Tant Anna ser i sociala medier en hashtag som heter #MeToo och läser med stigande frustration om hur kvinnor blivit sexuellt trakasserade av män. Bland annat har SVT samlat en del av berättelserna som gör tanten oerhört sorgsen.
Det är dessvärre inget nytt fenomen eftersom taggen satte igång tantens minnen av hur det även drabbat tanten genom åren.
Bl.a. när tanten var barn och tränade simning minns hon med sorg hur killar ansåg att det var helt ok att trycka upp tjejerna mot poolkanten och treva med fingrarna under baddräkten. Nu var tanten en arg tant redan då och sa ifrån men det gjorde inte alla. Tanten minns många tillfällen när pojkar och män tyckte det var helt ok att kalla tjejer för alla möjliga tillmälen och det värsta är att tanten inte tror att dessa män/pojkar ens förstår eller förstod att det inte är/var ok. Finns många andra minnen i hjärnans minnesbank eftersom tanten blivit tant och det är många år som passerat.
Tanten hoppas att den debatt som nu kommit igång tack vara #MeToo också fortsätter och att det innebär att det i fortsättningen inte anses okej att bära sig åt som svin.
Tanten tänker också att det ofta blir så att den som blir trakasserad inte talar om det eftersom det blir offret som tar på sig skulden. Det framgår tydligt i flera inlägg. De som berättar menar att ”om jag bara inte hade haft en sådan urringad tröja” eller ”om jag bara inte sagt så eller så” – å det är något tanten tänker måste ändras.
En annan skribent skrev något om att kvinnor har sig själv att skylla eftersom man gått med på saker för att få en roll, eller ett jobb eller någon annan förmån. Helt sjukt, tänker tanten, eftersom det fortfarande är den med makten som ska uppföra sig som folk och inte utnyttja den som då är i beroendeställning.
Så tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till.
