Kategori: Allmänna tankar

Tanten versus kundtjänster.

Tanten har under senare tid haft oturen/turen att prata med ett flertal kundtjänster och nästan varje gång blir tanten lätt upprörd. Dels upprörd för att tanten ibland inte förstår vad kundtjänsten finns till för, och ibland för att tanten tycker så vansinnigt synd om de personer som jobbar där.

På VY:s kundtjänst fick tanten veta att ”nu svarar vi alldeles strax, du har plats nummer ett” och det låter ju himla trevligt men tanten fick ändå vänta i drygt 20 minuter efter att ha väntat gode länge för att hamna på plats ett och det är då tanten tycker synd om personalen – det kan inte vara lätt när sura tanter till slut kommer fram och är lagom irriterade.

Det som gjorde att tanten ifrågasatte kundtjänstens (fortfarande VY) berättigande var att sagda kundtjänst, som tanten till slut kom fram till, inte kunde se tantens bokning eftersom tanten hade försökt lösa problemet på deras hemsida och då tydligen på något vis låst deras möjlighet att se bokningen. Det skulle alltså betyda att tanten skulle lägga på luren och vänta ett tag till och sedan ringa upp igen, sitta i kö för att kundtjänsten KANSKE skulle kunna se bokningen.

Det finns kundtjänster som fungerar fint, det är tanten helt säker på. Det är nog bara så att tanten inte stött på dem än..

Tanten inser att tanten behöver ha riktigt gott om tid för att ringa till en kundtjänst och tanten har den tiden då hon till största delen är pensionär, men alla andra? Alla de som är mer aktiva i samhället än tanten – hur gör de? Går alla omkring med en telefon som har högtalaren påkopplad, eller går man med lurar på. Tanten tänker att det skulle vara ofantligt slöseri med tid om alla som måste vänta på att komma fram faktiskt gjorde just det – väntade, istället för att göra något vettigt.

Tanten har skrivit om detta tidigare och tanten tänker att det är troligt att tanten kommer att göra det igen.

Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Tanten har gått i pension!

Det är faktiskt inte riktigt klokt men tant Anna har blivit pensionär. Tant Anna tycker det känns himla bra, men det kanske beror på att hon får fortsätta jobba lite men inte med det hon har jobbat med de sista 6 åren. Samt att hon får bestämma när, var och hur hon gör det hon ska. Himla privilegierat, tänker tanten, att hon har det.

Men faktum är att tanten tycker att det är dags att sluta jobba och tanten är rätt förvånad över att hon faktiskt känner så. Hon har nog trott att det skulle kännas sorgligt men det känner hon inte. Däremot är det alltid vemodigt att lämna platser där man trivts så bra, tänker tanten, och att lämna fina kollegor som tanten haft himla skojigt tillsammans med. Men så är ju livet – tanten går in i en ny fas nu.

Kanske det blir lite mer skrivet på denna blogg när tanten faktiskt får en massa tid över. Det hoppas i alla fall tanten – för sluta tänka, det har inte tanten tänkt!

Faktum är att hon tänkt på lite av varje på sista tiden. på allt från knasiga skyltar till funderingar kring sommarjobbarna i parken – varför är det alltid pojkarna som kör gräsklipparna? Nå funderingarna om just det kommer lite längre fram. Nu ska tanten mest njuta av hösten och sin nya verklighet.

Å med den tanken om nya livet tar tanten en kopp kaffe till.

Utryckning…

Tant Anna tar en morgonpromenad med sina hundar och ser varje morgon en kader av bilar som lämnar äldreboendet. Tanten tycker det ser ut som det typ såg ut på gamla tv-serien ”Spanarna på Hill Street” när alla poliser åkte ut för dagens samhälleliga insats efter morgonens genomgång

Så är det kanske även här. Hemtjänstens personal ger sig ut på vägarna efter morgonmötet – med orden ”let´s be helpful out there” – det tror tanten i alla fall – för att utföra sitt arbete i samhällets tjänst. (Den engelska parafrasen/texten fattar bara vi äldre som sett spanarna..)

