Tant Anna tänker inte skriva om trumpnissen på andra sidan..

Däremot, tänker tanten, finns det annat konstigt att fundera över. Tanten läste en insändare i husorganet som gjorde att tanten började tänka att lite av små trumpisar finns nog i oss allihopa och överallt till viss del.

Tanten tänker att den irriterande grannen tänkte lite fel. Tanten tycker nog att det vore smartare att faktiskt vända sig till den det berör.
Tant Anna tycker det är intressant att den irriterande grannen satt sig vid sin dator, eller vid sitt skrivbord, och verkligen tänkt till och dessutom skickat, eller postat, inlägget till husorganet.

Men tanten undrar verkligen vad grannen hade tänkt sig att uppnå med insändaren. För hur ska den det berör veta att det är just hen som det avses? Tanten tror t.ex inte att det är tantens snälla granne som kommer med sin traktor och puttar bort snön som det handlar om – men tanten kan ju inte vara helt säker för lite snö hamnar på tantens andra grannes tomt. Å eftersom tanten inte tänker göra något åt det så innebär det att OM det är tanten som avses – då händer ju absolut ingenting.
OBS: Tantens andra granne är det garanterat inte som är den irriterande grannen – det är tanten säker på, men bara som exempel..

Det län som tanten bor i och där husorganet finns har 14 kommuner och även om det är glest befolkat så bor det en hel del folk här och flera av dessa bor i villa. Tant Anna tycker nog att just denna insändare känns rätt meningslös. Men kanske den irriterade grannen blev lite gladare av att se sin text i tryck – även om den inte gör någon nytta.

Men, tänker tanten, man kan tolka insändaren som en allmän uppmaning till alla traktorförare att vara lite mer uppmärksam på vart man placerar snön och då – kanske – den ändå har ett litet syfte. Fast tanten funderar ändå, för det borde rimligtvis finnas en anledning i den irriterade grannens närhet till att insändaren överhuvudtaget blev skriven.

Det tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!

Ledsen tant!

Tant Anna har varit, och är lätt deprimerad. Det har suttit i hela hösten och beror naturligtvis på allt som hänt, och händer, omkring henne. Pandemin som verkligen har gjort att tanten och alla andra behöver tänka på annat sätt. Den vedervärdiga mannen från ”over there” som gjort att tanten blir orolig för världens demokratiska hälsa, och på tal om hälsa – tanten blir också deprimerad av att älven som rinner utanför tanten och tantens gubbes hus inte har frusit till is denna vinter, så planetens hälsa verkar heller inte så bra, tänker tanten.

Inte ens julen gör tanten på gott humör eftersom tanten inte får fira med sina systrar som brukligt är. Som tur är så fikar tanten och tantens systrar tillsammans varje lördag klockan 13.00 men numera helt via den fiffiga appen ”WhatsApp” och det är ju tur det. Annars kanske tanten hade börjat tro att hon var enda barnet..

Tanten fikar även med sina arbetskamrater – men även detta kaffe intas via fiffiga digitala system och tanten längtar verkligen efter den dagen så hon kan möta folk utan att bli orolig för att vara för nära.

Tanten blir deprimerad av att många väljer att inte hålla avstånd, att inte stanna hemma och att inte tvätta händerna. Det sista vet ju inte tanten riktigt bestämt men tanten tänker att om man struntar i de två första så struntar man nog även i det sista.

Tanten blir också deprimerad av att en hel del surkartar verkar liva upp sin tillvaro med att hitta någon att skylla på. Särskilt vems fel det är att viruset har spridit sig. Själv har tanten bestämt sig att skylla på viruset, känns som mer rimligt eftersom det ju faktiskt är viruset som vi blir sjuka av och viruset som sköra människor avlider av.

Så sorgerligt tänker tanten i sitt första inlägg på mycket länge, men hon tar en kopp kaffe till och hoppas på bättre tider!

Surtanten…

Tant Anna har varit ovanligt grinig ett tag, tyckt sig ha mycket att gnälla på. Allt från telefonköer till transportbolag. Tanten började skriva ner alla sina klagomål men insåg, när hon läst det hon skrev, att detta kan hon inte utsätta sina läsare för. Så tanten bestämde sig för att skriva om nazismens fula tryne istället…

I fredags läste tanten i sitt ena husorgan, en artikel av Erik Helmerson om Karl Gerhard och hans mycket kända ”Den ökända hästen från Troja” som skapade turbulens 1940. Skånska Aftonbladet skrev då, apropå kupletten: ”Koncentrationsläger, som andra länder hålla sig med, äro inte alltid så dåliga inrättningar. I en del fall verka de i uppfostrande syfte”. Makten blev nervös och förbjöd Karl Gerhard att framföra stycket varpå han rullade in hästen med munkavle (tror man, tanten har inte det bekräftat). Dock var Karl Gerhard bara förbjuden att framföra kupletten i Stockholm så när han for på turné sjöng han den igen.

Det är nog mycket som Karl Gerhard och tanten (som ju är ganska röd) skulle ha varit oense om, han var bl.a. monarkist vilket tanten inte är, men i detta fall är tanten imponerad av Karl Gerhards mod och integritet.

