Kategori: Arga tankar

Tanten är på krigsstigen!

Tant Anna är god man åt två personer med psykiska funktionshinder, ingen av dem är alltså kapabel att helt förstå världen runt omkring dem. De har det bra, de bor på varsitt boende med personal som tar hand om dem på bästa sätt och de har tanten som sköter det byråkratiska. En av dem har ett betalkort på Coop – på det kortet sätter tanten in en peng varje månad som personalen på boendet – tillsammans med den boende – handlar mat och annat som behövs.

Nu är det slut med det! Coop/Medmera har skickat ut ett brev där man menar att kunderna måste svara på ett gäng frågor och det SKA ske via deras hemsida och med mobilt bankId eller vanligt bankId.

Tanten tänkte att de måste ju finnas en variant för dem som har godman eller förvaltare utsedda så tanten skrev ett mail och frågade hur hon skulle göra.

För det ska betonas – tanten har inga problem med att adepten ska svara på frågorna, även om hen kanske inte förstår dem fullt ut men med hjälp så går det nog.

Svaret som tanten fick gjorde tanten ytterligt upprörd!

”MedMera Bank har valt att dessa frågor ska besvaras via www.coop.se/kundkannedom och ska signeras med mobilt bank ID eller vanligt Bank ID. Det finns inget annat alternativ att besvara frågorna. Till exempel har storbankerna andra förutsättningar att hantera de legala kraven utan BankID än vi. Om du som kund inte kan eller vill besvara frågorna innan den sista september kan vi kan komma att avsluta kontot/kontona. Det kommer inte att ske på dagen den sista september men inom snar framtid). Hur detta kommer att ske är inte klart ännu men har kunden egna insatta pengar kommer de att utbetalas och skulle eventuell skuld finnas behöver den betalas tillbaka.”

Vad f-n, tänkte tanten! Menar man på fullt allvar att tantens adept ska återgå till kontanthantering – å detta efter att både Coop/Medmera å andra stora handlare jobbat hårt för att kunderna ska sluta använda just dessa kontanter! Medmera Bank borde inte få kalla sig bank, tänker tanten surt!!

Det som också gör att tanten blir så vansinnigt arg är att det verkar som om människor som inte riktigt har förmågan tydligen inte får plats längre!

Så argt tänker tanten å tar en kopp kaffe till!

 

Ledsen, blev tanten!

Tanten å tantens make har hundar, tre stycken och tanten har genom åren funnits med i den lokala brukshundklubben. Den klubben är i sin tur medlem i en paraplyförening som varit behjälplig med göromål för medlemsklubbarna. Paraplyföreningen har haft en anställd som skött bokföringen åt flera av medlemmarna.

Nu har det sorgliga hänt att den person som sist anställdes har förskingrat massor med pengar för några av föreningarna samt för paraplyföreningen.

Tanten egen hundförening har, av någon anledning, klarat sig så den föreningen har sina pengar kvar.

Tanten blir så beklämd av hela historien men blir samtidigt så upplyft av den sida som hemorten nu visar upp. Den förening som drabbats värst är ridklubben som ju måste se till att djuren som finns i föreningen får mat, veterinärvård osv. Den föreningen har inte tappat mest pengar men som en av deras medlemmar sa; ”det drabbar oss värst eftersom vi hade minst”.

Det som då händer är att massor av människor donerar pengar till föreningen och tantens egen förening har också gjort det – med tanke på #hundfolktillhästfolk.

Nu har även företagarna i tantens kommun bestämt sig för att göra något och det är bra, tänker tanten, och de tänker lite längre än bara till ridklubben eftersom det är andra som också behöver stöd – som gymnasterna, basketen, motorsällskapet, ishockeyn, golfen samt själva paraplyföreningen som också förlorat pengar så löner inte kan betalas ut.

Så om ni som läser denna blogg känner att ni vill bidra – kolla här!

Tanten förstår verkligen inte hur den personen som har försatt föreningarna i detta dilemma tänkte – förstod hen inte riktigt vad hen ställde till med? Någonstans hoppas tanten att hen inte förstått – för om hen förstått, då är det på något vis så mycket värre!

Så ledsamt tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!

Nazister!

Tant Anna bor på en mycket trivsam liten ort som varje år i 413 år, så här i början på februari, har en stor happening, Tanten arbetar alltid dessa dagar och ser inte riktigt allt som händer men fick information om att nazister varit på plats. Tanten blir ledsen, upprörd och arg över detta! Å hade gärna varit med på plats och jaga bort dem. Nu gjorde andra det, gudskelov, men tanten började fundera.

