Kategori: Stolliga tankar

Tanten vs Xerxes

Tanten och tantens gubbe har bytt bil. Bilen har två X i registreringsnumret – därför fick den heta Xerxes och efter att tanten läst på om denna persiske storkung så stämmer namnet väl med tantens bil.

Tanten har aldrig varit med om en bil med så mycket åsikter. Xerxes har kommentarer om allt tanten gör och för all del även om det tanten inte gör. Som typ att Xerxes tycker att tanten ska stanna och dricka kaffe…
Tanten blev fullständigt skräckslagen när tanten skulle köra om en bil och Xerxes vägrade och styrde in bakom bilen igen och eftersom Xerxes dessutom verkar bestämma hastigheten också så började han skrika åt tanten att tanten minsann höll på att KOLLIDERA!

Xerxes muttrar också om tanten inte håller båda händerna på ratten, så sätta på radion under tiden man kör är inte att tänka på..

Gudskelov hittade tanten, efter ett fasligt letande, den magiska knapp som stängde av Xerxes eget rattande. Att Xerxes väljer hastighet ibland, när tanten har ställt in den så att den håller en viss hastighet, gillar dock tanten. Om Xerxes kommer ikapp en bil som kör saktare än honom så tar Xerxes ner hastigheten och anpassar den till bilen framför.

Xerxes hojtar en hel del; bl.a. blev tanten utskälld för att hon inte hade stängt av bilen ordentligt och då riskera att batteriet tar slut. Hon blir uppläxad för att hon, enligt Xerxes, inte har nog koll på omgivningen eller att hon kör för nära väggen när hon ska parkera i garaget. Det sista måste ju tanten göra och hon kan heller inte förändra storleken på garaget. Tanten har försökt förklara det för Xerxes men han vill inte lyssna.

Tanten har försökt få tag på en analog instruktionsbok om Xerxes eftersom den som finns på nätet är svårläst, tycket tanten. Men tanten börjar tro att just detta är en del av Xerxes plan – att tanten inte ska kunna överlista honom utan att han ska få härja med tanten för all framtid…

Så dramatiskt tänker tanten å tar en kopp kaffe till för att lugna nerverna eftersom tanten ska köra (även om Xerxes tror annat) till Gällivare strax.

Tanten å Gud..

OBS: Varning för hädelserik text

Tanten var på en begravning i kyrkan förra veckan. En fin begravning för en fin man.

Tanten kan ibland tycka det är fint i kyrkan, stillsamt.

Tanten är inte så kyrklig av sig men tyvärr började hon lyssna ordentligt på bönen ”Fader vår” som deltagarna förväntades delta i. Tanten var dels förvånad över att hon kunde den fortfarande, trots alla de år som gått sedan hon konfirmerades, men också förvånad över att hon aldrig egentligen lyssnat så noga på vad som sägs.
Tanten började fundera på bönen och insåg att hon nog tycker den är lite obehaglig.

”Fader Vår, som är i himmelen
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.
Amen.”

Nu är väl denna inte den senaste varianten men ”ty riket är ditt etc..” är med och även ”ske din vilja, såsom i himmelen…”

Tanten vet inte, men hon gillar inte tonen. Det skulle ju kunna vara skrivet av ett stort fan av Putin eller till någon annan taskig typ som kräver evig trohet. Kräver Gud ”evig trohet”? Tanten inser att då kommer hon att få problem den dagen hon står vid den eventuella ”pärleporten”
Tanten skulle så gärna vilja ha den starka tro som en del människor har men får erkänna att det har hon inte. Tanten gillar helt enkelt inte religion och dessvärre gillar inte tanten religioner överhuvudtaget. De verkar mest bara ställa till med bekymmer, tänker tanten.

Tanten tänker att det måste vara skönt att vara troende, att känna sig trygg i att någon annan liksom tar hand om en. Tanten önskar ibland att hon inte analyserade saker som en bön, men det hjälps inte – hon gör det.

Å efter denna tanke tänker tanten att hon behöver en stor kopp kaffe till!

Hur tänkte de nu..

I Jokkmokk finns en konstnär, eller det finns flera, men just den tanten tänker på är speciell. Han jobbar på gatukontoret och han ställer till det för Jokkmokksborna.

Det började med en orange gorilla – eller egentligen inte, konstnären och hans kollega gör fantastiska grejer i Jokkmokk som förgyller Jokkmokk på alla sätt och vis. Det tanten tänker idag hänger dock delvis ihop med gorillan. Gorillan skapade nämligen glädje, irritation och allmänna funderingar hos Jokkmokksborna.

Första gången den sågs var den orange – skapade lite rabalder och anmäldes till slöseriombudsmannen som dock inte alls gick på anmälarens sida. Ett år var den blå och stod mitt i sjön Talvatis och sommaren 2022 var den målad i Ukrainas färger och stod mitt i rondellen. Tyvärr blev den nog påkörd då så den kanske faktiskt är död. Hoppas inte det utan tanten vill gärna se den igen sommaren 2023.

Det tanten vill komma till är att flera av sakerna som produceras lämnar en fundering hos tanten o många andra i Jokkmokk. Ett år fanns det i rondellen ett stort G. å inget annat. En väldans snack uppstod. Fast egentligen kanske det bara var så att de hittade den bokstaven och en punkt.

