Men varför…?

Tant Anna läser i husorganet en insändare som beklagar sig över kreationerna som vissa damer bar på nobelmiddagen. Tanten förundras över att någon faktiskt bemödat sig om att skriva till husorganet med följande text:

”Skärpning, vi vill se vackra kläder! Annars är nog myskläder nästa steg”

Men hallå, tänker tanten, hur ids man ens bry sig? Tanten tänker att det troligen stått ”högtidsdräkt” på inbjudan – vilket enligt vett o etikett betyder frack för herrar och lång klänning för damer. Sedan kan ju damerna variera det in absurdum om damerna känner för det, bara klänningen är lång.

Att lägga ner energi på att faktiskt skriva, och posta, ett inlägg till en dagstidning på detta tema övergår tantens horisont. Finns det verkligen inte bättre saker att lägga ner energi på – som typ klimatfrågan eller världssvälten?

Fast nu blev ju till och med tanten påverkad av denna klädirritation och det får ju erkännas att kanske även tanten borde irritera sig på viktigare saker.

Hur som helst så tittade tanten tillsamman med en kopp kaffe och förtjusning på följande inlägg från finska YLE:

 

Men hur tänkte de…?

Tant Anna var på ett möte på LTU förra veckan, tanten såg att det fanns ett gästnät att koppla upp den medhavda datorn till,  men det behövdes ett lösenord. Tanten frågade om det gick att få ett sådant – svaret var att det kunde tanten få från hemsidan.

Phu, tänkte tanten – om det gick att koppla upp sig på hemsidan för att få ett lösenord hade ju tanten inte behövt ett sådant.

Sedan kan tanten, lite surt, tycka att ett tekniskt universitet kunde haft ett öppet nät..

Senare läste tanten följande i husorganet:

Lika knäppt det – tänkte tanten, om tidningen inte kom på morgonen fanns heller ingen möjlighet att läsa uppmaningen till kontakt.

Nå, tänker tanten, det går ju att skriva upp informationen så skulle den finnas tillgänglig den dagen då ingen tidning finns att uppbringa.

Så tänker tanten, tar en kopp kaffe till och bläddrar vidare i tidningen som kanske inte kom i tidningslådan.