Ledsen, blev tanten!

Tanten å tantens make har hundar, tre stycken och tanten har genom åren funnits med i den lokala brukshundklubben. Den klubben är i sin tur medlem i en paraplyförening som varit behjälplig med göromål för medlemsklubbarna. Paraplyföreningen har haft en anställd som skött bokföringen åt flera av medlemmarna.

Nu har det sorgliga hänt att den person som sist anställdes har förskingrat massor med pengar för några av föreningarna samt för paraplyföreningen.

Tanten egen hundförening har, av någon anledning, klarat sig så den föreningen har sina pengar kvar.

Tanten blir så beklämd av hela historien men blir samtidigt så upplyft av den sida som hemorten nu visar upp. Den förening som drabbats värst är ridklubben som ju måste se till att djuren som finns i föreningen får mat, veterinärvård osv. Den föreningen har inte tappat mest pengar men som en av deras medlemmar sa; ”det drabbar oss värst eftersom vi hade minst”.

Det som då händer är att massor av människor donerar pengar till föreningen och tantens egen förening har också gjort det – med tanke på #hundfolktillhästfolk.

Nu har även företagarna i tantens kommun bestämt sig för att göra något och det är bra, tänker tanten, och de tänker lite längre än bara till ridklubben eftersom det är andra som också behöver stöd – som gymnasterna, basketen, motorsällskapet, ishockeyn, golfen samt själva paraplyföreningen som också förlorat pengar så löner inte kan betalas ut.

Så om ni som läser denna blogg känner att ni vill bidra – kolla här!

Tanten förstår verkligen inte hur den personen som har försatt föreningarna i detta dilemma tänkte – förstod hen inte riktigt vad hen ställde till med? Någonstans hoppas tanten att hen inte förstått – för om hen förstått, då är det på något vis så mycket värre!

Så ledsamt tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!

Shopping

Tant Anna läser en intressant artikel i ett av husorganen, som handlar om att man kan se ett samband mellan konsumtion och psykisk ohälsa. Artikeln konstaterar att vi ”sällan tar en paus från information och musik..” Våra hjärnor blir alltså överhettade av den konstanta konsumtionsinformationen både via sociala medier men också via reklam nästan överallt runt oss. Vi påverkas också av en ”socialt önskvärd konsumtion” som alltså innebär att om en person vi gillar kan kopplas ihop med en viss vara så har vi en tendens att också vilja ha just den varan.

Tanten tänker att detta märks även fysiskt när vi uppmanas till alltför kraftig konsumtion. Tantens syster konstaterade att hon har t.ex. en tendens att börja gäspa när hon kommer in i en del varuhus, alltså ett sätt för kroppen att ”säga ifrån”. Tanten själv märker av det genom att tantens mage revolterar och tanten måste uppsöka en lokal för ändamålet.

Tanten har t.o.m. gått så långt att det finns vissa varuhus som hon helt enkelt inte besöker eftersom tanten tycker det är fruktansvärt arbetsamt att måsta gå genom hela varuhuset och bli uppmanad att köpa allt som tanten inte hade tänkt inhandla.

Tanten tänker att hennes mage skulle må bättre om hon kunde avhålla sig från att falla i konsumtionsfällorna och det skulle nog också tantens ekonomi. För att inte tala om det enorma sopberg som alla dessa inköp bidrar till.

Så tänker tanten och tar en koppa kaffe till, tillsammans med en inköpt pepparkaka – dock en pepparkaka utan icke certifierad palmolja..

#MeToo

Tant Anna ser i sociala medier en hashtag som heter #MeToo och läser med stigande frustration om hur kvinnor blivit sexuellt trakasserade av män. Bland annat har SVT samlat en del av berättelserna som gör tanten oerhört sorgsen.

Det är dessvärre inget nytt fenomen eftersom taggen satte igång tantens minnen av hur det även drabbat tanten genom åren.