Eftersom tanten bor granne med flera som får besök av personal som kör dessa bilar så känns det lite som om bilarna transporterar välfärdens änglar, liksom många andra som jobbar inom branschen som tar hand om andra. Tanten hör ibland, särskilt nu på sommaren när man öppnar balkongdörr eller fönster, hur glada de låter när de kommer in och hur väl de bemöter dem som de hälsar på.

Tanten tänker att hon är glad att delar av hennes skattepengar går till att betala lönerna till dem som tar hand om oss andra. Tanten vet också med sig att hon inte riktigt skulle klara av det arbetet själv, hon har alldeles för dåligt tålamod. Tänker hon dessutom efter så är hon inte så social heller – vilken många tror men som tanten inte är. Tanten gillar människor – i lagom stora doser.

Tanten tänker, när hon tar en kopp kaffe till, att det är tur att dessa människor finns som gör att det känns bra inför tantens egen framtid.

Tankar på annat…

Tant Anna har haft sina tankar på helt andra saker än att skriva i sin blogg. Tanten ber om ursäkt för det men ska nu försöka samla ihop sina tankar och tänka till lite.

Tanten och tantens gubbe har flyttat in till centralorten. Onekligen ett göra efter att ha bott i tantens och gubbens fina lilla hus i 35 år. De 35 åren syntes tydligt i alla de bodar och andra ställen man kan skyffla in grejer i eftersom det har varit ett riktigt äventyr att sanera bland allt som tanten o gubben har samlat på sig genom åren.

Tanten tänker att allt har gått bra ändå, tack vare snälla medmänniskor till tanten o gubben som var o en bidragit med mycket. Sedan tackar tanten särskilt för flyttfirmor. Herrejesses så snabbt de tömmer ett hem och fyller ett annat.

Nya bekymmer kommer sedan i det nya boendet – lampor, gardiner å annat som tanten inte är så bra på men tanten tycker att med benäget bistånd så har även det gått ganska geschwint.

Tanten är väldigt nöjd med nya boendet – gubben också – eftersom han raskt konstaterade att det är bra att bo mellan äldreboendet och kyrkan när man börjar bli till åren. Lite enklare transporter, tänkte gubben.

Tanten och gubben har en stor altan där tanten såg sig sitta i solen med en GT men, tänker tanten, eftersom det snöat 1 dm under natten så får hon nog ta en kopp kaffe till och sitta inomhus.

Händer med historia.

Tanten har alltid tyckt att tantens gubbe har så vackra händer. Gubben har ingen som helst förståelse för detta men tanten envisas. Numera tycker tanten att de är ännu vackrare än när gubben var yngre, helt enkelt därför att det syns på händerna att gubben arbetat hårt i hela sitt liv. Att händerna har varit med på den långa resan som gubben gjort. Händerna har varit med om både det ena och det andra. Gubben o gubbens händer var till sjöss i många år och där arbetades det hårt vilket syns. Gubben jobbade som vaktmästare på ett hotell och en av händerna slutade på operationsbordet efter att gubben slagit många hål i vägg med hjälp av en skruvmejsel och högerhanden.
Gubbens händer är krokiga, sneda o vinda och vackra.

Egentligen, tänker tanten, så kan det vara händerna som visar historien om en människa. Tantens egna händer är som barnrumpor, har aldrig slitit speciellt hårt, annat än vid ett tangentbord och under en period vid en morsenyckel. Inget betungande för en hand i alla fall, kan tanten konstatera.

Tanten menar inte att tantens händer aldrig har arbetat, för de har de, men inte med hårt fysiskt arbete som påverkat utseendet på hennes händer. Så tantens händer berättar ingen speciell historia, men tantens rynkor i ansiktet kan göra det.

Så tänker tanten å tar en kopp kaffe till.