Kategori: Frågande tankar

Tanten har fått elstöd..

Helt befängt, tänker tanten, när hon ser att hon o hennes gubbe har fått 956 kronor i elstöd. Gubben o tanten tecknade ett bra avtal med Vattenfall när de flyttade till lägenhet 2022 och avtalet sträcker sig till 2024 och de betalar 0,45 öre/kw – men de har fått 0,90 öre/kw. Varför? Det undrar tanten och tänker att det nog är ett ganska felriktat stöd som har delats ut. Eftersom tanten och gubben har fått det, som inte behöver det, så måste massor med människor som heller inte behöver det, ha fått det.

Sicket slöseri med skattemedel, tänker tanten, och fnittrar lite över att det är just denna regering som delat ut detta ”bidrag” som inte behövdes egentligen! I varje fall inte för tanten. Den regering som alltid muttrat om de hemska ”bidrag” som delats ut lite hött o mött, gör nu exakt likadant tillsammans med sin lekkamrat lite högerut.

Tanten förstår ju att det kan vara problematiskt att dela ut pengar och veta att de alltid kommer i rätt fickor men tanten tänker ändå att detta känns riktigt fel och funderar på hur hon ska göra för att skicka tillbaka dem. Pengen är utskickad av Försäkringskassan så det kanske går att skicka tillbaka dem dit. Det borde ju rimligtvis finnas ett post- eller bankgiro man kan återbörda pengarna på.

Så tänker tanten, i solen på den grekiska ön, å tar en kopp kaffe till.

Tanten har åkt tåg…

Tanten gillar att åka tåg och denna gång skulle tåget frakta tanten från Murjek till Stockholm. Det kostade 6200kr tur o retur – jo, tanten åkte första klass med egen toa och dusch. Egentligen kostade den 5800 kr men tanten är så gammal nu så vad som helst kan hända – alltså vill tanten kunna avboka och då kostar det 400 kr extra.

Vad fick då tanten för dessa pengar?

Tanten blev fraktad hela vägen, tider hölls och löften om frukost infriades.

Tanten sov på hyfsad skön madrass med sköna kuddar och ett skönt täcke. Tanten träffade också den synnerligen trevliga personalen.

Dock fick tanten också lampor som inte fungerade. Tvål som inte fanns vilket nog var lika bra eftersom duschmunstycket inte fungerade. Nedfällbar sits som inte gick att fälla upp. Handfat och toa på nervägen som tanten fick tvätta av innan användande och skitiga hörn lite överallt.

Många av skavankerna kan man dock inte skylla enbart på slarv, det faktum att vagnarna är i så dåligt skick bidrar naturligtvis. Tanten har inte riktigt koll på vem som ansvarar för vagnarna, om det är trafikverket eller Vy (som kör tågen i norr) men vilket som så borde ”nån” skämmas för hur illa det är. Städning och underhåll är troligen Vy:s problem men spruckna väggar etc borde vara trafikverkets problem då tanten fattat det som att de fortfarande äger de fysiska tågen.
Tanten tänker att det kanske inte är så konstigt att folk väljer flyget istället. Tanten kollade vilket pris en biljett med en plats i en delad sovvagn skulle betinga. Ca 3500kr vilket tanten skulle kunna ta sig fram och tillbaka med flyg.

Tanten tycker inte heller det är rimligt att det är dyrare att åka tåg i tretton och en halv timme än att flyga på två och dessutom i så gamla tåg att tanten skäms när hon stöter på turister på sagda tåg.

Nå, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till, tanten fortsätter nog ändå med tåget nu när hon är pensionär å inte har så förtvivlat bråttom överallt.

Fel frys..

Strax innan påsk såg tanten ett uttalande från en matexpert (fast tanten tänker att den personen borde kalla sig något annat) som menade på att det går utmärkt att ha ett ypperligt påskbord även utan ekonomiska medel – det är ju bara att rensa frysen på sånt som man sparat för att ha vid nåt speciellt tillfälle. Grejer som hjortron, löjrom eller varför inte en älgstek som ligger där och skräpar.