”Allting går igen, ur tidens grums och mögel, dyker upp en skrämmande fantom. — Ur seklers skuggor ur årtusens damm. Ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram” Så lyder ett par strofer och det riktigt skrämmande, tänker tanten, är att så är det idag!

29 augusti 2018 sa en viss partiledare, som tanten inte vill nämna vid namn: ”Hade jag varit chef på Sveriges Radio hade jag nog lagt ner P3. Jag tycker det är, till stora delar, politisk vänsterliberal smörja faktiskt och det tror jag är väldigt dåligt”

I samma intervju säger han: ”Jag tycker att public service fyller en oerhört viktig funktion. Uppdraget bör handla mer om att bygga sammanhållning, bygga kulturarvet och fokusera på den lokala nyhetsbevakningen. Det tycker jag att public service är väldigt bra på och därför borde de stärkas på de områdena.”

Herrejesses, tänker tanten, så är vi då där igen. ”Allting går igen, ur tidens grums och mögel, dyker upp en skrämmande fantom. Tanten var inte positiv till att avgiften till public service skulle tas ut via skattsedeln och är det fortfarande inte, tanten kan dock förstå att det är besvärligt med avgifter eftersom utbudet är så stort och varierande. Tanten har tyvärr heller inget annat, bättre, förslag men tanten är uppriktigt oroad om hur public service skulle bli behandlad om den onämnbara partiledaren kom till makten.

Förövrigt gläds tanten åt solens återkomst till tantens nordliga län och hoppas att den blir kvar länge. Så med en ändå ganska positiv tanke tar tanten en kopp kaffe till.

En liten kärleksförklaring.

Tant Anna är född och uppvuxen i Jokkmokk. Tanten bodde borta i ett tiotal år men flyttade tillbaka 1987, tror hon. Att tanten skulle flytta tillbaka – det var helt självklart eftersom Jokkmokk, i tantens huvud, liksom var världens mitt.

Tanten har förstått att en del ”storstadsbor” inte tycker om den sociala kontroll som finns på mindre orter men för tanten är det själva grejen. Tanten minns en annan tant som bodde i samma by som sa att den dagen människorna i samhället inte pratar om tanten då är de fullständigt likgiltig för tanten. Det skulle vara sorgligt, tänker tanten, om det var så illa. Så då tar tanten gärna det onda med det goda. Att människor ändå tycker att tanten är så pass intressant att det är värt att lägga några ord om henne.

Sedan finns det så mycket annat, tänker tanten. En blomsteraffär som precis vet vad tanten gillar för blommor och som dessutom är begravningsbyrå så den affären vet vad den avlidne gillade för blommor när det är dags. Ett apotek där tanten är så pass känd att det inte gör något att tanten glömt legitimationen hemma. En bank som vet vem som vill låna pengar så det går ganska raskt – förutsatt naturligtvis, att den som vill låna är pålitlig. Ett samhälle där den som hittar en förvirrad tant genast vet vart tanten hör hemma. Det sista gällde inte denna tant utan en helt annan tant. Inte än i alla fall, men någon dag kan det vara tanten som behöver hjälpen. Kort sagt, ett samhälle som bryr sig om varandra – på gott och ont. Mest gott!

När tanten var aktiv inom politiken så tyckte tanten om att människor pratade med henne på affären och jämförde det med en partikamrat som bodde i en större stad och där ingen människa visste vem hen var.

Men visst, det finns sidor som inte är så positiva. Tanten tänker på att tanten och hennes medmänniskor ibland verkar bo på en plats som regering, statliga bolag- och myndigheter fullständigt verkar ha glömt bort.

Ändå. tänker tanten, och tar en kopp kaffe till – det är smällar man får ta för att få bo på en plats med så hög trivselfaktor som just tantens plats har.

Klippkort på nyheter?

Tant Anna och hennes gubbe prenumererar på två dagstidningar. Den ena helt digitalt och den andra får de som papperstidning under helgen. Helt enkelt för att tanten gillar korsord och INTE gillar att lösa dem digitalt. Tanten finns också ute på sociala medier och får tips om intressanta artiklar som finns på andra tidningar än de tanten o gubben har i sitt hushåll. Å ofta är dessa artiklar låsta.

Det tycker tanten är helt ok, och har full förståelse för att god journalistik kostar pengar men tanten är heller inte gjord av pengar och kan inte prenumerera på alla tidningar. Så tanten har tänkt till och har ett förslag:

Om tanten går in på exempelvis SvD, efter tips från vän på facebook eller twitter, SvD är en tidning som tanten inte tänker prenumerera på men som ändå ibland har bra inlägg. Å artikeln är låst. Då skulle tanten gärna investera i ett typ ”klippkort” som skulle göra att tanten fick öppna kanske fem nyheter eller varför inte välja mellan 5 – 10 eller 15. Till en kostnad som inte är 199 kr/månad.

Det borde vara möjligt att ordna rent tekniskt tänker tanten, om ”klippkortet” baseras på en mailadress och en inloggning.

Så uppfinningsrikt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.