G G G..

Ena kommunalrådet i Jokkmokk kallar sig ibland för GGG, vilket skulle betyda Grinig Gammal Gubbe. Men faktum är att det även kan betyda Grinig Gammal Gumma…

Å en sådan vill inte tanten vara. Tanten tycker att ibland är GGG bra att ha – men inte alltid. GGG kan vara bra för att dämpa eventuell entusiasm med åsikten att: ”så här har vi alltid gjort och det har funkat fint*

Tanten är hyfsat aktiv i en ideell organisation och har just fått veta att hon ingenting begriper..Nja, kanske inte så tydligt men hon har fått mail som säger: ”många vet inte om detta om man inte varit aktiv tidigare..” ”Sedan tidigare har vi haft..” osv.

Tanten tänker att det kanske inte är så konstigt att yngre människor eller föralldel även äldre men nya i organisationen, inte vill engagera sig när organisationen inte klarar ett annat tänk. Det viktiga, tänker tanten, måste ändå vara att man följer stadgar vilket man kan göra även om man tänker på ett annat sätt. Det viktiga kan inte vara att göra allt som det är gjort tidigare.

En del personer är helt enkelt för mentalt ”gamla” – å med det menar tanten att man använder sin historiska kunskap som en jättepropp för nya impulser.
Tanten är gammal – å har ibland velat bita av sig tungan för att hon så gärna vill säga – ”men så här har vi alltid gjort”. Det är ju klart att erfarenhet ofta är positivt men man ska nog vara lite försiktig när man delar med sig av den till andra. Tanten har själv svårt för det men hon försöker i alla fall att tänka till innan hon delger sin erfarenhets åsikter.

Se, det var dagens gnäll, tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Tanten har köpt en tröja…

Tanten gillar tröjor med skojiga texter på, bl.a. har hon en som hon blev betagen i när hon, tillsammans med sin hund, var och vallade får för ett par år sedan. Den har texten:

Jätterolig tycker tanten, hon har en annan som ”broderauttexten” på instagram har tryckt:

Å tantens senast – som tanten verkligen gillar texten på – men kanske inte färgen:

Tanten tänker att vara tant är en viss sorts frihet. Frihet i att inte behöva tänka på karriären, eller vad folk ska tycka. Tanter har – i alla fall lite av sina – ”dra åt helsicke pengar” – vilket gör att tanter faktiskt kan göra som man vill. Vad är det värsta som kan hända? Att tanten dör – jo, men det gör hon i vilket fall som helst. Hon kan inte få sparken å vad folk tycker om henne kan hon strunta i eftersom hon inte behöver krusa..

Tanten vill vara en glad och orädd tant, å faktiskt en tant som kan oroa lite..

Precis en sån tant vill tanten vara!

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Klubben för inbördes klagan..

Tanten var i Luleå igår, för att få lite grejer gjorda på bilen. Hon fick lite tid över så hon tog en kopp kaffe på Börje Ohlssons konditori och tanten råkade placera sig bredvid några bord där 9 gamlingar satt och resonerade.
Jaja, gamlingar å gamlingar – de var väl i tantens egen ålder..

Tanten hajade genast till eftersom en av kvinnorna – de var två – pratade högt o brett om hur illa det var med araber. Eller om vi ska vara petig var det kanske inte araber utan om folk med en annan hudfärg och tro än hennes. Damen konstaterade i alla fall att dessa var inte att lita på och drog slutsatsen att eftersom ingen av dem respekterar kvinnor så respekterar de följaktligen ingen annan heller.

Tanten tittade upp och funderade på om hon skulle ge sig in i debatten men hon hann inte innan en man i sällskapet raskt konstaterade att samtliga dessutom höll på med knarkhandel. ”För där fanns det mycket pengar”

Sålunda fortsatte deras konversation. ”Skolan är för slapp” ”Annat var det när vi var unga”.

Någon av dem hade en kompis från Finland och där minsann ”bestämde läraren och inte ungarna”

”Vem f-n tycker om Miljöpartiet?” Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet – ”Bort med dem” – var andra radikala åsikter som fördes fram.

