Tid!

Tanten fikar med sina systrar via WhatsApp på lördagarna och en lördag för ett tag sedan börjat tanten och systrarna att prata om tid. Tantens lillasyster sa då att hon börjat fundera på vart i livet hon kan tänkas vara om 15 år. En annan syster utbrast – då finns inte jag!

Tanten fortsatte fundera på detta med tid och insåg att om 15 år är tanten 80 år gammal och faktum är att hon kanske inte finns då. Tanten tänkte att tanten har den mesta tiden bakom sig, och inte så himla mycket tid framför sig. Den tanken tänkte tanten aldrig för typ 25 år sedan.

Tantens ena syster, som redan har flyttat konstaterade krasst att det är nu som man behöver fundera på den slutliga lösningen. Å det instämmer tanten i. Det är nu man ska lösa framtiden så den blir så enkel som möjlig. Att den lilla tid som tanten ändå har kvar används på bästa sätt. Å se det har tanten och tantens gubbe gjort för som gubben konstaterade så finns äldreboendet på höger sida om nya lägenheten och kyrkan på den andra sidan..

Men tiden är intressant, tänker tanten. Tid när tanten var ung var något som det fanns hur mycket som helst av. Nu när tanten blivit tant så märker hon att det finns en begränsning av tiden som känns lite sorglig ibland. Tanten längtar fortfarande och det måste ändå vara positivt, tänker tanten. Som nu längtar tanten efter att flytten ska vara klar, att det ska bli sommar, att det kan finnas en tomat eller gurkplanta i hennes liv även denna sommar. Den dagen man inte längtar då kanske det är dags att tiden faktiskt tar slut.

Men, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till – det finns alltid tid för en kopp kaffe!

Ledsen tant!

Tant Anna har varit, och är lätt deprimerad. Det har suttit i hela hösten och beror naturligtvis på allt som hänt, och händer, omkring henne. Pandemin som verkligen har gjort att tanten och alla andra behöver tänka på annat sätt. Den vedervärdiga mannen från ”over there” som gjort att tanten blir orolig för världens demokratiska hälsa, och på tal om hälsa – tanten blir också deprimerad av att älven som rinner utanför tanten och tantens gubbes hus inte har frusit till is denna vinter, så planetens hälsa verkar heller inte så bra, tänker tanten.

Inte ens julen gör tanten på gott humör eftersom tanten inte får fira med sina systrar som brukligt är. Som tur är så fikar tanten och tantens systrar tillsammans varje lördag klockan 13.00 men numera helt via den fiffiga appen ”WhatsApp” och det är ju tur det. Annars kanske tanten hade börjat tro att hon var enda barnet..

Tanten fikar även med sina arbetskamrater – men även detta kaffe intas via fiffiga digitala system och tanten längtar verkligen efter den dagen så hon kan möta folk utan att bli orolig för att vara för nära.

Tanten blir deprimerad av att många väljer att inte hålla avstånd, att inte stanna hemma och att inte tvätta händerna. Det sista vet ju inte tanten riktigt bestämt men tanten tänker att om man struntar i de två första så struntar man nog även i det sista.

Tanten blir också deprimerad av att en hel del surkartar verkar liva upp sin tillvaro med att hitta någon att skylla på. Särskilt vems fel det är att viruset har spridit sig. Själv har tanten bestämt sig att skylla på viruset, känns som mer rimligt eftersom det ju faktiskt är viruset som vi blir sjuka av och viruset som sköra människor avlider av.

Så sorgerligt tänker tanten i sitt första inlägg på mycket länge, men hon tar en kopp kaffe till och hoppas på bättre tider!

Tant Anna har stängt en dörr, och öppnar en annan..

Tant Anna går nu in i en helt ny fas i livet. Ett av de tunga politiska uppdrag tanten haft är nu historia, tanten har haft förmånen att dels sitta i styrelsen för Sveriges kommuner och landsting under rätt många år och dels under sista mandatperioden varit ledamot i SKL International som, lite förenklat, är ett företag som exporterar lokal demokrati. Nu tar andra vid – som Anna Kumpula Kostet från Pajala och Henrik Blind från Jokkmokk – den första från samma parti som tanten och den andra från det gröna. Tanten vet att de båda kommer att representera Norrbotten på allra bästa sätt.

Förutom det så har ju tanten engagerat sig ganska länge som politiker, både som heltidsdito men till största delen som fritidsengagerad. Det har inneburit att tanten inte har haft så himla mycket ”egen tid” men nu blir det ändring på det för inte nog med att politiken läggs på hyllan – tanten arbetar bara 80% från och med måndag.

