Ganska fantastiskt ändå..

Tanten och tantens gubbe har varit till Stockholm för att gubben behövde opereras i ryggen, Region Norrbotten kunde inte fixa det inom rimlig tid så de skickade iväg gubben. Tanten följde naturligtvis med och var imponerad av enkelheten i bokning av biljett, hotell och annat. Tanten fick naturligtvis betala sin resa själv men sjukresor, med bistånd av upphandlad resebyrå, ordnade så att det gick enkelt o hyfsat smärtfritt.

Operationen gick bra och med drogad gubbe tog sig paret hem till Jokkmokk utan alltför stort besvär. Ena hunden hämtades i Luleå på hemvägen och den andra från Gällivare dagen efter. Tur man har systrar, tänkte tanten.

Operationen gjordes på en privat ryggklinik och både gubben och tanten fick ett fint och proffsigt bemötande. Men tanten är ju inte tanten om hon inte hittar nåt att klaga på och tanten klagar just på att det är privat. Det kan inte vara så svårt att vara vänlig och trivsam när man kan välja sina patienter, när regionen får betala dyra pengar för att få det gjort. Tanten hade hellre sett att det hade kunnat göras i regionens egen regi. Dels för att slippa resan men också för att de skattepengar som detta kostade torde ha varit färre om det hade kunnat ordnas på hemmaplan.

MEN – säger då vän av ordning, om nu tanten säger så – varför åka? Helt enkelt därför att gubbens hälsa krävde det. Väntan har varit olidligt lång – flera år – så det var onekligen dags.

Tanter tänker ändå, att nog bor vi i ett fantastiskt land där gubben blev opererad utan stor personlig ekonomisk kostnad. Tanten betalar, och har betalat, skatt för det och gjorde det mycket gärna även på den tiden då tanten inte direkt ”såg vad hon fick för pengarna”. Nu vet hon vad hon fick – eller i det här fallet vad gubben fick – för pengarna. Å det tackar tanten för.

Tanten har också, sedan tidigare inlägg, träffat på en trevlig kundtjänst, som svarade fort och kunde bistå tanten, så ni ser – även en sur tant hittar guldkorn lite då och då.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Gott slut och Gott Nytt År!

Tanten och tantens gubbe önskar alla ett riktigt Gott Nytt År! Tanten o gubben brukar äta något gott men i övrigt fungerar det gamla paret lite som Dagobert – förutom att tanten inte ställer klockan men blir väckt av morrande hundar som hör smällare. Tanten hoppas att det inte ska smälla så mycket i centralorten. Lite orolig är tanten, det ska inte förnekas. I byn där tanten bodde tidigare var det ganska stillsamt.

Seriestrippen från Norrbottens Kuriren

Tanten har fått indikationer på att hon blivit en lite gnällig dito. Det håller tanten med om och har funderat på vad det kan bero på. Tanten har kommit fram till att det beror på att tanten har tid att reta sig på ditten och datten. På den tiden tanten jobbade heltid fanns inte den tiden. Dock kan tanten tycka att det är lite märkligt att tanten blivit en gnällfia när tanten faktiskt tycker osedvanligt illa om just gnällfior av båda könen.

Tanten tänker också att det kan ha att göra med att när tanter blir lite äldre så vågar de klaga och tycka saker både hit och dit vilket tanten kanske inte riktigt vågade när tanten var ung. Tanten tänker fortsätta att tycka saker, det är helt klart, men kanske nyårslöftet får bli att inte ha en gnällig ton när hon skriver.

Å då måste tanten passa på att klaga lite så här sista dagen innan 2022.

I husorganet i veckan så stod det en del om tågtrafikens icke fungerande. Tanten blev lite putt på VY:s talesperson som sa: ”Egentligen kan jag tycka att oavsett om man åker tåg eller bil, reser man i vintern bör man se till att ha praktiska kläder med sig ifall man blir stående”

Det håller tanten, till viss del med om, MEN om man ska åka tåg så bör man nog, förutom kläder också ha med sig, snöskor eller snöskoter, mat och vatten för minst 2 dygn eftersom det verkar som om resenären får klara sig själv till stor del och säga vad man vill, det är svårt att lifta vid en järnvägsräls.. Vilket är fullt möjligt vid en trafikerad väg.

Så – det var årets sista gnäll, tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

GOTT NYTT ÅR!!!

Tanten versus kundtjänster.

Tanten har under senare tid haft oturen/turen att prata med ett flertal kundtjänster och nästan varje gång blir tanten lätt upprörd. Dels upprörd för att tanten ibland inte förstår vad kundtjänsten finns till för, och ibland för att tanten tycker så vansinnigt synd om de personer som jobbar där.

