Sedan det förra inlägget blev tanten kontaktad av en person från Medmera som å det bestämdaste menade att detta problem skulle lösas! Tanten blev naturligtvis glad och funderade en stund på om hon möjligen skulle dra tillbaka den anmälan hon gjort till DO – diskrimineringsombudsmannen.
Nu gjorde inte tanten det – och det var ju tur eftersom det i fredags, ett par dagar EFTER samtalet med herrn på Medmera, kom ett nytt mail från kundtjänsten som bekräftade det allra första svaret:
”Har man av olika anledningar inte möjlighet att besvara frågorna och legitimera sig med bank id kommer betalkortet att behöva avslutas. Det kommer gå ut mer information om vad som kommer ske när detta blir aktuellt. Tillsvidare kan kunderna använda sina kort som tidigare”
Tanten blir både förvirrad och irriterad eftersom det helt klart är svårt att veta vem man ska lita på, kundtjänst eller den person som kontaktade tanten!
Nå, tanten kommer att ta kontakt med personen som ringde för att, om möjligt, få en förklaring till de divergerande svar som hon får samt att tanten har börjat skicka frågor till andra företag om hur de gör. Tanten tänker att det kan vara av intresse att veta hur andra företag gör.
Tanten fick dessutom i veckan veta, tack vare en arbetskamrats kunskaper, att i Sverige finns det idag 400.000 personer över 65 som är utanför den digitala världen, om man då skulle räkna med alla under 65 som är i tantens adepts situation hur många människor kommer vi då upp i tro? 1 miljon?
Tanten konstaterar att fortsättning lär följa eftersom tanten tänker att detta är viktigt – man kan inte diskriminera så många människor för tanten tänker att det är en form av diskriminering det är frågan om!
Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.