Vid det laget så insåg tanten att hon nog skulle hålla sig undan debatten eftersom hon förstod att inget av tantens argument för det ena eller det andra skulle bli lyssnat på. Men lite kul tyckte tanten det var att hon noterade att plötsligt kände en av gubbarna igen tanten – just som han sa att såna som tanten skulle kastas ut (alltså vänsterpartister). Han tystnade, reste sig upp – sa hej till sällskapet och lämnade lokalen.

Tanten vet ju att varje ort har en sådan klubb men hoppas innerligen att andra liknade klubbar har lite roligare att prata om än vad denna klubb hade..

Å med dessa tankar, sittande i soffan hemma, tar tanten en kopp kaffe till.

Ibland blir tanten ledsen..

Å nu har hon blivit det eftersom ett par personer meddelat att de flyttar från vår fina kommun. Tanten har en tendens att se det som ett personligt misslyckande när personer lämnar kommunen för att fortsätta sina liv någon annanstans.

Tanten gjorde ju detsamma när hon var ung, så egentligen har hon ingen som helst talan men ändå blir hon småaktig och snudd på grinig. Alla andra säger till personerna att – oj, så trist , men lycka till i ert fortsatta liv.

Det gör ju även tanten – men det beror på att hon är väluppfostrad å inte på att hon faktiskt menar det.. Hon vill hojta – hoppas det går åt helsicke så ni kommer tillbaka!!!! Så småaktig är tanten.

Egentligen är det så att tanten blir uppriktigt ledsen och kommer att sakna personerna som tanten tycker ger så mycket till samhället. Samt att tanten börjar fundera på vad hon, å alla andra, hade kunnat göra för att människorna skulle vilja stanna.

För det är viktigt, tänker tanten, hur vi möter de som kommer. Tanten vet med sig att hon inte är världsbäst på bemötande eftersom hon fläckvis är rätt asocial men hoppas att hon försöker så gott hon kan i alla fall.

Det är också viktigt att saker som man behöver finns på plats, som fungerande sjukvård, skola o.s.v. Å just sjukvården är ett bekymmer som inte bara drabbar tantens kommun utan även många andra landsbygdskommuner. Att det finns affärer för det man behöver (och det finns det i tantens kommun – men kanske inte så många affärer för det man INTE behöver..). Att livet kan levas gott och hyfsat enkelt. Det tycker tanten att livet är här, men det kan onekligen bero på tantens ålder.

Så ledsamt tänker tanten och tar en kopp kaffet till.

Tanten har begått en gärning av grov oaktsamhet..

Å det har kostat tanten 15000 kronor!

Vad har tanten gjort, tänker ni naturligtvis. Jo, tanten har kört på ett rådjur i våras. Tanten hade inte klart för sig att om man kör på ett rådjur så måste man ringa polisen och markera platsen omedelbart. Tanten hade säkert gjort det om rådjuret hade levt men det lilla rådjuret var stendött så det hamnade i diket och tanten körde vidare hemåt.

Dagen efter så frågade tantens gubbe om hon ringt polisen och det hade ju inte tanten gjort så hon gjorde det på morgonen. Tanten fick veta att det räknades som ”smitning” och tanten fick klart för sig att hon inte skött sig. Lite senare ringde en eftersöksjägare och tanten förklarade vart det lilla rådjuret låg och jägaren lovade ringa om han INTE hittade det. Eftersom han inte gjorde det tog tanten för givet att kidet hittats.

För någon vecka sedan ringde en annan polis och höll förhör och tanten erkände brottet och medgav att hon felat.

I fredags kom så brevet med strafföreläggandet. Böter på 14.000 kronor och 1000 kronor till brottsofferfonden.

Tanten får erkänna att hon blev lite chockad av summan men faktiskt mest av att det stod: ”Du begick gärningen av grov oaktsamhet”

Tanten tyckte inte riktigt det eftersom hon absolut inte menat att köra på djuret, att det kollades att djuret var dött och att hon faktiskt ringde när hon fick klart för sig att det skulle göras.

Hon reagerade också på att 1000 kronor skulle gå till brottsofferfonden, hade känts mer vettigt om pengen gått till viltvårdsfonden eftersom det ju var ett vilt som blev drabbat. Fast hon inser ju att rådjuret nog ägdes av staten – alltså ska staten också ha ersättningen…eller nå´’t.

Så lite surt, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till..