Tanten har fått en rejäl skatteåterbäring!

I slutet av november fick tanten väldans ont i magen. Hon gjorde en del ärenden på förmiddagen, klippte sig å lite annat. Men magen blev bara värre och värre så till slut sa tantens gubbe att det nog var dags att åka till doktorn. Tantens vän L kom och skjutsade. Efter provtagningar och undersökning så beslutade doktorn att tanten skulle skickas till Gällivare sjukhus, tanten tyckte nog det var lite överkurs och föreslog kramplösande och hemfärd istället. Så här i efterhand är tanten mycket tacksam för att tantens förslag inte gick igenom.

Ambulans till Gällivare – på vägen började man misstänka att det var nåt med hjärtat – tydligen får tanter ont på de mest konstiga ställena när det blir problem med hjärtat. Ambulansen ökade farten och väl framme fick tanten frossbrytningar och ett helt gäng professionella tog hand om henne och kollade hjärtat först. Inget fel på det!

Då gav man sig på magen. Massor med prov, smärtlindring och så småningom röntgen visade att tanten hade inflammerade tarmfickor/divertikulit vilket hade gjort att tarmen var perforerad. Det gjorde ont! Jäkligt ont.

Läkarna ville försöka med penicillin först för att inte behöva ge tanten en påse på magen så första dagarna fick tanten näringslösning å en jädra massa penicillin i dropp. Men sänkan/CRP steg – upp till 325 och beslut togs så att tanten flögs till Sunderbyn för operation.

Där tillbringade tanten en natt på akuten – en inte människovärdig plats att vara på. Så synd om personalen som sprang som skållade råttor och hade det inte varit för de två ambulanskillarna i Luleå så hade tanten hamnat i korridoren, Men de hittade ett bås som de – efter att ha hjälpt tanten på toaletten – ockuperade och skjutsade in tanten i. Det tanten led mest av var att tanten låg så till att allt de sade på ”kommandobryggan” (alltså det var som liksom ett podium där de hade en massa datorer som troligen kollade alla värden) det hörde tanten, även kommentarer om henne själv vilket inte var så upplyftande.

Morgonen därpå kom så kirurgen som bestämde, han tyckte det skulles vänta ett tag till då sänkan gått ner lite men tanten sa att något mer har gått sönder och det gör fruktansvärt ont och smärtan sprider sig uppåt. Då ändrade han sig direkt, ritade två eller tre kryss på magen och sa: – vi opererar klockan 14. Dock var han noga med att fråga om tanten var klar över att det kunde bli en stomi? Det var tanten.

Så äntligen blev det en operation – djupt imponerad av hur snabbt allt gick innan tanten somnade och hur ljuvligt det var att vakna och endast känna lite smärta från det långa såret och inte det hemska i magen. De hade dåligt med platser på Sunderby sjukhus så tanten blev kvar på post-op lite för länge men tanten började genast att föreslå att hon kunde ju skickas tillbaka till Gällivare…

Det ville de inte riktigt så snart, tanten fick så småningom plats på en avdelning och kunde börja dricka vatten, ta sig upp ur sängen och få dricka nyponsoppa. Vet ni hur gott vatten och nyponsoppa är när man inte ätit på över en vecka?

Nå, tanten skickades tillbaka till Gällivare – så mycket lugnare och skönare där även om den personalen springer lika fort som den i Sunderbyn.

Tanten kom så småningom hem, for till distriktssköterskan för att ta agraffer . Kan ni tänka er – nästan hela såret sprack upp!
Ny ambulansfärd till Gällivare där de sydde ihop tanten igen och tanten var trött ,men hel, hemma igen på kvällen. Tanten får erkänna att det var lite obehagligt att se ett stort hål i magen men doktor Eleonor i Jokkmokk sydde ihop det efter bästa förmåga så det höll till kirurgen gjorde det lite mer rejält med flera lager av stygn.

Nu har tanten varit hemma ett tag och börjar piggna till. Tanten äter som hon ska och hon blir mer o mer förtjust i sin lilla stump som har befriat henne från allt det onda.

Det blir onekligen lite filosofiska frågor som dyker upp efter en sån här grej:

1. Vad har tanten gjort för ont för att förtjäna detta?
2. Vad har tanten gjort för GOTT för att förtjäna detta?

Det måste bli punkt två som är den viktiga frågan. Tanten blev väl omhändertagen, opererades och klarade livhanken. Nåt gott måste tanten ha gjort för att det gick så bra. För hundra år sedan hade tanten dött. Så rubriken stämmer – tanten har fått sin livs största skatteåterbäring! Tänk på det, ni friska som gör allt för att inte betala skatt.

Så tänker tanten så här på tredje advent och tar ett glas saft till (tanten har för tillfället tappat smaken för kaffe men hoppas den kommer tillbaka).