-28 grader är det ute idag – å ofantligt vackert! Men Tant Anna tycker att det är liite för kallt å inte ens tantens hundar är så pigg på längre turer utomhus.
Men tanten å tantens gubbe har det bra inomhus, med brasa i köksspisen och ullsockar på fötterna.
Med hjälp av tantens grannes julgran (för tanten och gubben har ingen egen) så önskar vi alla EN RIKTIGT GOD JUL!!
Tant Anna har inte noterat några tankar här på ett tag, men det kan bero på att tanten har haft så många tankar i huvudet att det har varit svårt att sortera ut just en…
Men nu ska tanten skriva om en tanke som funnits i tantens huvud ett tag, men inte släppts ut.
Hösten 2017 köpte tanten en valp, en av de andra valpköparna berättade en sak som gjorde att tanten ÄNTLIGEN fick svaret på en undran som tanten haft länge, nämligen varför tanten mår så fysiskt illa av vissa ljud!
Tant Annas ömma moder hatade att någon i närheten tuggade på hårda karameller. Tanten själv klarar bl.a. inte av tuggummi som tuggas med öppen mun. Den andra valpköparen klarar inte av när hundarna slickade sig om tassarna, och det ska erkännas – det gör inte tanten heller.
För detta besvär finns numera en diagnos: MISOFONI
Tanten satt på Arlanda Express för ett par veckor sedan, tanten satt bredvid en ung tjej, som istället för att snyta sig, satt och drog in snoret ungefär var tionde sekund. Tanten blev fullständigt illamående, irriterad och var till slut i så dåligt skick att tanten var på väg att flytta till en annan plats – lååångt från tjejen. Tanten funderade på om hon skulle erbjuda tjejen en näsduk, men tanten var lite orolig för att det kanske inte skulle tas emot väl av den unga damen så tanten gjorde aldrig det, utan tänkte att det vore väl attan om tanten inte överlevde de 20 minuter som resan tar. Å det gjorde ju tanten, om än med visst besvär.
Tanten har ibland funderat över sin mentala hälsa eftersom tanten blir så störd av dess ljud, omgivningen tycker ju helt klart att tanten överdriver å det grövsta – men nu, nu kan tanten säga att tanten lider av misofoni, å det är minsann en riktig diagnos – sådetså….
Tant Anna var till norra grannkommunen i slutet på förra månaden, i tjänsten, och skulle boka ett hotellrum. Det var inte så enkelt eftersom tanten ville att kostnaden skulle faktureras till tantens arbetsgivare. Tantens arbetsgivare är av den rejäla sorten så personalen har inte kreditkort (utom några mycket få).
Om man gör något som kostar pengar så ska det betalas via faktura, vilket tanten tycker är helt ok men det tycker tydligen inte hotellet i grannkommunen.
Det var så att det var reserverat ett antal rum för tanten och alla andra som skulle dit, men tanten o tantens kollegor kommer ju från olika håll och svaret tanten fick när tanten skrev att det skulle betalas med faktura var typ att – betala med kort eller kom inte. Tant Anna går liksom igång på svar som säger så eller som de faktiskt skrev: ”det är väldigt mycket extragöra om var och en ska ha faktura till olika adresser…”
OJ, tänkte tanten och ordnade boendet på ett annat sätt…klart man inte vill bidra till att hotellet har extragöra å nu slapp de både bädda och städa efter tanten, tänker tanten och tar en kopp kaffe till..
Tant Anna har noterat att nu är det jul igen. Tanten har aldrig varit så inspirerad av denna helg. Tanten tänker att helgen oftast verkar föregå av någon form av masshysteri som tanten inte riktigt gillar.
Däremot, tänker tanten, är det mysigt att sitta med familjen. Äta gott och skratta mycket. I tantens familj har julklapparna rationaliserats bort, förutom till de allra minsta, så nu genomförs ett skojigt julklappsspel istället som har varit riktigt roligt. Ifjol vann tanten å tantens make en brandsläckare. Detta gladde både tanten och maken eftersom familjens hus tidigare inte varit begåvad med en sådan praktisk sak.
Samma år, alltså julen 2016, kunde tanten läsa att Tomten faktiskt borde bo i tantens hemkommun. Förutsatt att Tomten är en rationell person, å det kan ju vara svårt att veta, tänker tanten, eftersom det inte torde vara många som mött hen och som kunnat göra en personlig bedömning om Tomten har den egenskapen.
Nåja, tänker tanten, det spelar nog inte så stor roll eftersom tanten är ganska säker på att Tomten inte finns.
Fast man kan aldrig så noga veta, tänker tanten och tar en kopp kaffe till.
Tant Anna läser i husorganet en insändare som beklagar sig över kreationerna som vissa damer bar på nobelmiddagen. Tanten förundras över att någon faktiskt bemödat sig om att skriva till husorganet med följande text:
”Skärpning, vi vill se vackra kläder! Annars är nog myskläder nästa steg”
Men hallå, tänker tanten, hur ids man ens bry sig? Tanten tänker att det troligen stått ”högtidsdräkt” på inbjudan – vilket enligt vett o etikett betyder frack för herrar och lång klänning för damer. Sedan kan ju damerna variera det in absurdum om damerna känner för det, bara klänningen är lång.
Att lägga ner energi på att faktiskt skriva, och posta, ett inlägg till en dagstidning på detta tema övergår tantens horisont. Finns det verkligen inte bättre saker att lägga ner energi på – som typ klimatfrågan eller världssvälten?
Fast nu blev ju till och med tanten påverkad av denna klädirritation och det får ju erkännas att kanske även tanten borde irritera sig på viktigare saker.
Hur som helst så tittade tanten tillsamman med en kopp kaffe och förtjusning på följande inlägg från finska YLE:
