Allt går att sälja, å tanten betalar..

Tanten har blivit riktigt upprörd, faktiskt rent arg, några gånger senaste veckorna då ovanstående reklam dykt upp i både tv och tidningar.

Tanten undrar vad den reklamen kostar, tanten skulle verkligen vilja veta det och hur mycket Susanne Axell, känd från SVT:s ”Fråga doktorn”, får för detta ”gig”

Å varför vill tanten veta det – jo, för det är tanten som betalar!
Tanten och alla andra som betalar sin skatt som i sin tur betalas till det bolag som Susanne gör reklam för. Å det riktigt lustiga i kråksången är att Susanne inte egentligen gör reklam för utmärkt vård utan första meningen lyder: ”Nu gör du som jag och listar dig på en av …” Det är alltså listningen som är viktig – då det är den som ger pengarna. Du är nog kanske inte lika välkommen som multisjuk eller annat kostsamt.

OM ovanstående företag verkligen varit ett riktigt företag å inte ett företag som lever på tantens skattepengar så hade företaget gärna fått göra hur mycket reklam som helst, men då hade tanten också förväntat sig att kunderna betalat för sin vård utan hjälp från tantens pengar.

Många säger då att det spelar väl ingen roll, huvudsaken att folk får vård och det är säkert mer effektivt när det är kunniga företagspersoner som driver det. Då tänker tanten på en kommunchef i tantens kommun som konstaterade att det måste vara det absolut säkraste och enklaste företaget man kan driva då det är kommuner eller regioner som betalar för det. Man har alltså inga kunder som kan hamna på obestånd å inte kan betala.

Det finns mycket som skulle behöva göras inom den offentliga vården, det är även tanten medveten om och som revisor i tantens region så har det blivit än mer klart att så är fallet MEN att då ta en hel drös med pengar och sätta dem på en reklamkampanj enligt ovan kan inte vara lösningen på problemet – snarare det omvända tänker tanten.

Så irriterat tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Tanten har åkt tåg…

Tanten gillar att åka tåg och denna gång skulle tåget frakta tanten från Murjek till Stockholm. Det kostade 6200kr tur o retur – jo, tanten åkte första klass med egen toa och dusch. Egentligen kostade den 5800 kr men tanten är så gammal nu så vad som helst kan hända – alltså vill tanten kunna avboka och då kostar det 400 kr extra.

Vad fick då tanten för dessa pengar?

Tanten blev fraktad hela vägen, tider hölls och löften om frukost infriades.

Tanten sov på hyfsad skön madrass med sköna kuddar och ett skönt täcke. Tanten träffade också den synnerligen trevliga personalen.

Dock fick tanten också lampor som inte fungerade. Tvål som inte fanns vilket nog var lika bra eftersom duschmunstycket inte fungerade. Nedfällbar sits som inte gick att fälla upp. Handfat och toa på nervägen som tanten fick tvätta av innan användande och skitiga hörn lite överallt.

Många av skavankerna kan man dock inte skylla enbart på slarv, det faktum att vagnarna är i så dåligt skick bidrar naturligtvis. Tanten har inte riktigt koll på vem som ansvarar för vagnarna, om det är trafikverket eller Vy (som kör tågen i norr) men vilket som så borde ”nån” skämmas för hur illa det är. Städning och underhåll är troligen Vy:s problem men spruckna väggar etc borde vara trafikverkets problem då tanten fattat det som att de fortfarande äger de fysiska tågen.
Tanten tänker att det kanske inte är så konstigt att folk väljer flyget istället. Tanten kollade vilket pris en biljett med en plats i en delad sovvagn skulle betinga. Ca 3500kr vilket tanten skulle kunna ta sig fram och tillbaka med flyg.

Tanten tycker inte heller det är rimligt att det är dyrare att åka tåg i tretton och en halv timme än att flyga på två och dessutom i så gamla tåg att tanten skäms när hon stöter på turister på sagda tåg.

Nå, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till, tanten fortsätter nog ändå med tåget nu när hon är pensionär å inte har så förtvivlat bråttom överallt.

Fel frys..

Strax innan påsk såg tanten ett uttalande från en matexpert (fast tanten tänker att den personen borde kalla sig något annat) som menade på att det går utmärkt att ha ett ypperligt påskbord även utan ekonomiska medel – det är ju bara att rensa frysen på sånt som man sparat för att ha vid nåt speciellt tillfälle. Grejer som hjortron, löjrom eller varför inte en älgstek som ligger där och skräpar.

Tanten reagerade som vanligt med att sätta kaffet i halsen men bestämde sig för att inte reta upp sig denna gång. Människan visste uppenbarligen inte bättre – så var det bara.

Men så läste tanten Dagens Nyheter att det fanns en annan som reagerade på samma sätt som tanten och det var så bra skrivet att tanten bara måste få delge Susanne Nyströms text. Ledaren är inte låst så det går bra att klicka på länken ovan.

Hon skriver bl.a.: ”…eftersom jag tycker att man ska lyssna på experter gick jag på långfredagen hoppfull in i köket. Om lyxmåltider har en tendens att gömma sig i frysar i största allmänhet borde väl inte min vara sämre, tänkte jag – bara för att upptäcka att jag uppenbarligen letade i fel frys.”

Tanten tänker att det var nog många som letade i fel frys om hen följde denne experts råd…

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

De, dem å dom.

Tanten har med intresse följt debatten om de tre ovanstående orden. Tanten är, ärligt talat, inte så hemma i grammatikens lagar men hon har en liten känsla för språk och reagerar när hon tycker det låter fel.

Med stor förtjusning följer tanten facebooksidan: Sverige mot särskrivning som även har en (OBS: reklam) hemsida med skojiga språksaker att köpa, som kylskåpsmagneter som tanten har investerat i. Där kan man bl.a se denna:

Tanten läste en insändare i husorganet som skrev om just detta, tyvärr är den låst men tanten tänker vara så fräck att hon citerar en del från den. Insändaren gjorde det klart för tanten vad skillnaden är – alltså hur galet det låter och ser ut med ”dom” genomgående. Insändarskribenten skrev en text med dels de och dem och samma text med dom. Läs högt för er själv så ser ni hur tokigt det blir med enbart dom.

De och dem
”Alla de barnen som gick i Mulleskolan, skulle idag ta emot de nya barnen, som de hade väntat på så länge. Och för att välkomna dem, så hade de ritat fina tavlor som de skulle ge till dem. Säkert skulle de bli jätteglada för dem och de skulle nog känna att de var riktigt välkomna.” 

Samma text, med dom

”Alla dom barnen som gick i Mulleskolan, skulle idag ta emot dom nya barnen, som dom hade väntat på så länge. Och för att välkomna dom, så hade dom ritat fina tavlor som dom skulle ge till dom. Säkert skulle dom bli jätteglada för dom och dom skulle nog känna att dom var riktigt välkomna.”

För tanten blev det klart att de och dem inte ska förvandlas till dom. Kan tyckas petigt men tanten blev klar över var hennes sympatier ligger. De ligger på texten med de och dem.

Lena som skrivit insändaren avslutar med: ”Elever vill faktiskt lära sig, inte erbjudas dåliga förenklingar, för att lärare förutsätter att elever inte kan förstå. Man undrar vilka det egentligen är, som inte kan förstå…”

Å det instämmer tanten i, tänker hon, och tar en kopp kaffe till.

Tack för hjälpen.

Tanten tänkte först ha rubriken ”Thank Heaven for Little Girls” som Maurice Chevalier sjöng i någon film för länge sedan men tanten insåg att han nog inte sjöng om starka och självsäkra flickor så tanten ändrade sig.

Tanten är så tacksam för de fyra flickor som hjälpte tantens gubbe när han och hans permobil gjorde en saltomortal när han var ute och åkte med en av hundarna. Gubben voltade ordentligt men dessa tjejer ryckte genast in och lyfte upp både gubbe och permobil. Å att de dessutom gjorde det med en halvt galen Corgi som skällde runt omkring och tyckte allt var jättekul gör bara insatsen större.

Tanten tänker att det är nog den stora fördelen med att bo där tanten och gubben bor, människor i alla åldrar rycker in när det behövs. Tanten tänker också att det krossar alla fördomar som tanten och andra gamlingar kan ha gentemot den yngre delen av befolkningen.

Det är så härligt när fördomar kommer på skam!

Så tänker tanten, som fick hem en hyfsat hel gubbe tack vare dessa tjejer, när hon tar en kopp kaffe till.