Kategori: Frågande tankar

Tanten versus kundtjänster.

Tanten har under senare tid haft oturen/turen att prata med ett flertal kundtjänster och nästan varje gång blir tanten lätt upprörd. Dels upprörd för att tanten ibland inte förstår vad kundtjänsten finns till för, och ibland för att tanten tycker så vansinnigt synd om de personer som jobbar där.

På VY:s kundtjänst fick tanten veta att ”nu svarar vi alldeles strax, du har plats nummer ett” och det låter ju himla trevligt men tanten fick ändå vänta i drygt 20 minuter efter att ha väntat gode länge för att hamna på plats ett och det är då tanten tycker synd om personalen – det kan inte vara lätt när sura tanter till slut kommer fram och är lagom irriterade.

Det som gjorde att tanten ifrågasatte kundtjänstens (fortfarande VY) berättigande var att sagda kundtjänst, som tanten till slut kom fram till, inte kunde se tantens bokning eftersom tanten hade försökt lösa problemet på deras hemsida och då tydligen på något vis låst deras möjlighet att se bokningen. Det skulle alltså betyda att tanten skulle lägga på luren och vänta ett tag till och sedan ringa upp igen, sitta i kö för att kundtjänsten KANSKE skulle kunna se bokningen.

Det finns kundtjänster som fungerar fint, det är tanten helt säker på. Det är nog bara så att tanten inte stött på dem än..

Tanten inser att tanten behöver ha riktigt gott om tid för att ringa till en kundtjänst och tanten har den tiden då hon till största delen är pensionär, men alla andra? Alla de som är mer aktiva i samhället än tanten – hur gör de? Går alla omkring med en telefon som har högtalaren påkopplad, eller går man med lurar på. Tanten tänker att det skulle vara ofantligt slöseri med tid om alla som måste vänta på att komma fram faktiskt gjorde just det – väntade, istället för att göra något vettigt.

Tanten har skrivit om detta tidigare och tanten tänker att det är troligt att tanten kommer att göra det igen.

Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Hemmablind?

Tant Anna och hennes gubbe är i flyttagen. Ska byta sitt lilla hus mot en lägenhet i samhället Jokkmokk. Tanten och gubben har bott i huset i 35 år så det finns en del rensning av grejer att göra. Tanten rensade en byrålåda och hittade ett brunt keramiklock. Tanten minns bestämt att tanten även haft en burk till detta lock så hon rådfrågar gubben, som instämde.

Så startar letandet efter själva burken. Tanten är helt övertygad om att hon sett den, frågan är bara vart?

Tantens gubbe är inne på samma linje och tar en titt i en av de bodar som finns på tomten. Konstaterar att han inte hittat den. Tanten kollar i källaren, ingen burk. Nåja, säger tanten, den lär ju dyka upp om den finns kvar eftersom det rensas överallt.

Tanten o gubben lägger ner sökprojektet tillsvidare.

Någon dag senare står tanten vid spisen och steker köttbullar och tar en stekspade från en burk vid spisen och inser plötsligt att DÄR ÄR burken…

Hur kan man, tänker tanten, så fullständigt missa en sak som varit framför ögonen i hur många år som helst?
Men, tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till, en förklaring till varför locket låg i byrån det fick hon.

Källkritik – inte alltid aktuellt..

Tant Anna försöker oftast att vara källkritisk, framförallt när det dyker upp saker som framstår som helt osannolika. Ibland har det ju visat sig att verkligheten överträffar dikten, men oftast inte. Tanten läste, för ett bra tag sedan, ett delat inlägg på ansiktsboken som på fullt allvar menade att hela covidpandemin var en konspiration av läkemedelsbolagen, WHO, Folkhälsomyndigheten och Bill Gates. Vad dessa hade gemensamt blev tanten inte klok på men vid koll visade det sig att den amerikanske ”läkare” som menade detta också menade att amerikanska staten opererar in utomjordiskt dna i medborgarna. Då började tanten tänka: FOLIEHATT-varning!

Tanten tänker att hon inte hänger med på hjärnvindlingarna när en person får det till att en amerikansk läkare tussat ihop Bill Gates med Folkhälsomyndigheten i Sverige.

Tant Anna tänker också på att den person som kom på ordet ”alternative facts” visste vad hen gjorde eftersom det går att bevisa att jorden är platt om man använder sig av detta uttryck. Tanten har sett hela planeten Tellus från ovan – i och för sig endast på TV, men en person som då kommer och säger att jorden är platt och menar att det är ett alternativt faktum kan troligen övertyga en och annan om att så är fallet.

I ett av de senaste fallet så handlar ”de alternative facts” om vilka som egentligen stormade Capitolium i USA. Tanten har naturligtvis inga förstahandsuppgifter att gå på men tanten har svårt att tro på det som redovisas i medier med en annan agenda än journalismens. Tanten menar också att efter att ha hört extrumpen uppmana sina mötesdeltagare att marschera mot Capitolium och mena att han skulle gå med dem men valde att gå hem och titta på TV istället, han har ett ansvar för det som hände.

