Kategori: Tacksamma tankar

Stomi..

Foto: Therese Dicklen

Tanten har ju tidigare beskrivit resan till stomin, den har varit lärorik på så många sätt. Tanten tyckte ju att hon var attans sjuk – och det var hon men hon har insett att det finns många som hade det mycket värre på sin resa.

Först och främst levde tanten i en illusion om att en stomi var en stomi – alltså en påse på magen och inget mer med det. Å det är det ju men det är så mycket mer. Det handlar om vart stomin kommer ifrån, tantens är en kolostomi. Det innebär att bajset kommer från tjocktarmen. Man kan ha urostomi – för urin, ileostomi – för avföring på tunntarmen. Man kan ha en reservoar för avföring och en kontinent stomi för antingen avföring eller urin. Så ni ser – en djungel. Vill du som läser detta veta mer rekommenderar tanten 1177

Tanten har gått med i en grupp på ansiktsboken ”vi som har stomi” och där har tanten lärt sig massor. Bl.a. inser tanten att hennes lilla stump och påse är den ”enklaste” formen av stomi. Med det menar tanten att många, om inte de flesta, stomier kommer från olika cancersjukdomar som ger så många fler problem än vad tantens sjukdom gjorde och gör. Tanten har inga som helst problem med påsen utan tycker att det lilla stumpen inte är särskilt vacker kanske men helt klart ändamålsenlig.

Påsen sätts alltså ovan på plutten, som på tanten finns på höger sida av magen. Tanten är så tacksam för denna plutt – som tanten döpt till Putte – för tanten har fått ett nytt liv. Putte gör inte ont, inte påsen heller.

Tanten gillar verkligen hur många liksom gör en grej av detta – med skojiga påsar av allehanda slag och i förbundet ILCO – tarm, uro och stomiförbundet – har de givit ut en typ av kokbok med titeln:

Det tycker tanten är påhittigt och skojigt. På ett stomifodral som tanten hitta på nätet står det ”Oh Crap” å andra med blommor på.

Tanten är också tacksam för att stomiattiraljerna som behövs finns inom högkostnadsskyddet vilket gör att det inte kostar mer är 2850 kr/år. Tanten har förstått att det inte är billiga grejer som behövs.

Tanten har det bra och kan konstatera att det var många år sedan hon mådde så här bra.

Så positivt tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till..

En riktigt God Jul önskar tanten å tantens gubbe!

2023 – års jul blir inte riktigt som andra jular, ingen knäck är kokt och inte heller kokades det någon lakritskola som är tantens specialitet. Ingen julmat från grunden – allt köpts färdigt på affären. Tanten tackar verkligen Coop och ICA för att de förser oss med vad vi behöver – och en del som vi inte behöver, men det är en annan historia.

Tanten inser nu att hon inte är 40, att nu när hon kommit lite upp i åren så kan allt hända.

Tanten har tidigare klagat på att hon varit för rund för sin längd men nu när hon gått ner runt tio kilo inser hon att hon blev jätterynkig istället så nu vill hon gå upp. Detta sagt under devisen att man aldrig blir nöjd. Tantens syster retades och sa att – ”Du pratade om att du vill gå ner i vikt men denna bantningskur var väl ändå lite överdrivet”. Tanten kan inte annat än hålla med.

Tanten och gubben kommer att fira dagen tillsammans med en av systrarna, hennes make och son. Det ska bli roligt att få träffa dem även om de andra kommer att vara saknade. Tanten tänker att det är ändå fint att det finns människor i sin närhet som tanten saknar. Inte alla har det.

Tanten och gubben ska i alla fall åka ner till tantens föräldrars grav och tända ett ljus. Tidigare har tanten varit ner tillsammans med fler ur syskonskaran och tänt ljus, druckit en glögg och skålat för ”absent friends” men det orkar vi inte riktigt med längre. Men ett ljus ska de få i alla fall.

Å med en önskan till er om en riktigt God Jul tar tanten en kopp kaffe till så här på den 4:e advent. Å jo, tanten drack kaffe i morse och det var gott! Små, men viktiga saker, att glädjas åt.

Tanten har fått en rejäl skatteåterbäring!

I slutet av november fick tanten väldans ont i magen. Hon gjorde en del ärenden på förmiddagen, klippte sig å lite annat. Men magen blev bara värre och värre så till slut sa tantens gubbe att det nog var dags att åka till doktorn. Tantens vän L kom och skjutsade. Efter provtagningar och undersökning så beslutade doktorn att tanten skulle skickas till Gällivare sjukhus, tanten tyckte nog det var lite överkurs och föreslog kramplösande och hemfärd istället. Så här i efterhand är tanten mycket tacksam för att tantens förslag inte gick igenom.

