Kategori: Politiska tankar

Kvinnojourer..

Tanten var tidigare engagerad i kvinnojouren i Jokkmokk, den lades så småningom ner för att sedan återuppstå för ett par år sedan. Tanten tänkte att det är trist att den behövs men var glad över att den ändå återuppstått.

Tanten fick nyligen reda på att dessa jourer – från den 1 april i år – ska ansöka om att få driva ett boende. Ansökan ska göras till IVO och det gäller privata eller ideella aktörer. Kostnaden för detta ska vara 30.000 kronor och det är också ett krav att boendet ska ha utbildad personal samt chef på boendet. Läs mer i NSD.

Det där låter ju kanon – eller? Tanten är, som vanligt, misstänksam eftersom tanten tänker i flera led. Det innebär i praktiken att inga små ideella jourer kommer att ha råd med detta. Så inget jourboende i Jokkmokk. Det torde i förlängningen också innebära ökande kostnader för socialtjänsten. Helt enkelt därför att de som kommer att ha råd att ansöka och tillhandahålla boenden är privata aktörer. Typ samma som finns inom vård, skola och omsorg. Dessa vill gå med vinst – alltså tar man ordentligt betalt av socialtjänsterna som skickar kvinnor till dem.

Tanten har hört argumentet att det är bra att myndigheterna har kontroll över verksamheterna och det kan man kanske tycka, men tanten vet att de kvinnor som engagerar sig i jourerna idag får genomgå en utbildning innan de får verka inom jourerna. Det går alltså inte att bara bli medlem och köra igång, man måste genomgå utbildning. Det ena utesluter inte det andra. Tvivlar starkt på att kvinnojourerna skulle vägra IVO insyn i verksamheten om det är där problemet ligger.

Många kvinnor vill heller inte ha kontakt med myndigheterna i det akuta skedet utan vänder sig hellre till kvinnor inom jourverksamheten.
Tanten har också förstått att det inte klart framgått vad denna auktorisation hos IVO egentligen betyder. När tanten besöker IVO:s hemsida och läser vad som krävs av en ideell organisation för att lämna in ansökan så förstår ju tanten att de små jourerna troligen inte kommer att ansöka. Det är för tjorvigt.

Så tanten tänker, eftersom hon är en röd tant, att återigen ska ”marknaden lösa problemet, och kan inte marknaden lösa problemet så är det inte värt att lösa” som en moderat informerade tanten om en gång.

Så surt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

PS: Jouren i Jokkmokk kommer att finnas kvar inom ramen för en öppen verksamhet, som informationsarbete och att finnas som stöd och hjälp för våldsutsatt kvinnor. Skicka gärna en slant till dem – swish 123 697 55 51 så de kan fortsätta med det arbetet. /DS

Kollektivavtal.

Bild: livs.se

Tanten har hamnat i en del diskussioner om kollektivavtal. Tanten är lite rabiat när det gäller detta, det erkänner tanten. Tanten har varit fackligt aktiv i nästan sitt hela arbetsliv och anser att just kollektivavtalet är en garant för att Sverige inte ska bli som USA, där en del människor måste ha fler jobb för att överhuvudtaget överleva.

Tanten har läst olika arbetsgivares anledningar till att INTE ha kollektivavtal som t.ex. ”Våra anställda har det bättre utan avtalet”, ”Vi betalar mer än vad som sägs i avtalet” , ”vi har fler förmåner än vad som står i avtalet” och lite mer med samma innehåll.

Men så bra, säger tanten, vari ligger då problemet med att faktiskt förhandla och skriva under ett kollektivavtal? Kan det vara så att arbetsgivaren inte gör det man säger att man gör – ger bättre villkor än vad ett avtal säger? Å, tänker tanten, det handlar inte enbart om lönen, det handlar om så mycket mer.

Det är oerhört viktigt att komma ihåg att ett kollektivavtal innebär en LÄGSTA-gräns. Om arbetsgivaren vill göra mer, betala mer eller ha bättre förmåner så är det ju bara att göra det. Kollektivavtalet talar om vad den lägsta lönen får vara – alltså en försäkring att arbetsgivaren inte går LÄGRE än vad avtalet säger. Avtalet handlar också om andra bra saker – som tjänstepensionsplan, övertid, uppsägningstid e.t.c

Det ovan är ju bara en det av vad som kan finnas i ett kollektivavtal.

”Ett kollektivavtal innebär en extra trygghet för arbetstagaren eftersom arbetsgivaren aldrig kan erbjuda sämre villkor än vad som står i kollektivavtalet.”

Tanten blir beklämd när hon läser om unga människor som inte verkar ha någon som helst koll, som säger att ”ett kollektivavtal skapar en lägstanivå som belönar de som har blivit bekväma och lutar sig tillbaka på bekostnad av de som tar ansvar och initiativ” – sagt av en anställd på Klarna, som nu skrivit på.

Härligt för tjejen att vara så fullständigt övertygad av sin egen förträfflighet att inte ens förstår att hennes trygghet beror på det arbete fackliga organisationer gjort tidigare. Å tanten tänker också att de arbetsgivare som var inblandad i bygget av den ”svenska modellen” och som förstod vinsten av att ha kollektivavtal, de ska också hedras.

Tanten tipsar de arbetsgivare om inte har kollektivavtal att läsa Almegas ”8 myter om kollektivavtal” !

Det skrämmer tanten att det liksom ”backas” när det kommer till trygghet på arbetsplatsen och det skrämmer tanten ännu mer att vi blivit så själviska och osolidariska att inte förstå vinsten av att ha ett tryggt avtal på plats.