På VY:s kundtjänst fick tanten veta att ”nu svarar vi alldeles strax, du har plats nummer ett” och det låter ju himla trevligt men tanten fick ändå vänta i drygt 20 minuter efter att ha väntat gode länge för att hamna på plats ett och det är då tanten tycker synd om personalen – det kan inte vara lätt när sura tanter till slut kommer fram och är lagom irriterade.

Det som gjorde att tanten ifrågasatte kundtjänstens (fortfarande VY) berättigande var att sagda kundtjänst, som tanten till slut kom fram till, inte kunde se tantens bokning eftersom tanten hade försökt lösa problemet på deras hemsida och då tydligen på något vis låst deras möjlighet att se bokningen. Det skulle alltså betyda att tanten skulle lägga på luren och vänta ett tag till och sedan ringa upp igen, sitta i kö för att kundtjänsten KANSKE skulle kunna se bokningen.

Det finns kundtjänster som fungerar fint, det är tanten helt säker på. Det är nog bara så att tanten inte stött på dem än..

Tanten inser att tanten behöver ha riktigt gott om tid för att ringa till en kundtjänst och tanten har den tiden då hon till största delen är pensionär, men alla andra? Alla de som är mer aktiva i samhället än tanten – hur gör de? Går alla omkring med en telefon som har högtalaren påkopplad, eller går man med lurar på. Tanten tänker att det skulle vara ofantligt slöseri med tid om alla som måste vänta på att komma fram faktiskt gjorde just det – väntade, istället för att göra något vettigt.

Tanten har skrivit om detta tidigare och tanten tänker att det är troligt att tanten kommer att göra det igen.

Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Valfrihet – det är grejer det!

Denna skylt sitter på dörren till Handelsbankens gamla lokal i Jokkmokk..

Tant Anna har funderat en hel del på detta med valfrihet. Enligt alla förståsigpåare så ska det vara Guds gåva till mänskligheten och det kan tanten tycka låter väldans bra.

I tantens värld så finns det otaliga valmöjligheter. Tantens medlevare i tantens, befolkningsmässigt, lilla kommun har fascinerade möjligheter.

Alla kan (måste) välja att åka till tandläkaren femton (15) mil bort, eller varför inte välja att åka minst tio (10) mil bort om tanten blir akut sjuk en helg.
Tanten kan också välja att åka tio (10) mil till veterinären – om det inte är en onsdag då veterinärer besöker tantens hemort och har plats för tantens hund.
Om tanten funderar på att byta bank, Gud förbjude, så kan tanten välja Handelsbanken som precis flyttat in på Storgatan – i Gällivare, tio mil bort – från Porjusvägen i Jokkmokk. Valmöjligheterna är oändliga.
Tanten hoppas att tantens läsare förstår att tanten ironiserar!

Just när det gäller tandläkaren tycker tanten det är intressant att tantens region valt att flytta tantens tandvård till ett verksamhetsområde femton mil bort istället för tio som det var tidigare. Inte så mycket miljötänk där inte, tänker tanten. Intressant också att M-märkta regionrådet menade att det är kommunen som måste se till att företagsklimatet blir bättre så de privata alternativen ökar för att tantens kommun ska få tandläkare på orten. Phu, säger tanten.

Tanten blir väldans trött på att människor måste flytta för att komma närmare vården när de blir långvarigt sjuka och att medmänniskan på landsbygden ska behöva känna oro för att bli sjuk under helgen.

Men lite parodi blir det – när samma människor som förespråkar valfriheten inte ser att de utför en typ av svenskt Kina i stora delar av vårt avlånga land eftersom det faktiskt inte finns någon valfrihet alls på dessa platser!

Så tänker tanten och tröstar sig med en kopp kaffe till.

Nu är det helt klart att tanten är både pensionär och gammal.

Det bevisades när tant Anna hade en konversation på messenger med yngre personer. Tanten skulle beskriva en sak om Norr- och Västerbotten. Tanten skrev om BD- och AC-län. Tanten fick väldigt konstiga svar som tanten svarade på. Det var inte förrän en av de andra unga lade in en bild på Sverige där länsbokstäverna fanns med som det blev klart för den andra unga vad det handlade om. Då först blev det också klart för tanten att den unge personen inte alls hängde med i tantens resonemang.

Senare satt tanten å de unga och pratade IRL och tanten menade att det är ju begrepp som används ofta. Pyttsan sa de unga, möjligen med tantens jämgamla. De hade googlat på fenomenet och menade att det var ”jättegammalt”. Den som faktiskt fattade gjorde det enbart eftersom hens farfar pratat om att de bodde i T-län.

Tanten tänkte efter och var ju tvungen att erkänna att de sammanhang då tanten använder länsbokstäverna nog handlar om sammanhang då deltagarna är i ungefär samma ålder som tanten.

Men, tänker tanten, det innebär ju att tanten lärt sig något nytt och även att de unga gjort det. Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.