I vinter fanns denna hare – alldeles ensam i rondellen – senare blev det en älg och god jul.

Det som tanten funderar på nu är haren som blir jagad av räven vid Storgatan (bortplockad nu för att snön ska röjas inför marknaden) .

Om ni tittar noga så är haren markerad med någon form av tejp. Vilket den inte var från början.

Tanten gick förbi ett par gånger och upplevde att tejpen kom dit etappvis och eftersom de som ställer upp dessa grejer verkar gilla att förvirra invånarna så började ju tanten fundera.

Varför fick den tejpen etappvis?
Var det någon slags nedräkning till Jokkmokks marknad?
Eller kanske en indikation på våren (Ja, även norr om polcirkeln börjar det ljusna) då haren byter färg på pälsen ELLER – hemska tanke – hade den bara gått sönder??

Så förvirrat tänker tanten så här på söndagen så hon tar en kopp kaffe till.

Hujja, så små en del är!

Nu ska tanten göra något oförlåtligt. Tanten ska skriva om folks utseende och då särskilt moderaternas representanters utseende, specifikt en del av de manliga.

De är så små o taniga, tycker tanten, och det har en del varit även historiskt som typ Anders Björck (fast han var inte tanig) som var försvarsminister för längesedan. Han var och hälsade på hos tantens dåvarande (hemliga) jobb och faktum är att tanten såg honom aldrig i gruppen av folket runt om honom.

I dagens regering finns en jätteliten partiledare – han Ulf, en liten Tintin i form av Tobias Billström och en liten försvarsminister som heter Pål Jonsson. Om Pål hade varit läkare så hade han varit en läkare som när han kommer in till patienten så säger patienten: – vi väntar till doktorn kommer… (vilket tantens systerdotter råkat ut för några gånger)

Han Ulf med sina nedåtsluttande axlar skulle tanten inte köpa en bil av och lilla Tintin kommer undan med de mest fascinerande lögner, troligen bara för att han ser ut som han gör.

Å apropå lögner så har Alex Schulman skrivit ett tänkvärt inlägg på Dagens Nyheter som tyvärr är låst MEN där han börjar så här:
”Förr var ljugandet någonting skamligt i politiken. Den minister som ljög fick skämmas och var ibland tvungen att avgå. I dag är lögnen en naturlig del av kommunikationen.”
Tanten håller med – å tänker att något har hänt med att lögnerna numera är ganska lätta att upptäcka, så när de blir påkomna säger de bara ooops, å går vidare i livet. Tanten tänker att ju lättare det blivit att belägga lögnerna ju mindre verkar de ha betydelse för politikerns framtid.

OM Tintin varit utrikesminister för länge sedan och ljugit som han faktiskt ljög om flaggviftandet så hade han fått avgå. Men nu rycker han och hans partikamrater bara på axlarna och fortsätter på den inslagna vägen.

Fast det ska erkännas, små politiker fanns även i tidigare regeringar. En som tanten lyssnade på, eller rättare sagt inte lyssnade på, eftersom tanten blev helt fixerad vid att han förtvivlat stod på tå för att vi skulle se honom över talarstolen.

Så sura, å elaka, tankar tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Avtackning…

Fy, vilket otrevligt ord, tänkte tant Anna, när frågan kom på tal. Tanten har aldrig gillat att bli avtackad – det känns trist – har alltid tanten tänkt. MEN tanten blev avtackad igår och det var ju faktiskt himla trevligt om än lite sorgesamt. Tanten tänkte att hon ska nog vara himla glad över att det var just både skojigt och ledsamt eftersom det torde betyda att tanten har trivts så bra med både jobb och arbetskamrater.

Tanten fick en jättefin present och den visar på att tantens arbetskamrater har lärt känna tanten väl eftersom presenten speglar hur tanten gärna skulle tillbringa sin pensionärstid…fast skulle tanten göra det så finns risken att det nog slutar illa. För se här hur tantens kommande dagar ska se ut om tantens arbetskamrater får bestämma.

Morgon, tanten kliver upp, duschar och smorslar så hon är ren o luktar gott inför dagens dagsverke

Tanten äter nog frukost, för det ska man och sedan är hon redo för dagen och sysselsätter sig kanske med något men så fort hon får en chans letar hon reda på en god och uppbygglig bok. Hon öppnar presenten med lakritstryfflar.

Hon placerar dessa på soffbordet och hämtar sedan ett glas för att kunna servera sig lite bubbel.

Sedan tar hon den helt fantastiska pläden

brer den över sig och frossar sedan i bok, bubbel och lakrits och där blir hon..

Så ni ser – tanten hamnar rätt in i fördärvet och kommer aldrig att resa sig igen. Åtminstone inte innan bubbel o lakrits tagit slut.

Skämt åsido, tanten blev verkligen glad över omtanken, den fina kvällen och presenten. Tanten inser verkligen hur förunnat hon haft det på sin arbetsplats med fantastiska arbetskamrater o chef o dessutom ett himla roligt jobb. Stort tack, säger tanten!

Å med det kryper tanten under pläden i soffan och tar ett glas bubbel till…