och hon röstade, som vanligt, rött. Tanten läser på sociala medier för och emot en hel massa partier och ser bland annat en kommentar av en som tittat på den senaste partiledardebatten som menar att hen hade tänkt rösta på ett parti men ”partiledaren gjorde inte så bra ifrån sig”.

Va, tänker tanten, så det är alltså så det är nu för tiden, man läser inte alls partiprogram eller valmanifest – man kollar på sista partiledardebatten innan valet och går på den ”som gör bäst ifrån sig”.

Tanten tänker att det förklarar en hel del för om folk läst partiprogrammet för ett visst brunt parti – då torde de inte ligga så högt i olika väljarbarometrar.

I alla fall hoppas tanten att det skulle vara så att om folk hade läst detta partiprogram (partiet ifråga kallar det principprogram) så skulle de förstå att ett parti som hävdar att ”människor styrs av nedärva känslor, instinkter och drifter” och att ”det finns en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka”  samt att ”med nedärvda egenskaper som förenar en viss grupp av människor, men inte hela mänskligheten” – ett sådant parti kan man bara inte rösta på.

Det tanten också tycker är synnerligen bedrövligt är att partiet, som vi inte nämner vid namn, skriver  mycket om assimilering vilket de ser som ”möjlig och eftersträvansvärd”.  Obehagligt, tycker tanten!!

Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till…

 

Tanten har varit på kongress.

Tant Anna är ju en röd tant, vilket de som känner tanten vet!

Så tanten hade förmånen att få vara på det röda partiets kongress som begav sig i Karlstad denna gång. Det var attans trevligt i Karlstad tyckte tanten. Å det är alltid trevligt med kongress, tycker tanten, eftersom tanten då träffar en himla massa likasinnade. Alltså sådana personer som tycker ungefär som tanten.

Tant Anna tycker det är viktigt med att träffa personer som inte tycker som tanten, helt enkelt eftersom diskussionerna med personer som tycker olika gör att alla inblandade lär sig något nytt och då går saker framåt. Tanten tänker att tanten alltid lär sig någonting nytt när tanten pratar med människor av andra åsikter och det kan aldrig vara fel.

MEN, ibland tycker tanten att det är himla trivsamt att helt omgärda sig av personer som har samma röda grundinställning. Tanten känner sig berikad efter sådana tillställningar, och rent av lite peppad. Tanten tänker inte längre vara så aktiv i allt det röda i framtiden och blir glad över att se alla de röda som vill fortsätta och som har kraft att göra just det.

Tanten tänker att hon är glad att den röda kongressen inte är likadan som den som beskrivs nedan…så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.