Kategori: Allmänna tankar

Fel frys..

Strax innan påsk såg tanten ett uttalande från en matexpert (fast tanten tänker att den personen borde kalla sig något annat) som menade på att det går utmärkt att ha ett ypperligt påskbord även utan ekonomiska medel – det är ju bara att rensa frysen på sånt som man sparat för att ha vid nåt speciellt tillfälle. Grejer som hjortron, löjrom eller varför inte en älgstek som ligger där och skräpar.

Tanten reagerade som vanligt med att sätta kaffet i halsen men bestämde sig för att inte reta upp sig denna gång. Människan visste uppenbarligen inte bättre – så var det bara.

Men så läste tanten Dagens Nyheter att det fanns en annan som reagerade på samma sätt som tanten och det var så bra skrivet att tanten bara måste få delge Susanne Nyströms text. Ledaren är inte låst så det går bra att klicka på länken ovan.

Hon skriver bl.a.: ”…eftersom jag tycker att man ska lyssna på experter gick jag på långfredagen hoppfull in i köket. Om lyxmåltider har en tendens att gömma sig i frysar i största allmänhet borde väl inte min vara sämre, tänkte jag – bara för att upptäcka att jag uppenbarligen letade i fel frys.”

Tanten tänker att det var nog många som letade i fel frys om hen följde denne experts råd…

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

De, dem å dom.

Tanten har med intresse följt debatten om de tre ovanstående orden. Tanten är, ärligt talat, inte så hemma i grammatikens lagar men hon har en liten känsla för språk och reagerar när hon tycker det låter fel.

Med stor förtjusning följer tanten facebooksidan: Sverige mot särskrivning som även har en (OBS: reklam) hemsida med skojiga språksaker att köpa, som kylskåpsmagneter som tanten har investerat i. Där kan man bl.a se denna:

Tanten läste en insändare i husorganet som skrev om just detta, tyvärr är den låst men tanten tänker vara så fräck att hon citerar en del från den. Insändaren gjorde det klart för tanten vad skillnaden är – alltså hur galet det låter och ser ut med ”dom” genomgående. Insändarskribenten skrev en text med dels de och dem och samma text med dom. Läs högt för er själv så ser ni hur tokigt det blir med enbart dom.

De och dem
”Alla de barnen som gick i Mulleskolan, skulle idag ta emot de nya barnen, som de hade väntat på så länge. Och för att välkomna dem, så hade de ritat fina tavlor som de skulle ge till dem. Säkert skulle de bli jätteglada för dem och de skulle nog känna att de var riktigt välkomna.” 

Samma text, med dom

”Alla dom barnen som gick i Mulleskolan, skulle idag ta emot dom nya barnen, som dom hade väntat på så länge. Och för att välkomna dom, så hade dom ritat fina tavlor som dom skulle ge till dom. Säkert skulle dom bli jätteglada för dom och dom skulle nog känna att dom var riktigt välkomna.”

För tanten blev det klart att de och dem inte ska förvandlas till dom. Kan tyckas petigt men tanten blev klar över var hennes sympatier ligger. De ligger på texten med de och dem.

Lena som skrivit insändaren avslutar med: ”Elever vill faktiskt lära sig, inte erbjudas dåliga förenklingar, för att lärare förutsätter att elever inte kan förstå. Man undrar vilka det egentligen är, som inte kan förstå…”

Å det instämmer tanten i, tänker hon, och tar en kopp kaffe till.

Det här med storlek..

Tanten läser i Dagens Nyheter att Tullinge vill bryta sig ur kommunen Botkyrka och bli en egen kommun. å det tänker tanten att det kan finnas flera orsaker till men när hon läser artikeln så får hon klart för sig att enda anledningen som beskrivs är att ”Botkyrka är för stort”.

Tanten sätter kaffet i halsen och undrar vad sagesmannen menar. För stort i yta?? Botkyrka är, enligt Wikipedia, 222,27 kvadratkilometer stort. Det innebär att det skulle få plats ungefär 87 Botkyrka i tantens kommun. Botkyrka är alltså för stort??

I Botkyrka bor det ca 491 personer per km2 så tanten tänker att det kanske är antalet personer som är ”för stort”. Då blir det ändå fel eftersom tanten tänker att man då skulle skrivit ”för många”

I tantens kommun bor lite drygt 0,2 personer per km2 å ändå tycker folk söderut att tantens kommun ska slås ihop med någon annan. Om tantens kommun skulle slås ihop med t.ex. Arjeplog så skulle storleken på kommunen bli som 150 Botkyrka och DET, tänker tanten, skulle helt klart bli ”för stort”.