På en av nazisternas sida på ett av de sociala medierna så kunde man läsa: ”kylan tillät inte mobilfoton, men efter en lyckad dag med stort intresse så lovar vi att återkomma årligen”

Tanten tänker att det var synd att det inte var ännu kallare så de frusit sönder totalt MEN undrar – varför var det en lyckad dag ur deras synpunkt?

Tanten funderar på om det faktum att de blev bortjagade och att man skrev en del på sociala medier om deras närvaro gjorde att de tyckte det var lyckat? Tanten har sett bilder och de var ju inte många nazister som stod där, det var alltså ingen demonstration som de behövde tillstånd för. Tanten undrar hur lyckat de hade tyckt det var om ingen brytt sig, eller alls kommenterat deras närvaro? Om de bara fått stå där å frysa?

Tanten tänker att förhållningssätt är jättesvårt och tanten velar ofta själv mellan om man ska ”ta debatten” eller inte. Tanten är ändå ganska övertygad om att uppmärksamhet är ju vad dessa nazister söker och vi andra faller i fällan.

Tanten har absolut ingen lösning på problemet å tänker att även tanten bidrar med uppmärksamhet genom att framföra dessa tankar.

Men tänker tanten, när hon tar en kopp kaffe till –  det tål att funderas på!

Det päronformade konungariket.

Tant Anna har varit på ett möte och lärt sig en sak som gjorde att hon fick lite perspektiv på hur läget i landet är..

Tanten bor i norra delen av vårt avlånga land. På en plats som tanten bott på nästan hela sitt långa liv. Lämnade orten och var borta i kanske tio år – men det är ju bara en liten del av tantens liv.

Tanten pratar ofta med människor i sin omgivning att tanten upplever att tantens del av Sverige är ganska orättvist behandlad. Tantens omgivning är ganska less på att alltid få höra tantens prat. Men efter mötet så insåg tanten att det är ju ganska självklart.

Den del av konungariket Sverige som tanten bebor är alltså 25% av rikets yta men där bor endast 2,5% av befolkningen. Den del av riket som tanten brukar utsätta för sitt lokalpatriotiska prat är endast 1,5% av landets yta men bebos av 22,7% av konungarikets befolkning. Så det är ju klart att dessa nästan 23% tycker att vi – 2,5% – inte ska besvära den större delen med att kräva lika villkor, samma sociala service osv…

Halva Sverige, 54%  – hela Norrland  – har bara ca 10% av befolkningen så egentligen, tänker tanten, kanske det är lika bra att lägga ner allt ovanför Gävle….eller åtminstone kapa där omkring.

Jaja, tänker tanten, å tar en kopp kaffe till, de 10 procenten % av befolkningen skulle nog då klara sig bättre än de andra 23 procenten..

#MeToo

Tant Anna ser i sociala medier en hashtag som heter #MeToo och läser med stigande frustration om hur kvinnor blivit sexuellt trakasserade av män. Bland annat har SVT samlat en del av berättelserna som gör tanten oerhört sorgsen.

Det är dessvärre inget nytt fenomen eftersom taggen satte igång tantens minnen av hur det även drabbat tanten genom åren.

Bl.a. när tanten var barn och tränade simning minns hon med sorg hur killar ansåg att det var helt ok att trycka upp tjejerna mot poolkanten och treva med fingrarna under baddräkten. Nu var tanten en arg tant redan då och sa ifrån men det gjorde inte alla. Tanten minns många tillfällen när pojkar och män tyckte det var helt ok att kalla tjejer för alla möjliga tillmälen och det värsta är att tanten inte tror att dessa män/pojkar ens förstår eller förstod att det inte är/var ok. Finns många andra minnen i hjärnans minnesbank eftersom tanten blivit tant och det är många år som passerat.

Tanten hoppas att den debatt som nu kommit igång tack vara #MeToo också fortsätter och att det innebär att det i fortsättningen inte anses okej att bära sig åt som svin.

Tanten tänker också att det ofta blir så att den som blir trakasserad inte talar om det eftersom det blir offret som tar på sig skulden. Det framgår tydligt i flera inlägg. De som berättar menar att ”om jag bara inte hade haft en sådan urringad tröja” eller ”om jag bara inte sagt så eller så” – å det är något tanten tänker måste ändras.

En annan skribent skrev något om att kvinnor har sig själv att skylla eftersom man gått med på saker för att få en roll, eller ett jobb eller någon annan förmån. Helt sjukt, tänker tanten, eftersom det fortfarande är den med makten som ska uppföra sig som folk och inte utnyttja den som då är i beroendeställning.

Så tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till.