Vart är vi på väg?

Tanten har, med oro, följt debatten om förslaget till ”angiverilagen”. Å jo, tanten vet att den inte kallas så av dem som vill ha den, men tanten kommer att kalla den så till dess att hon har blivit överbevisad om att det inte är just en sådan.

Tanten läste i husorganet att tantens region kommer att ta upp frågan om att säga nej till att deras personal ska följa den lagen. Hedrar regionen, tänker tanten, men så tänkte inte det M-märkta oppositionsrådet. Tanten blev förbryllad när hon läste vad sagda råd hade att anföra:
Det pratas ofta om det etiska, att personalen ska ge vård till den som mest behöver det. I det här uppdraget från regeringen har det aldrig varit uppe på bordet att sjukvårdspersonal ska avstå från att ge människor vård

Vad betyder det? Tanten tänker att om en papperslös kommer in på en hälsocentral så får hen säkert vård just då men samtidigt anmäls hen och blir utskickad ur landet – till vilken vård? Om man inte vet det så är det heller inte rätt att anmäla hen. Å, tänker tanten, i vilken vård hen hamnar i kan man verkligen inte veta.

Visst kan tanten instämma i att det kan bli problematiskt om regionen uppmanar personalen till lagbrott men samtidigt så undrar tanten vart vårt samhälle är på väg när regionen känner att man faktiskt behöver göra just det.

Förutom detta så är tanten också lite bekymrad över att Socialdemokraterna, lite tillspetsat, gör vågen över regeringens sista förslag om skattesänkningar.
Herrejesses, tänker hon återigen – vart är Svea Rike på väg?

Så trista tankar tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

19 − sjutton =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.