Tanten inser att hon måste börja kontrollera de företag hon anlitar mer noggrant än tidigare, om de har kollektivavtal eller inte. Lite tjorvigt är det ju eftersom tanten måste söka på olika fackförbund såvida tanten inte missat någon smart sida där man kan söka på alla.

Tanten är glad att hon hittade ett företag som tillhandahåller en, för tanten, skojig service. Samelandsresor har kollektivavtal med Unionen så tanten kan se fram emot att hyra den lilla husbilen även nästa år!

Så tänker tanten denna lördag och tar en kopp kaffe till.

Vart är vi på väg?

Tanten har, med oro, följt debatten om förslaget till ”angiverilagen”. Å jo, tanten vet att den inte kallas så av dem som vill ha den, men tanten kommer att kalla den så till dess att hon har blivit överbevisad om att det inte är just en sådan.

Tanten läste i husorganet att tantens region kommer att ta upp frågan om att säga nej till att deras personal ska följa den lagen. Hedrar regionen, tänker tanten, men så tänkte inte det M-märkta oppositionsrådet. Tanten blev förbryllad när hon läste vad sagda råd hade att anföra:
”Det pratas ofta om det etiska, att personalen ska ge vård till den som mest behöver det. I det här uppdraget från regeringen har det aldrig varit uppe på bordet att sjukvårdspersonal ska avstå från att ge människor vård”

Vad betyder det? Tanten tänker att om en papperslös kommer in på en hälsocentral så får hen säkert vård just då men samtidigt anmäls hen och blir utskickad ur landet – till vilken vård? Om man inte vet det så är det heller inte rätt att anmäla hen. Å, tänker tanten, i vilken vård hen hamnar i kan man verkligen inte veta.

Visst kan tanten instämma i att det kan bli problematiskt om regionen uppmanar personalen till lagbrott men samtidigt så undrar tanten vart vårt samhälle är på väg när regionen känner att man faktiskt behöver göra just det.

Förutom detta så är tanten också lite bekymrad över att Socialdemokraterna, lite tillspetsat, gör vågen över regeringens sista förslag om skattesänkningar.
Herrejesses, tänker hon återigen – vart är Svea Rike på väg?

Så trista tankar tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till..

Hurra för Systembolaget!

Tanten läste en ledare i husorganet som uppmärksammade tanten på hur mycket hon gillar systembolaget i stort och framförallt tantens lokala bolag.

Ledarskribenten avslutade ledaren med följande: ”Det är hög tid att göra upp med den socialistiska kvarleva som stavas alkoholmonopolet.”

Å nä, det är just det tanten inte håller med om. Länge leve systembolaget! Å det av flera orsaker.

1) Naturligtvis är det bra att centrera möjligheterna till inköp av alkohol – de alkoholrelaterade skadorna är stora och inte försumbara. Tanten tror fullt och fast på att systembolaget hindrar en hel del sådana bekymmer.
2) Tantens lokala bolag har personal som är superbra på sitt jobb. De har god kunskap av olika sorters alkohol och kan ge tips och idéer om vad som är gott till vad.
4) Systembolaget har 14242 olika viner i sitt sortiment och tanten kan få hem dem på en mycket kort tid även om de inte finns i det lokala sortimentet.

Finns säkert fler anledningar till att behålla systembolaget och vän av ordning menar nog att tanten kan beställa viner från hela världen och det kan tanten MEN inte med den snabba leveransen och framförallt inte möjligheten som systembolaget har ifall tanten ångrar sig!

Det finns också ett landsbygdsperspektiv, tänker tanten. Servicen till oss som Systembolaget ger kommer inte ICA/Coop att kunna leverera – hur bra de än är.
Tantens lokala bolag har dessutom järnkoll på vilka som har problem och vilka som inte har det.

Tanten tänker att den unge ledarskribenten helt enkelt inte vet vad han skriver om. Brukar vara så med de unga som alltid tror att de ”kan själv” utan hjälp från andra.

Så tänker tanten denna dag , och tar en kopp kaffe till.

Tanten har fått elstöd..

Helt befängt, tänker tanten, när hon ser att hon o hennes gubbe har fått 956 kronor i elstöd. Gubben o tanten tecknade ett bra avtal med Vattenfall när de flyttade till lägenhet 2022 och avtalet sträcker sig till 2024 och de betalar 0,45 öre/kw – men de har fått 0,90 öre/kw. Varför? Det undrar tanten och tänker att det nog är ett ganska felriktat stöd som har delats ut. Eftersom tanten och gubben har fått det, som inte behöver det, så måste massor med människor som heller inte behöver det, ha fått det.

Sicket slöseri med skattemedel, tänker tanten, och fnittrar lite över att det är just denna regering som delat ut detta ”bidrag” som inte behövdes egentligen! I varje fall inte för tanten. Den regering som alltid muttrat om de hemska ”bidrag” som delats ut lite hött o mött, gör nu exakt likadant tillsammans med sin lekkamrat lite högerut.

Tanten förstår ju att det kan vara problematiskt att dela ut pengar och veta att de alltid kommer i rätt fickor men tanten tänker ändå att detta känns riktigt fel och funderar på hur hon ska göra för att skicka tillbaka dem. Pengen är utskickad av Försäkringskassan så det kanske går att skicka tillbaka dem dit. Det borde ju rimligtvis finnas ett post- eller bankgiro man kan återbörda pengarna på.

Så tänker tanten, i solen på den grekiska ön, å tar en kopp kaffe till.