Tanten läser vidare och förstår att det egentligen inte alls har med storleken att göra utan snarare att Tullinge är en av Botkyrkas kommun mest välbärgade del så sanningen är väl troligen att man inte vill dela med sig till sina fattigare kommunmedborgare…

Så tänker tanten denna söndagsmorgonen å tar en kopp kaffe till.

Det var då ett attans tjat…

Eftersom tanten bor där hon bor så går inte allt att inhandla på plats, tanten kämpar på för att hitta det hon behöver men ibland tar hon till internätet för sin shopping. Fungerar ypperligt, tycker tanten, men tanten blir oerhört irriterad av de sms som kommer efter leverans av varan.

Jaha, vad tycker då tanten – tja, tanten är ju nöjd då varan anlänt till tanten. Så det är ju helt okej, men hur ska det vara för att tanten ska tycka det är toppen? Levereras varan med sång och musik? Om tanten ska tycka det är toppen bara för att varan kom fram, vad betyder då okej? Att tanten fick hämta varan på närmaste utlämningsställe eller att posten meddelat att varan finns att hämta i Gällivare – tio mil bort – för det har faktiskt hänt om än inte tanten.

Den här från apoteket tyckte dock tanten tog priset, god gärning?

Orden ”god gärning” tycker tanten tillhör en helt annan kategori än att berätta om vad man tycker om apoteket.
(Å ja, tanten vet att vi har ett apotek på plats, men tanten visste också att just det tanten sökte inte fanns i det lokala apotekets sortiment – så lämna det..)

Tanten blir irriterad och lämnar faktiskt inga omdömen alls förutsatt att tanten fått det hon betalat för.

Tanten tänker att det blivit helt galet med alla omdömen företag förväntar sig att man ska lämn, även om tanten kan ha viss förståelse för att företagarna vill synas och kunna visa att de minsann är ena hejare på det de gör.

Nå tanten kommer fortfarande inte att lämna omdömen, så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Hujja, så små en del är!

Nu ska tanten göra något oförlåtligt. Tanten ska skriva om folks utseende och då särskilt moderaternas representanters utseende, specifikt en del av de manliga.

De är så små o taniga, tycker tanten, och det har en del varit även historiskt som typ Anders Björck (fast han var inte tanig) som var försvarsminister för längesedan. Han var och hälsade på hos tantens dåvarande (hemliga) jobb och faktum är att tanten såg honom aldrig i gruppen av folket runt om honom.

I dagens regering finns en jätteliten partiledare – han Ulf, en liten Tintin i form av Tobias Billström och en liten försvarsminister som heter Pål Jonsson. Om Pål hade varit läkare så hade han varit en läkare som när han kommer in till patienten så säger patienten: – vi väntar till doktorn kommer… (vilket tantens systerdotter råkat ut för några gånger)

Han Ulf med sina nedåtsluttande axlar skulle tanten inte köpa en bil av och lilla Tintin kommer undan med de mest fascinerande lögner, troligen bara för att han ser ut som han gör.

Å apropå lögner så har Alex Schulman skrivit ett tänkvärt inlägg på Dagens Nyheter som tyvärr är låst MEN där han börjar så här:
”Förr var ljugandet någonting skamligt i politiken. Den minister som ljög fick skämmas och var ibland tvungen att avgå. I dag är lögnen en naturlig del av kommunikationen.”
Tanten håller med – å tänker att något har hänt med att lögnerna numera är ganska lätta att upptäcka, så när de blir påkomna säger de bara ooops, å går vidare i livet. Tanten tänker att ju lättare det blivit att belägga lögnerna ju mindre verkar de ha betydelse för politikerns framtid.

OM Tintin varit utrikesminister för länge sedan och ljugit som han faktiskt ljög om flaggviftandet så hade han fått avgå. Men nu rycker han och hans partikamrater bara på axlarna och fortsätter på den inslagna vägen.

Fast det ska erkännas, små politiker fanns även i tidigare regeringar. En som tanten lyssnade på, eller rättare sagt inte lyssnade på, eftersom tanten blev helt fixerad vid att han förtvivlat stod på tå för att vi skulle se honom över talarstolen.

Så sura, å elaka, tankar tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.