Tanten läser också att en å annan är upprörd över att privata företag har valt att stänga av personer som företaget anser sprider alldeles för knepiga ”alternative facts” och menar att det är emot yttrandefriheten – de personer bör läsa på vad yttrandefrihet innebär – att det faktiskt inte gäller dessa företag. Precis som att offentlighetsprincipen inte gäller privata företag..

Tant Anna tänker att alla har ett ansvar för att kritiskt granska den informationen man får, framförallt varifrån den kommer, för att kunna värdera de. Så tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till.

Tant Anna tänker inte skriva om trumpnissen på andra sidan..

Däremot, tänker tanten, finns det annat konstigt att fundera över. Tanten läste en insändare i husorganet som gjorde att tanten började tänka att lite av små trumpisar finns nog i oss allihopa och överallt till viss del.

Tanten tänker att den irriterande grannen tänkte lite fel. Tanten tycker nog att det vore smartare att faktiskt vända sig till den det berör.
Tant Anna tycker det är intressant att den irriterande grannen satt sig vid sin dator, eller vid sitt skrivbord, och verkligen tänkt till och dessutom skickat, eller postat, inlägget till husorganet.

Men tanten undrar verkligen vad grannen hade tänkt sig att uppnå med insändaren. För hur ska den det berör veta att det är just hen som det avses? Tanten tror t.ex inte att det är tantens snälla granne som kommer med sin traktor och puttar bort snön som det handlar om – men tanten kan ju inte vara helt säker för lite snö hamnar på tantens andra grannes tomt. Å eftersom tanten inte tänker göra något åt det så innebär det att OM det är tanten som avses – då händer ju absolut ingenting.
OBS: Tantens andra granne är det garanterat inte som är den irriterande grannen – det är tanten säker på, men bara som exempel..

Det län som tanten bor i och där husorganet finns har 14 kommuner och även om det är glest befolkat så bor det en hel del folk här och flera av dessa bor i villa. Tant Anna tycker nog att just denna insändare känns rätt meningslös. Men kanske den irriterade grannen blev lite gladare av att se sin text i tryck – även om den inte gör någon nytta.

Men, tänker tanten, man kan tolka insändaren som en allmän uppmaning till alla traktorförare att vara lite mer uppmärksam på vart man placerar snön och då – kanske – den ändå har ett litet syfte. Fast tanten funderar ändå, för det borde rimligtvis finnas en anledning i den irriterade grannens närhet till att insändaren överhuvudtaget blev skriven.

Det tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!

Julkort!

Tant Anna har funderat på julkort. Förr skickades långa julbrev och tanten minns tantens pappa Nisse som skrev långa betraktelser under namnet ”Mattisuddensfunderationer” (år 81/82) och under namnet ”Hövens funderingar”. Far Nils alterego ”Lilleman Höven” funderade över både ditt och datt och just till julen 1981 skrev han bl.a.:

 "Lilleman Höven i Mattisuddskog. 
 Skotern är gammal men duger nog. 
 Men snart glömmer han skotern. För ingenting…
 Lyssnar till tystnaden runt omkring.
 Hör en torraka knirka på avlägset håll. 
 Tänker på tomtar och troll. 

Efter en lång betraktelse kring händelser i världen detta år så kommer avslutningen: 
  
 Det brinner i kaminen och skinkan står i ugnen. 
 Gun har bakat och lagt in sill. 
 Lillemans Hövens värld är lugn än 
 och barn och barnbarn finns här och finns till. 
 Varför är så mycket åt just oss givet? 
 Du frågar så mycket. Tacka livet...."

Tanten tyckte mycket om hans jul/nyårsbetraktelser även om de var mycket melankoliska men just nu tänker tanten på att det inte skrivs julhälsningar på samma vis längre. Förr hängde julkorten i långa rader på ett snöre som tantens gubbe hängde upp över en dörröppning men nu kommer inga. FAST det är fel – i år fick tanten och gubben ett (1) julkort – och ett jättefint ett (å det tackar tanten Mia o Göte varmt för):

Dock är det ju så att tanten själv inte skrivit ett enda julkort i år och då är det ju självklart att tanten heller inte får några. Nu med sociala medier så läggs julhälsningarna där och det, tänker tanten, är också trevligt. Inte lika trevligt som pappersdito men ändå.

Tanten undrar, när hon tar en kopp kaffe till, varför vi blivit så digitaliserade? Å tänker att tantens pappa Nisse funderade på samma sak redan 1981:

"Datorer tickar världen över.
Vet precis vad vi behöver.
Skärpta bossar
styr skärpta gossar
som trycker på knappar till pigga datorer 
som styr outtröttliga processorer.
Några chips
och vips
står julgranen färdigplastad och klar
att säljas från närmsta julgransbar."