Tant Anna fick blommor och vackra tack, å blommorna prydde tantens hotellrum ett par dagar och gladde sedan personalen på sagda hotell eftersom det är ganska bökigt att frakta blommor från huvudstaden till tantens by. Tanten är inte så förtjust i att bli avtackad – inte så mycket för själva grejen utan mer för att hon mest blir generad och litar inte alltid på de vackra orden.

Dock var det en sak som gladde tanten – på sista mötet berättade en av tjänstemännen att hen minsann kom ihåg första gången tanten kom till SKL eftersom tantens första fråga var: kan tanten få handlingarna digitalt? Tjänstepersonerna gjorde vågen eftersom de väntat på att den frågan skulle ställas från politiskt håll! Mmm – så länge sedan var det alltså och så gammal är tanten att hon var med om att digitalisera SKL:s utskick av politiska handlingar.

Tant Anna kommer att sakna det politiska arbetet och spelet runt det för det kan vara riktigt spännande och tanten kommer också, högst personligt, att sakna den fantastiska utsikten från ”tolvan” i SKL-huset, att få möta våren klart tidigare än den kommer till tantens by och alla fina människor tanten fått lära känna genom åren.

MEN – tanten tycker verkligen det ska bli ljuvligt att få vara hemma mer, umgås med maken, ligga i soffan, syssla med sånt som tanten tycker är skoj som planteringar, leka o träna med hundarna osv.

En av tantens gamla kollegor på Försäkringskassan som gick i pension sa, när tanten o tantens kollegor tyckte hon var och hälsade på för lite: – den delen av mitt liv är avklarat nu – nu börjar jag ett annat”.

Å så sant är det, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Livets gång.

Tant Anna var på begravning idag. Det var tantens barndomsvän Anitas mamma Vivan som tanten sa farväl till. När tanten satt där i kyrkan så insåg tanten hur mycket Vivan påverkat tanten eftersom tanten kom ihåg alla samtal som fördes vid Vivan o Anitas köksbord. Tanten tänker att det nog var Vivan tillsammans med tantens egna föräldrar som gjorde att tanten blev intresserad av politik – eller egentligen alla orättvisor som fanns, och finns i samhället.

Tanten började tänka att nu var sista tråden till tantens barndom borta. Vivan blev 95 år, och levde alltså ett riktigt långt liv och därför blev hon nog också sista tråden. Tanten kommer att minnas henne med värme även om tanten inte umgåtts med henne som vuxen och det finns en bild som tanten alltid kommer att koppla till just Vivan: jokkmokkslimpa, smör o ost tillsammans med varm choklad! Det var det som serverades under samtalen och tanten tänker – ni unga idag som aldrig fått uppleva den kombinationen – det är synd om er!

Tanten tycker att det är alldeles för mycket sorg omkring henne nu, och tanten inser att det naturligtvis har med tantens egen ålder att göra – för precis som en av tantens bekanta konstaterade, nu träffas man på begravningarna – inte på kalasen..

Så ledsamt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Ledsen, blev tanten!

Tanten å tantens make har hundar, tre stycken och tanten har genom åren funnits med i den lokala brukshundklubben. Den klubben är i sin tur medlem i en paraplyförening som varit behjälplig med göromål för medlemsklubbarna. Paraplyföreningen har haft en anställd som skött bokföringen åt flera av medlemmarna.

Nu har det sorgliga hänt att den person som sist anställdes har förskingrat massor med pengar för några av föreningarna samt för paraplyföreningen.

Tanten egen hundförening har, av någon anledning, klarat sig så den föreningen har sina pengar kvar.

Tanten blir så beklämd av hela historien men blir samtidigt så upplyft av den sida som hemorten nu visar upp. Den förening som drabbats värst är ridklubben som ju måste se till att djuren som finns i föreningen får mat, veterinärvård osv. Den föreningen har inte tappat mest pengar men som en av deras medlemmar sa; ”det drabbar oss värst eftersom vi hade minst”.

Det som då händer är att massor av människor donerar pengar till föreningen och tantens egen förening har också gjort det – med tanke på #hundfolktillhästfolk.

Nu har även företagarna i tantens kommun bestämt sig för att göra något och det är bra, tänker tanten, och de tänker lite längre än bara till ridklubben eftersom det är andra som också behöver stöd – som gymnasterna, basketen, motorsällskapet, ishockeyn, golfen samt själva paraplyföreningen som också förlorat pengar så löner inte kan betalas ut.

Så om ni som läser denna blogg känner att ni vill bidra – kolla här!

Tanten förstår verkligen inte hur den personen som har försatt föreningarna i detta dilemma tänkte – förstod hen inte riktigt vad hen ställde till med? Någonstans hoppas tanten att hen inte förstått – för om hen förstått, då är det på något vis så mycket värre!

Så ledsamt tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!