Glada barn?

Tant Anna har varit i huvudstaden några dagar och på en ledig eftermiddag tog tanten en promenad och gick förbi en leksaksaffär – eller i alla fall tror tanten att det var en sådan.

Tanten skriv ”tror” då det står att ”BR gör barn glada” men när tanten tittar in i skyltfönstret så tänker tanten att det skyltfönstret knappast kan göra något barn glad utan snarare rätt förskräckt.

Eller är det bara så att tanten är just en tant och har svårt att se vad Spindelmannen, Hulken och Iron Man gör för att glädja just barn?

Tanten har sett filmer med deltagande av alla tre typerna och en sak är tanten säker på  – å det är att just GLAD blev hon inte av dem.

Äsch, tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till, kanske det ändå har med tantåldern att göra, vad vet hon, kanske barn blir glada av dessa karaktärer..

 

Breda grabbar…

Tant Anna reser fortfarande en hel del  och ett fenomen som tanten funderat på genom åren är varför den spinkigaste grabb blir så bred när han sitter i en flyplansstol?

Tanten sitter oftast vid ett fönster, eller en gång och då hamnar mannen i mitten och det är helt otroligt hur en person av den manliga sorten kan sprida ut sig. Det är som om han bara glider ut över alla tre sätena – typ något liknande gelé.

När tanten var yngre så kröp hon liksom upp mot väggen eller ut mot gången för att undkomma gelén men numera är tanten i den åldern att hon inte längre tolererar sådant uppförande utan nu kräver tanten hela sin egen plats vilket ofta renderar sura blickar från den det berör.

Tanten har aldrig upplevt detsamma från en person av feminint slag, utan då delar man på utrymmet så gott det går.

Tanten undrar vad det kan bero på – är det för att mannen helt enkelt tar för givet att han kan ta den plats han tycker att han behöver, utan någon som helst fundering på de som sitter bredvid. Det tanten också funderar på är om de gör det mot varandra eller om det bara drabbar dem med annat kön? Kanske tanten borde göra en ordentlig studie av fenomenet de resor hon har kvar innan hon går i sin politiska pension?

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Vad man tror man köper och vad man faktiskt får…det är inte alltid samma sak.

Tant Anna har varit och handlat. Tanten köpte bl.a. denna förpackning, hon tyckte det lät gott:

Tanten gillade att det var:

Men så läste tanten innehållsförteckningen – och kände sig liite lurad, även om tanten ju måste erkänna att det var bär i köpet men kanske inte så mycket av de specifikt nämnda som första intrycket gav vid handen:

För tanten hade ju köpt en smoothie med hallon, jordgubb och blåbär men 8 jordgubbar, 14 hallon och 17 blåbär gör ju liksom ingen sommar så tillverkaren har lagt till äpple, bananer, apelsin, svarta vinbär och juice från koncentrat. Det sista är ju helt ok eftersom tanten brukar göra sin egen smoothie och vet att mer flytande grejer behövs för att göra hela konkarongen hyfsat rinnande.

Tanten menar att det inte är riktigt korrekt att kalla dekokten för en hallon, jordgubb och blåbärssmoothie utan tänker att den kanske istället kunde kallas för en ”lite av varje-smoothie”

Men, tänker tanten, när hon tar en kopp kaffe till – tanten borde ha läst bättre eftersom tanten trodde hon köpte en BÄR-smoothie, men det stod ju faktisk att det var massor med FRUKT och det var det ju..

Tanten är fortfarande på krigsstigen – tyvärr!

Sedan det förra inlägget blev tanten kontaktad av en person från Medmera som å det bestämdaste menade att detta problem skulle lösas! Tanten blev naturligtvis glad och funderade en stund på om hon möjligen skulle dra tillbaka den anmälan hon gjort till DO – diskrimineringsombudsmannen.

Nu gjorde inte tanten det – och det var ju tur eftersom det i fredags, ett par dagar EFTER samtalet med herrn på Medmera,  kom ett nytt mail från kundtjänsten som bekräftade det allra första svaret:

Har man av olika anledningar inte möjlighet att besvara frågorna och legitimera sig med bank id kommer betalkortet att behöva avslutas. Det kommer gå ut mer information om vad som kommer ske när detta blir aktuellt. Tillsvidare kan kunderna använda sina kort som tidigare”

Tanten blir både förvirrad och irriterad eftersom det helt klart är svårt att veta vem man ska lita på, kundtjänst eller den person som kontaktade tanten!

Nå, tanten kommer att ta kontakt med personen som ringde för att, om möjligt, få en förklaring till de divergerande svar som hon får samt att tanten har börjat skicka frågor till andra företag om hur de gör. Tanten tänker att det kan vara av intresse att veta hur andra företag gör.

Tanten fick dessutom i veckan veta, tack vare en arbetskamrats kunskaper, att i Sverige finns det idag 400.000 personer över 65 som är utanför den digitala världen, om man då skulle räkna med alla under 65 som är i tantens adepts situation hur många människor kommer vi då upp i tro? 1 miljon?

Tanten konstaterar att fortsättning lär följa eftersom tanten tänker att detta är viktigt – man kan inte diskriminera så många människor för tanten tänker att det är en form av diskriminering det är frågan om!

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

 

Tanten är på krigsstigen!

Tant Anna är god man åt två personer med psykiska funktionshinder, ingen av dem är alltså kapabel att helt förstå världen runt omkring dem. De har det bra, de bor på varsitt boende med personal som tar hand om dem på bästa sätt och de har tanten som sköter det byråkratiska. En av dem har ett betalkort på Coop – på det kortet sätter tanten in en peng varje månad som personalen på boendet – tillsammans med den boende – handlar mat och annat som behövs.

Nu är det slut med det! Coop/Medmera har skickat ut ett brev där man menar att kunderna måste svara på ett gäng frågor och det SKA ske via deras hemsida och med mobilt bankId eller vanligt bankId.

Tanten tänkte att de måste ju finnas en variant för dem som har godman eller förvaltare utsedda så tanten skrev ett mail och frågade hur hon skulle göra.

För det ska betonas – tanten har inga problem med att adepten ska svara på frågorna, även om hen kanske inte förstår dem fullt ut men med hjälp så går det nog.

Svaret som tanten fick gjorde tanten ytterligt upprörd!

”MedMera Bank har valt att dessa frågor ska besvaras via www.coop.se/kundkannedom och ska signeras med mobilt bank ID eller vanligt Bank ID. Det finns inget annat alternativ att besvara frågorna. Till exempel har storbankerna andra förutsättningar att hantera de legala kraven utan BankID än vi. Om du som kund inte kan eller vill besvara frågorna innan den sista september kan vi kan komma att avsluta kontot/kontona. Det kommer inte att ske på dagen den sista september men inom snar framtid). Hur detta kommer att ske är inte klart ännu men har kunden egna insatta pengar kommer de att utbetalas och skulle eventuell skuld finnas behöver den betalas tillbaka.”

Vad f-n, tänkte tanten! Menar man på fullt allvar att tantens adept ska återgå till kontanthantering – å detta efter att både Coop/Medmera å andra stora handlare jobbat hårt för att kunderna ska sluta använda just dessa kontanter! Medmera Bank borde inte få kalla sig bank, tänker tanten surt!!

Det som också gör att tanten blir så vansinnigt arg är att det verkar som om människor som inte riktigt har förmågan tydligen inte får plats längre!

Så argt tänker tanten å tar en kopp kaffe till!