Gott slut och Gott Nytt År!

Tanten och tantens gubbe önskar alla ett riktigt Gott Nytt År! Tanten o gubben brukar äta något gott men i övrigt fungerar det gamla paret lite som Dagobert – förutom att tanten inte ställer klockan men blir väckt av morrande hundar som hör smällare. Tanten hoppas att det inte ska smälla så mycket i centralorten. Lite orolig är tanten, det ska inte förnekas. I byn där tanten bodde tidigare var det ganska stillsamt.

Seriestrippen från Norrbottens Kuriren

Tanten har fått indikationer på att hon blivit en lite gnällig dito. Det håller tanten med om och har funderat på vad det kan bero på. Tanten har kommit fram till att det beror på att tanten har tid att reta sig på ditten och datten. På den tiden tanten jobbade heltid fanns inte den tiden. Dock kan tanten tycka att det är lite märkligt att tanten blivit en gnällfia när tanten faktiskt tycker osedvanligt illa om just gnällfior av båda könen.

Tanten tänker också att det kan ha att göra med att när tanter blir lite äldre så vågar de klaga och tycka saker både hit och dit vilket tanten kanske inte riktigt vågade när tanten var ung. Tanten tänker fortsätta att tycka saker, det är helt klart, men kanske nyårslöftet får bli att inte ha en gnällig ton när hon skriver.

Å då måste tanten passa på att klaga lite så här sista dagen innan 2022.

I husorganet i veckan så stod det en del om tågtrafikens icke fungerande. Tanten blev lite putt på VY:s talesperson som sa: ”Egentligen kan jag tycka att oavsett om man åker tåg eller bil, reser man i vintern bör man se till att ha praktiska kläder med sig ifall man blir stående”

Det håller tanten, till viss del med om, MEN om man ska åka tåg så bör man nog, förutom kläder också ha med sig, snöskor eller snöskoter, mat och vatten för minst 2 dygn eftersom det verkar som om resenären får klara sig själv till stor del och säga vad man vill, det är svårt att lifta vid en järnvägsräls.. Vilket är fullt möjligt vid en trafikerad väg.

Så – det var årets sista gnäll, tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

GOTT NYTT ÅR!!!

Tanten versus kundtjänster.

Tanten har under senare tid haft oturen/turen att prata med ett flertal kundtjänster och nästan varje gång blir tanten lätt upprörd. Dels upprörd för att tanten ibland inte förstår vad kundtjänsten finns till för, och ibland för att tanten tycker så vansinnigt synd om de personer som jobbar där.

På VY:s kundtjänst fick tanten veta att ”nu svarar vi alldeles strax, du har plats nummer ett” och det låter ju himla trevligt men tanten fick ändå vänta i drygt 20 minuter efter att ha väntat gode länge för att hamna på plats ett och det är då tanten tycker synd om personalen – det kan inte vara lätt när sura tanter till slut kommer fram och är lagom irriterade.

Det som gjorde att tanten ifrågasatte kundtjänstens (fortfarande VY) berättigande var att sagda kundtjänst, som tanten till slut kom fram till, inte kunde se tantens bokning eftersom tanten hade försökt lösa problemet på deras hemsida och då tydligen på något vis låst deras möjlighet att se bokningen. Det skulle alltså betyda att tanten skulle lägga på luren och vänta ett tag till och sedan ringa upp igen, sitta i kö för att kundtjänsten KANSKE skulle kunna se bokningen.

Det finns kundtjänster som fungerar fint, det är tanten helt säker på. Det är nog bara så att tanten inte stött på dem än..

Tanten inser att tanten behöver ha riktigt gott om tid för att ringa till en kundtjänst och tanten har den tiden då hon till största delen är pensionär, men alla andra? Alla de som är mer aktiva i samhället än tanten – hur gör de? Går alla omkring med en telefon som har högtalaren påkopplad, eller går man med lurar på. Tanten tänker att det skulle vara ofantligt slöseri med tid om alla som måste vänta på att komma fram faktiskt gjorde just det – väntade, istället för att göra något vettigt.

Tanten har skrivit om detta tidigare och tanten tänker att det är troligt att tanten kommer att göra det igen.

Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Tanten har gått i pension!

