På morgonen satt tanten i sängen, med tidningen och kaffet – som vanligt. Hon hajade plötsligt till och började fundera på om hon var osedvanligt petig men hon reagerade på rubriken:
Vad betyder det, undrar tanten. Tanten är gammal och hon har lärt sig en del om olika sätt att beskriva kvinnor – ordet ”bara” är ett ord som hon inte gillar. Påminner om när en man tittar in i ett fikarum där tanten sitter och säger: – Å, ingen här…
Tanten tittade genast för att kolla vilket kön som skribenten hade och det var en kvinna. Tanten tror sig veta att det inte är skribenten som sätter rubriken men faktum är att ”bara kvinnor” var genomgående i texten. Tanten tycker att man kan skriva ”enbart” eller ”endast” istället eftersom orden ”bara” i det här sammanhanget upplevs (i alla fall för tanten) som negativt. Tanten tror att många kvinnor helt enkelt är så vana vid att beskrivas som ”ingen” eller ”bara” att man helt enkelt inte tänker på det.
Ja, tanten vet att en del kommer att tycka att tanten är fjantig, och det får de tycka men tanten anser att ord är viktiga och numera när inkomstskillnaderna återigen ökar mellan könen är orden ännu viktigare!
Å med den sura tanken, tar tanten en kopp kaffe till.