Kategori: Frågande tankar

Julkort!

Tant Anna har funderat på julkort. Förr skickades långa julbrev och tanten minns tantens pappa Nisse som skrev långa betraktelser under namnet ”Mattisuddensfunderationer” (år 81/82) och under namnet ”Hövens funderingar”. Far Nils alterego ”Lilleman Höven” funderade över både ditt och datt och just till julen 1981 skrev han bl.a.:

 "Lilleman Höven i Mattisuddskog. 
 Skotern är gammal men duger nog. 
 Men snart glömmer han skotern. För ingenting…
 Lyssnar till tystnaden runt omkring.
 Hör en torraka knirka på avlägset håll. 
 Tänker på tomtar och troll. 

Efter en lång betraktelse kring händelser i världen detta år så kommer avslutningen: 
  
 Det brinner i kaminen och skinkan står i ugnen. 
 Gun har bakat och lagt in sill. 
 Lillemans Hövens värld är lugn än 
 och barn och barnbarn finns här och finns till. 
 Varför är så mycket åt just oss givet? 
 Du frågar så mycket. Tacka livet...."

Tanten tyckte mycket om hans jul/nyårsbetraktelser även om de var mycket melankoliska men just nu tänker tanten på att det inte skrivs julhälsningar på samma vis längre. Förr hängde julkorten i långa rader på ett snöre som tantens gubbe hängde upp över en dörröppning men nu kommer inga. FAST det är fel – i år fick tanten och gubben ett (1) julkort – och ett jättefint ett (å det tackar tanten Mia o Göte varmt för):

Dock är det ju så att tanten själv inte skrivit ett enda julkort i år och då är det ju självklart att tanten heller inte får några. Nu med sociala medier så läggs julhälsningarna där och det, tänker tanten, är också trevligt. Inte lika trevligt som pappersdito men ändå.

Tanten undrar, när hon tar en kopp kaffe till, varför vi blivit så digitaliserade? Å tänker att tantens pappa Nisse funderade på samma sak redan 1981:

"Datorer tickar världen över.
Vet precis vad vi behöver.
Skärpta bossar
styr skärpta gossar
som trycker på knappar till pigga datorer 
som styr outtröttliga processorer.
Några chips
och vips
står julgranen färdigplastad och klar
att säljas från närmsta julgransbar."

Klippkort på nyheter?

Tant Anna och hennes gubbe prenumererar på två dagstidningar. Den ena helt digitalt och den andra får de som papperstidning under helgen. Helt enkelt för att tanten gillar korsord och INTE gillar att lösa dem digitalt. Tanten finns också ute på sociala medier och får tips om intressanta artiklar som finns på andra tidningar än de tanten o gubben har i sitt hushåll. Å ofta är dessa artiklar låsta.

Det tycker tanten är helt ok, och har full förståelse för att god journalistik kostar pengar men tanten är heller inte gjord av pengar och kan inte prenumerera på alla tidningar. Så tanten har tänkt till och har ett förslag:

Om tanten går in på exempelvis SvD, efter tips från vän på facebook eller twitter, SvD är en tidning som tanten inte tänker prenumerera på men som ändå ibland har bra inlägg. Å artikeln är låst. Då skulle tanten gärna investera i ett typ ”klippkort” som skulle göra att tanten fick öppna kanske fem nyheter eller varför inte välja mellan 5 – 10 eller 15. Till en kostnad som inte är 199 kr/månad.

Det borde vara möjligt att ordna rent tekniskt tänker tanten, om ”klippkortet” baseras på en mailadress och en inloggning.

Så uppfinningsrikt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa”

”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa” Tant Anna är fascinerad av den meningen. Den sas av en glad moderat från Stockholmstrakten i samband med ett möte som tanten bevistade. Tanten hickade till och tänkte ojdå! Om det vore så enkelt så borde alla politiker bara luta sig tillbaka och vänta på lösningen. Fantastiskt, tänker tanten, då kommer hela viruseländet att lösa sig – eller kanske inte.

Det kanske inte är värt att lösas? I alla fall inte om man ska ta den glade moderatens ord på allvar. Men, tänker tanten, det kanske inte var sånt han menade utan bara sånt som handlade om kostnader för just hans del av världen eftersom frågan som diskuterades var om landsbygden alls skulle få överleva.

På grund av ovanstående blir tanten ännu mer förundrad under den kris som vi nu befinner oss i. Vilka är det som hojtat mest om samhällets ansvar nu? Intressant nog, moderaterna. Å det är inte vilket ansvar som helst, utan samhällets ansvar för företagen. Tanten kan också tycka att det är viktigt med samhällets hjälp till företagen men om meningen ska tolkas hårt så kan inte de företag som moderaterna nu vill ha samhällets hjälp att rädda vara värda att räddas för ”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa”

Tanten tycker också det är intressant att den forne kristdemokraten nu menar att det var ett tokigt beslut att apoteken privatiserades igen. Häpp – marknaden klarade INTE att lösa problemet med lagerhållning! Det är bevisat nu, men kanske det heller inte var värt att lösa?

Just apoteken ligger tanten särskilt varmt om hjärtat eftersom hon är född i ett. Ja, inte så faktiskt som det låter utan född på BB men bosatt ovanpå apoteket under större delen av sin uppväxt. Tanten var med när man förstatligade apoteken förra gången och minns att tantens pappa och mamma som båda var (privata) apotekare tyckte det var bra. Tanten minns också att pappan var en sådan apotekare som ibland var iväg och inspekterade MOB-förråd.