Det är faktiskt inte riktigt klokt men tant Anna har blivit pensionär. Tant Anna tycker det känns himla bra, men det kanske beror på att hon får fortsätta jobba lite men inte med det hon har jobbat med de sista 6 åren. Samt att hon får bestämma när, var och hur hon gör det hon ska. Himla privilegierat, tänker tanten, att hon har det.

Men faktum är att tanten tycker att det är dags att sluta jobba och tanten är rätt förvånad över att hon faktiskt känner så. Hon har nog trott att det skulle kännas sorgligt men det känner hon inte. Däremot är det alltid vemodigt att lämna platser där man trivts så bra, tänker tanten, och att lämna fina kollegor som tanten haft himla skojigt tillsammans med. Men så är ju livet – tanten går in i en ny fas nu.

Kanske det blir lite mer skrivet på denna blogg när tanten faktiskt får en massa tid över. Det hoppas i alla fall tanten – för sluta tänka, det har inte tanten tänkt!

Faktum är att hon tänkt på lite av varje på sista tiden. på allt från knasiga skyltar till funderingar kring sommarjobbarna i parken – varför är det alltid pojkarna som kör gräsklipparna? Nå funderingarna om just det kommer lite längre fram. Nu ska tanten mest njuta av hösten och sin nya verklighet.

Å med den tanken om nya livet tar tanten en kopp kaffe till.

Utryckning…

Tant Anna tar en morgonpromenad med sina hundar och ser varje morgon en kader av bilar som lämnar äldreboendet. Tanten tycker det ser ut som det typ såg ut på gamla tv-serien ”Spanarna på Hill Street” när alla poliser åkte ut för dagens samhälleliga insats efter morgonens genomgång

Så är det kanske även här. Hemtjänstens personal ger sig ut på vägarna efter morgonmötet – med orden ”let´s be helpful out there” – det tror tanten i alla fall – för att utföra sitt arbete i samhällets tjänst. (Den engelska parafrasen/texten fattar bara vi äldre som sett spanarna..)

Eftersom tanten bor granne med flera som får besök av personal som kör dessa bilar så känns det lite som om bilarna transporterar välfärdens änglar, liksom många andra som jobbar inom branschen som tar hand om andra. Tanten hör ibland, särskilt nu på sommaren när man öppnar balkongdörr eller fönster, hur glada de låter när de kommer in och hur väl de bemöter dem som de hälsar på.

Tanten tänker att hon är glad att delar av hennes skattepengar går till att betala lönerna till dem som tar hand om oss andra. Tanten vet också med sig att hon inte riktigt skulle klara av det arbetet själv, hon har alldeles för dåligt tålamod. Tänker hon dessutom efter så är hon inte så social heller – vilken många tror men som tanten inte är. Tanten gillar människor – i lagom stora doser.

Tanten tänker, när hon tar en kopp kaffe till, att det är tur att dessa människor finns som gör att det känns bra inför tantens egen framtid.

Tankar på annat…

Tant Anna har haft sina tankar på helt andra saker än att skriva i sin blogg. Tanten ber om ursäkt för det men ska nu försöka samla ihop sina tankar och tänka till lite.

Tanten och tantens gubbe har flyttat in till centralorten. Onekligen ett göra efter att ha bott i tantens och gubbens fina lilla hus i 35 år. De 35 åren syntes tydligt i alla de bodar och andra ställen man kan skyffla in grejer i eftersom det har varit ett riktigt äventyr att sanera bland allt som tanten o gubben har samlat på sig genom åren.

Tanten tänker att allt har gått bra ändå, tack vare snälla medmänniskor till tanten o gubben som var o en bidragit med mycket. Sedan tackar tanten särskilt för flyttfirmor. Herrejesses så snabbt de tömmer ett hem och fyller ett annat.

Nya bekymmer kommer sedan i det nya boendet – lampor, gardiner å annat som tanten inte är så bra på men tanten tycker att med benäget bistånd så har även det gått ganska geschwint.

Tanten är väldigt nöjd med nya boendet – gubben också – eftersom han raskt konstaterade att det är bra att bo mellan äldreboendet och kyrkan när man börjar bli till åren. Lite enklare transporter, tänkte gubben.

Tanten och gubben har en stor altan där tanten såg sig sitta i solen med en GT men, tänker tanten, eftersom det snöat 1 dm under natten så får hon nog ta en kopp kaffe till och sitta inomhus.