Ambulans till Gällivare – på vägen började man misstänka att det var nåt med hjärtat – tydligen får tanter ont på de mest konstiga ställena när det blir problem med hjärtat. Ambulansen ökade farten och väl framme fick tanten frossbrytningar och ett helt gäng professionella tog hand om henne och kollade hjärtat först. Inget fel på det!

Då gav man sig på magen. Massor med prov, smärtlindring och så småningom röntgen visade att tanten hade inflammerade tarmfickor/divertikulit vilket hade gjort att tarmen var perforerad. Det gjorde ont! Jäkligt ont.

Läkarna ville försöka med penicillin först för att inte behöva ge tanten en påse på magen så första dagarna fick tanten näringslösning å en jädra massa penicillin i dropp. Men sänkan/CRP steg – upp till 325 och beslut togs så att tanten flögs till Sunderbyn för operation.

Där tillbringade tanten en natt på akuten – en inte människovärdig plats att vara på. Så synd om personalen som sprang som skållade råttor och hade det inte varit för de två ambulanskillarna i Luleå så hade tanten hamnat i korridoren, Men de hittade ett bås som de – efter att ha hjälpt tanten på toaletten – ockuperade och skjutsade in tanten i. Det tanten led mest av var att tanten låg så till att allt de sade på ”kommandobryggan” (alltså det var som liksom ett podium där de hade en massa datorer som troligen kollade alla värden) det hörde tanten, även kommentarer om henne själv vilket inte var så upplyftande.

Morgonen därpå kom så kirurgen som bestämde, han tyckte det skulles vänta ett tag till då sänkan gått ner lite men tanten sa att något mer har gått sönder och det gör fruktansvärt ont och smärtan sprider sig uppåt. Då ändrade han sig direkt, ritade två eller tre kryss på magen och sa: – vi opererar klockan 14. Dock var han noga med att fråga om tanten var klar över att det kunde bli en stomi? Det var tanten.

Så äntligen blev det en operation – djupt imponerad av hur snabbt allt gick innan tanten somnade och hur ljuvligt det var att vakna och endast känna lite smärta från det långa såret och inte det hemska i magen. De hade dåligt med platser på Sunderby sjukhus så tanten blev kvar på post-op lite för länge men tanten började genast att föreslå att hon kunde ju skickas tillbaka till Gällivare…

Det ville de inte riktigt så snart, tanten fick så småningom plats på en avdelning och kunde börja dricka vatten, ta sig upp ur sängen och få dricka nyponsoppa. Vet ni hur gott vatten och nyponsoppa är när man inte ätit på över en vecka?

Nå, tanten skickades tillbaka till Gällivare – så mycket lugnare och skönare där även om den personalen springer lika fort som den i Sunderbyn.

Tanten kom så småningom hem, for till distriktssköterskan för att ta agraffer . Kan ni tänka er – nästan hela såret sprack upp!
Ny ambulansfärd till Gällivare där de sydde ihop tanten igen och tanten var trött ,men hel, hemma igen på kvällen. Tanten får erkänna att det var lite obehagligt att se ett stort hål i magen men doktor Eleonor i Jokkmokk sydde ihop det efter bästa förmåga så det höll till kirurgen gjorde det lite mer rejält med flera lager av stygn.

Nu har tanten varit hemma ett tag och börjar piggna till. Tanten äter som hon ska och hon blir mer o mer förtjust i sin lilla stump som har befriat henne från allt det onda.

Det blir onekligen lite filosofiska frågor som dyker upp efter en sån här grej:

  1. Vad har tanten gjort för ont för att förtjäna detta?
  2. Vad har tanten gjort för GOTT för att förtjäna detta?

Det måste bli punkt två som är den viktiga frågan. Tanten blev väl omhändertagen, opererades och klarade livhanken. Nåt gott måste tanten ha gjort för att det gick så bra. För hundra år sedan hade tanten dött. Så rubriken stämmer – tanten har fått sin livs största skatteåterbäring! Tänk på det, ni friska som gör allt för att inte betala skatt.

Så tänker tanten så här på tredje advent och tar ett glas saft till (tanten har för tillfället tappat smaken för kaffe men hoppas den kommer tillbaka).