Tanten läste på sociala medier någon som tyckte att apoteket (det statliga som finns kvar) ändå kunde ha ansvar för mobiliseringslager men det tycker inte tanten. Tanten menar att om apoteket ska ha ansvar för mob-förråd, för att finnas på landsbygden då ska statliga apotek även ha monopol på de ställen där apoteket kan göra vinst helt enkelt därför att då kan apoteket använda det man vinner på karusellen till det man förlorar på gungorna. Blir billigare för skattebetalarna menar tanten.

Så konstruktivt tänker tanten så här på påskaftonen, när hon tar en kopp kaffe till.

Oro eller hysteri?

Tant Anna fick frågan av en av sina läsare om hon inte skulle skriva om viruset som håller på att lamslå vårt avlånga land. Nej, svarade tanten, det tänker hon inte. Det är så otroligt många andra som gör det. Både de som begriper bättre och, tyvärr, även de som INTE begriper bättre. Tanten hör till dem som inte begriper bättre – alltså skriver hon inte heller. Däremot försöker tanten vara källkritisk inför allt som skrivs och hon tvättar ofta händerna.

Tanten har även kollat lite på krisinformation.se som tanten ändå har större förtroende för än glada gossar på facebook som ibland verkar vara experter utbildade på ”livets hårda skola” – förövrigt samma skola som tanten tror att trumpnissen på andra sidan vattnet fått sin utbildning från.

Men nu var det inte riktigt det som tanten tänkte skriva om utan ett fenomen som tanten inte riktigt sett i Sverige tidigare – hur en högst rimlig och normal oro utvecklas till fullständig hysteri.

Enligt folkhälsomyndigheten, 1177 och andra ställen där man kan fråga om symptomen står det:

”De symtom som rapporterats är framförallt feber och hosta. Även andningspåverkan, halsont, huvudvärk, muskel- och ledvärk är vanliga symtom. De flesta får lindriga besvär som går över av sig själv med egenvård i hemmet. En del blir allvarligt sjuka med exempelvis andningssvårigheter och lunginflammation.”

Varför hamstrar då folk toalettpapper? Om det var dysenteri eller malaria eller liknande hade tanten förstått det eftersom dessa sjukdomar orsakar diarréer men den symptomen hittar tanten inte ovan. Är det någon desinformation som gjort detta? Å varför sker det i många olika länder? Att man, som stadsbo, samlar på sig konserver, pasta å ris å en lagom mängd toapapper – det begriper tanten eftersom man kan bli satt i karantän och det förenklar om man då inte behöver gå ut och handla och även för riskgrupperna är det bra, de ska inte röra sig på platser där de riskerar att bli smittade. Å då behövs naturligtvis även toalettpapper men inte i sådana mängder och det är heller inte det viktigaste eftersom människor i Sverige oftast har toalettstolen i närheten av en dusch.

Tanten skriver stadsbor – men inte illa ment – utan helt enkelt därför att tanten och hennes gelikar på landsbygden ofta har frysen full med allehanda ätbart och kanske inte har ett lika stort behov av konserver.

Så, frågan kvarstår – när och varför förvandlas rimlig och klok oro till hysteri och varför gör den det?

Det är vad tanten funderar på när hon tar en kopp kaffe till.

Det är inte underligt…

Det är verkligen inte underligt, tänker tant Anna, att politikerföraktet frodas när tanten hör om den EU-parlamentariker som förutom det stora uppdraget hon har dessutom har två styrelseuppdrag på sidan om.

Tanten menar att om man som liberalen säger: ”Jag kommer jobba 100 procent för mina väljare. Jag har hög arbetskapacitet och har efter 10 år i EU-parlamentet fått sådan rutin att jag kommer klara av detta också” då är man fullständigt ute och cyklar.

Om hon nu har så hög arbetskapacitet så borde hon kanske lägga det på EU-uppdraget och öka insatserna där istället för att bara arbeta med uppdraget på 50% och resten på styrelseuppdragen. Att tanten fått det till ca 50% beror på att totalt har liberalen runt 150.000 kr/månad och ca hälften av det kommer från EU-uppdraget – ergo – en halvtid!

Eftersom tanten varit heltidspolitiker själv, om än inte på eu-nivå, så tänker tanten att om man varit med ett tag och fått rutin då borde man kunna arbeta ännu hårdare för det man tror på och för det som väljarna faktiskt röstat på. INTE gå ner till halvtid.

Tanten sitter dessutom i ett par styrelser själv, som tanten tycker betalar henne bra. På ett av uppdragen har tanten 40.000 kr/ÅR och det andra runt 30.000 kr/ÅR, och det är så att tanten tar tjänstledigt från sitt ordinarie arbete de dagar som styrelsen har möte och får då löneavdrag vilket kompenseras av det arvode tanten får. Tanten läser de handlingar hon får på kvällar och helger – inte under sin arbetstid.

Så tanten hade kunnat leva med liberalens styrelseuppdrag OM liberalen de dagar hon arbetar för styrelsen får ett avdrag på den ersättning hon får från eu-parlamentet eftersom hon inte arbetar för de som valt henne just då i alla fall.

När tanten ser hur hårt tantens eget partis representant arbeta i eu – typ ”gå ut stenhårt och sedan öka” då blir det ett hån, tänker tanten, när en en annan representant inte tycker att uppdraget fyller hennes tid.

Tanten tänker att uppdraget också blir lite vad man gör det till, man kan göra nåt vettigt av det – eller låta bli.
Tanten tänker också att det blir lite lustigt att liberalen jämför sig med en norrländsk fjällbjörk ”en sådan står kvar” – å det är ju sant, tänker tanten. Den står kvar när det blåser och vägrar förändrar sig.

Så lite solåvårad borde liberalens väljare känna sig när de får betala fullt ut för en fjällbjörk. Så småilsket tänker tanten och tar ett glas vin till; det är ju lördag!