Kvinnojourer..

Tanten var tidigare engagerad i kvinnojouren i Jokkmokk, den lades så småningom ner för att sedan återuppstå för ett par år sedan. Tanten tänkte att det är trist att den behövs men var glad över att den ändå återuppstått.

Tanten fick nyligen reda på att dessa jourer – från den 1 april i år – ska ansöka om att få driva ett boende. Ansökan ska göras till IVO och det gäller privata eller ideella aktörer. Kostnaden för detta ska vara 30.000 kronor och det är också ett krav att boendet ska ha utbildad personal samt chef på boendet. Läs mer i NSD.

Det där låter ju kanon – eller? Tanten är, som vanligt, misstänksam eftersom tanten tänker i flera led. Det innebär i praktiken att inga små ideella jourer kommer att ha råd med detta. Så inget jourboende i Jokkmokk. Det torde i förlängningen också innebära ökande kostnader för socialtjänsten. Helt enkelt därför att de som kommer att ha råd att ansöka och tillhandahålla boenden är privata aktörer. Typ samma som finns inom vård, skola och omsorg. Dessa vill gå med vinst – alltså tar man ordentligt betalt av socialtjänsterna som skickar kvinnor till dem.

Tanten har hört argumentet att det är bra att myndigheterna har kontroll över verksamheterna och det kan man kanske tycka, men tanten vet att de kvinnor som engagerar sig i jourerna idag får genomgå en utbildning innan de får verka inom jourerna. Det går alltså inte att bara bli medlem och köra igång, man måste genomgå utbildning. Det ena utesluter inte det andra. Tvivlar starkt på att kvinnojourerna skulle vägra IVO insyn i verksamheten om det är där problemet ligger.

Många kvinnor vill heller inte ha kontakt med myndigheterna i det akuta skedet utan vänder sig hellre till kvinnor inom jourverksamheten.
Tanten har också förstått att det inte klart framgått vad denna auktorisation hos IVO egentligen betyder. När tanten besöker IVO:s hemsida och läser vad som krävs av en ideell organisation för att lämna in ansökan så förstår ju tanten att de små jourerna troligen inte kommer att ansöka. Det är för tjorvigt.

Så tanten tänker, eftersom hon är en röd tant, att återigen ska ”marknaden lösa problemet, och kan inte marknaden lösa problemet så är det inte värt att lösa” som en moderat informerade tanten om en gång.

Så surt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

PS: Jouren i Jokkmokk kommer att finnas kvar inom ramen för en öppen verksamhet, som informationsarbete och att finnas som stöd och hjälp för våldsutsatt kvinnor. Skicka gärna en slant till dem – swish 123 697 55 51 så de kan fortsätta med det arbetet. /DS

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × tre =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.