Vapen!

Tant Anna är bedrövad av vad som hände i Las Vegas och har funderat lite på vapenlagar.

Om den lätt bedagade trumpnissen i det stora vita huset menar allvar med att landet ska ”be great again” så är det ju en klar fördel om man gör det svårare för medborgarna att skjuta varandra. Tanten tycker det är märkligt att inga diskussioner förs om att minska andelen vapen i det stora landet, vilket vore logiskt efter alla de skjutningar som drabbat området. Tanten tänker att det är intressant – och tragiskt – att mannen som utförde skjutningen i Las Vegas verkar ha använt helt lagligt inköpta vapen. Borde man då inte prata om hur det är ok att man som privatperson kan köpa sådana mängder lagliga vapen istället för att prata om hur mannen fick in dem på hotellet? Tanten tänker att det stora landet i väst behöver fundera över sina prioriteringar.

Tanten tänker att om medborgarna decimerar sig själva genom att skjuta ihjäl varandra samtidigt som man tänker sig bygga murar så torde det till slut inte finnas så mycket folk som kan göra landet ”great again”.

Fast det är klart – trumpnissen lär ha ett brinnande intresse av golfspel så om befolkningen minskar drastiskt så får han gott om plats att bygga golfbanor på. Å kanske är det så trumpnissen tänker att USA ska bli ”great again” – ett land med ett gäng golfbanor..

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Det var bättre förr!

Tant Anna fick ett paket för någon dag sedan. Tanten travad iväg till ICA för att hämta ut det, väl där fick tanten veta att hon minsann var på fel ställe, det var på Coop paketet fanns..

Tanten tänkte att – ”det var då som själve f-n”, men spatserade iväg till rätt ställe. När tanten gick därifrån tänkte tanten att bara på den korta sträcka som avverkades i det lilla samhälle tanten bebor så såg hon tre ställen som lämnar ut paket. I samhället torde det finnas minst fyra ställen nuförtiden där paket kan hamna. Om tanten läst lite noggrannare på det meddelande som aviserade paketet så hade tanten gått rätt från början men tanten minns ändå med förtjusning den tiden då det räckte att gå till ett ställe för att få ut sitt paket. Eventuellt hade paketet på den tiden kommit med bussgods så det kunde finnas på ett ställe till. Dock fortfarande bara hälften av de ställen som det finns på idag.

Tanten tänker att det är egentligen detsamma med medicinerna nuförtiden. De kan också köpas på många olika ställen, och det förvånar tanten att människor då blir upprörda över att apoteken har sämre öppettider och sämre lager än förr. Klart de har – det säljs ju mediciner både här o där så enda anledningen att gå in på apoteket idag är ju egentligen om man har receptbelagda mediciner.

Tant Anna tänker att det enda som känns tryggt numera är systembolaget. Där har man inte outsourcat alkoholhanteringen – än – som tur är!

Det var bättre förr, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till..

Livet.

Tant Anna har fått anledning att fundera på när man vet att man är tant – och tanten har kommit på att det märks väldigt tydligt eftersom personer som funnits genom livet försvinner. Det behöver inte vara personer som står, eller stått, tanten nära utan det kan vara personer som ändå bidragit till att tantens liv blev som det blev.

Naturligtvis tantens egna föräldrar som när de försvann gjorde att tanten liksom är näst på tur. Också människor långt ifrån tanten som Hans Alfredsson, som tanten på nåt vis trodde var en person som skulle finnas för evigt.

Nu senast i raden en i tantens omgivning, Sixten Eriksson, som inte tillhörde samma gäng som tanten men som tanten respekterade och tyckte mycket om.

Tanten tänker på sin gamla faster, som inte heller finns längre, men som en kall vinter berättade att hon ringt till ICA i Vilhelmina för att få hjälp med att få hem matvaror. Den unga damen på ICA var inte så pigg på det utan menade att faster kanske hade någon vän som kunde hjälpa till å handla åt henne, varpå gamla faster sa: – ”Nu är det så att jag är så gammal att jag har inte så många vänner kvar..”

Tanten minns att gamla faster inte var så sentimental om det men att hon faktiskt sa några gånger att nackdelen med att bli mycket gammal var just att hon blev mer ensam.

Å så ledsamt är det nog, tänker tanten. och tar en kopp kaffe till.

 

Skitsak…

Som tant Anna skrivit tidigare så bor tanten då och då på hotell och förutom irritation på saltkar så kan tanten blir irriterad när hon besöker toaletten i det rum tanten tillfälligtvis bebor.

Detta beror på hur toalettpappershållaren är lokaliserad i förhållande till toalettstolen.

Tanten undrar hur de som sätter upp dem egentligen ser ut – kroppsmässigt – eftersom toalettpappret oftast är lokaliserat snett bakom själva toalettstolen, oftast längst ut i hörnet mot den andra väggen – det är alltså rätt långt till pappret. Det innebär att när tanten gjort det tanten brukar göra på toa och behöver torka sig där bak så krävs en rotation av kroppen utöver det vanliga för att nå pappret. När tanten till slut når pappret så får tanten bara loss en ytterst liten bit eftersom tanten måste ta i, å dra till, och då går pappret sönder..

Ibland är ju tanten smartare, och plockar ut pappersrullen och placerar den på närmare håll. Dock är det inte alltid som tanten tänker till före.

På ett enda hotell har tanten sett att toalettpappret var placerat under tvättstället framför toalettstolen. Tanten tänkte då att den som kom den briljanta idén till upphängning torde varit quinna i tantens egen ålder!

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

 

Kyrkoval.

(Bild från artikel i husorganet)

Tant Anna är inte speciellt religiös men hon är med i Svenska kyrkan och har därför för första gången lämnat sin röst i årets kyrkoval.

Tant Anna har gjort det då det kändes viktigt att stötta den kyrka som är för förnyelse och ständig förändring!

För tanten tänker att vara emot ”förnyelse och ständig förändring” måste vara oerhört komplicerat. Från när slutar man med förändringen och förnyelsen? Är det från nu? Eller är basåret 1925? Eller kanske 1939 eller kanske rent av 2015, vilket skulle glädja tanten då Sverige tog emot många flyktingar det året. Vad är det i förändringarna som varit genom åren som man inte vill ha?

Tanten tänker att förändring inte står i motsats till traditioner och tänker på en sådan banal sak som julfirande. Åtminstone tantens eget julfirande har förnyats och förändrats genom åren, bl.a. har tantens föräldrar lämnat jordelivet och bara det är en förändring i sig. Förnyelsen har då bestått i att tantens familj har förändrat sitt julfirande till det bättre, tanten menar att det fortfarande handlar om traditioner. Alltså – även traditioner förändras!

Om någon är så emot förnyelse och förändring så starkt som det partiet som ofta pratar om det är, då undrar tanten, vad är man rädd för? Det obehagliga i att lära sig något nytt? Att gå framåt istället för bakåt?

Många frågor, inga svar – tänker tanten på valdagen, å tar en kopp kaffe till.