Tanten läste i en tidning om en sköterska som har valt att arbeta på ett inhyrningsföretag snarare än att ha en fast anställning på en region eller kommun. Sköterskans argument för det är helt begripliga. Bättre lön, bättre arbetstider och upplevelsen om att vara uppskattad på ett bättre sätt.
Tanten funderar då – om sköterska där har en högre lön än om hen jobbat på regionen – då måste ju regionen betala massor mer för att ha hen inhyrd? Tanten tänker att det är ju helt ologiskt. Om regionen måste betala massor för den inhyrda sköterskan eller doktorn varför då inte helt enkelt betala mer i lön till de som vill arbeta fast?
Tanten tänker att det är helt obegripligt varför man inte höjer lönen för de som vill vara i organisationen. Tanten tänker vidare att om lönen är bättre så stannar fler inom organisationen vilket då rimligtvis borde ge en bättre arbetsmiljö. Det borde också vara så att om regionerna/kommunerna ser till att ha miljöer som folk vill arbeta i så försvinner bemanningsföretagen av sig själv.
Eller, tänker tanten, det kanske inte är så enkelt? För om det vore så enkelt borde man väl redan löst det, eller?
Så, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.