Bl.a. när tanten var barn och tränade simning minns hon med sorg hur killar ansåg att det var helt ok att trycka upp tjejerna mot poolkanten och treva med fingrarna under baddräkten. Nu var tanten en arg tant redan då och sa ifrån men det gjorde inte alla. Tanten minns många tillfällen när pojkar och män tyckte det var helt ok att kalla tjejer för alla möjliga tillmälen och det värsta är att tanten inte tror att dessa män/pojkar ens förstår eller förstod att det inte är/var ok. Finns många andra minnen i hjärnans minnesbank eftersom tanten blivit tant och det är många år som passerat.

Tanten hoppas att den debatt som nu kommit igång tack vara #MeToo också fortsätter och att det innebär att det i fortsättningen inte anses okej att bära sig åt som svin.

Tanten tänker också att det ofta blir så att den som blir trakasserad inte talar om det eftersom det blir offret som tar på sig skulden. Det framgår tydligt i flera inlägg. De som berättar menar att ”om jag bara inte hade haft en sådan urringad tröja” eller ”om jag bara inte sagt så eller så” – å det är något tanten tänker måste ändras.

En annan skribent skrev något om att kvinnor har sig själv att skylla eftersom man gått med på saker för att få en roll, eller ett jobb eller någon annan förmån. Helt sjukt, tänker tanten, eftersom det fortfarande är den med makten som ska uppföra sig som folk och inte utnyttja den som då är i beroendeställning.

Så tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till.

 

Vapen!

Tant Anna är bedrövad av vad som hände i Las Vegas och har funderat lite på vapenlagar.

Om den lätt bedagade trumpnissen i det stora vita huset menar allvar med att landet ska ”be great again” så är det ju en klar fördel om man gör det svårare för medborgarna att skjuta varandra. Tanten tycker det är märkligt att inga diskussioner förs om att minska andelen vapen i det stora landet, vilket vore logiskt efter alla de skjutningar som drabbat området. Tanten tänker att det är intressant – och tragiskt – att mannen som utförde skjutningen i Las Vegas verkar ha använt helt lagligt inköpta vapen. Borde man då inte prata om hur det är ok att man som privatperson kan köpa sådana mängder lagliga vapen istället för att prata om hur mannen fick in dem på hotellet? Tanten tänker att det stora landet i väst behöver fundera över sina prioriteringar.

Tanten tänker att om medborgarna decimerar sig själva genom att skjuta ihjäl varandra samtidigt som man tänker sig bygga murar så torde det till slut inte finnas så mycket folk som kan göra landet ”great again”.

Fast det är klart – trumpnissen lär ha ett brinnande intresse av golfspel så om befolkningen minskar drastiskt så får han gott om plats att bygga golfbanor på. Å kanske är det så trumpnissen tänker att USA ska bli ”great again” – ett land med ett gäng golfbanor..

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Livet.

Tant Anna har fått anledning att fundera på när man vet att man är tant – och tanten har kommit på att det märks väldigt tydligt eftersom personer som funnits genom livet försvinner. Det behöver inte vara personer som står, eller stått, tanten nära utan det kan vara personer som ändå bidragit till att tantens liv blev som det blev.

Naturligtvis tantens egna föräldrar som när de försvann gjorde att tanten liksom är näst på tur. Också människor långt ifrån tanten som Hans Alfredsson, som tanten på nåt vis trodde var en person som skulle finnas för evigt.

Nu senast i raden en i tantens omgivning, Sixten Eriksson, som inte tillhörde samma gäng som tanten men som tanten respekterade och tyckte mycket om.

Tanten tänker på sin gamla faster, som inte heller finns längre, men som en kall vinter berättade att hon ringt till ICA i Vilhelmina för att få hjälp med att få hem matvaror. Den unga damen på ICA var inte så pigg på det utan menade att faster kanske hade någon vän som kunde hjälpa till å handla åt henne, varpå gamla faster sa: – ”Nu är det så att jag är så gammal att jag har inte så många vänner kvar..”

Tanten minns att gamla faster inte var så sentimental om det men att hon faktiskt sa några gånger att nackdelen med att bli mycket gammal var just att hon blev mer ensam.

Å så ledsamt är det nog, tänker tanten. och tar en kopp kaffe till.