Tanten reagerade som vanligt med att sätta kaffet i halsen men bestämde sig för att inte reta upp sig denna gång. Människan visste uppenbarligen inte bättre – så var det bara.

Men så läste tanten Dagens Nyheter att det fanns en annan som reagerade på samma sätt som tanten och det var så bra skrivet att tanten bara måste få delge Susanne Nyströms text. Ledaren är inte låst så det går bra att klicka på länken ovan.

Hon skriver bl.a.: ”…eftersom jag tycker att man ska lyssna på experter gick jag på långfredagen hoppfull in i köket. Om lyxmåltider har en tendens att gömma sig i frysar i största allmänhet borde väl inte min vara sämre, tänkte jag – bara för att upptäcka att jag uppenbarligen letade i fel frys.”

Tanten tänker att det var nog många som letade i fel frys om hen följde denne experts råd…

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Det här med storlek..

Tanten läser i Dagens Nyheter att Tullinge vill bryta sig ur kommunen Botkyrka och bli en egen kommun. å det tänker tanten att det kan finnas flera orsaker till men när hon läser artikeln så får hon klart för sig att enda anledningen som beskrivs är att ”Botkyrka är för stort”.

Tanten sätter kaffet i halsen och undrar vad sagesmannen menar. För stort i yta?? Botkyrka är, enligt Wikipedia, 222,27 kvadratkilometer stort. Det innebär att det skulle få plats ungefär 87 Botkyrka i tantens kommun. Botkyrka är alltså för stort??

I Botkyrka bor det ca 491 personer per km2 så tanten tänker att det kanske är antalet personer som är ”för stort”. Då blir det ändå fel eftersom tanten tänker att man då skulle skrivit ”för många”

I tantens kommun bor lite drygt 0,2 personer per km2 å ändå tycker folk söderut att tantens kommun ska slås ihop med någon annan. Om tantens kommun skulle slås ihop med t.ex. Arjeplog så skulle storleken på kommunen bli som 150 Botkyrka och DET, tänker tanten, skulle helt klart bli ”för stort”.

Tanten läser vidare och förstår att det egentligen inte alls har med storleken att göra utan snarare att Tullinge är en av Botkyrkas kommun mest välbärgade del så sanningen är väl troligen att man inte vill dela med sig till sina fattigare kommunmedborgare…

Så tänker tanten denna söndagsmorgonen å tar en kopp kaffe till.

Det var då ett attans tjat…

Eftersom tanten bor där hon bor så går inte allt att inhandla på plats, tanten kämpar på för att hitta det hon behöver men ibland tar hon till internätet för sin shopping. Fungerar ypperligt, tycker tanten, men tanten blir oerhört irriterad av de sms som kommer efter leverans av varan.

Jaha, vad tycker då tanten – tja, tanten är ju nöjd då varan anlänt till tanten. Så det är ju helt okej, men hur ska det vara för att tanten ska tycka det är toppen? Levereras varan med sång och musik? Om tanten ska tycka det är toppen bara för att varan kom fram, vad betyder då okej? Att tanten fick hämta varan på närmaste utlämningsställe eller att posten meddelat att varan finns att hämta i Gällivare – tio mil bort – för det har faktiskt hänt om än inte tanten.

Den här från apoteket tyckte dock tanten tog priset, god gärning?

Orden ”god gärning” tycker tanten tillhör en helt annan kategori än att berätta om vad man tycker om apoteket.
(Å ja, tanten vet att vi har ett apotek på plats, men tanten visste också att just det tanten sökte inte fanns i det lokala apotekets sortiment – så lämna det..)

Tanten blir irriterad och lämnar faktiskt inga omdömen alls förutsatt att tanten fått det hon betalat för.

Tanten tänker att det blivit helt galet med alla omdömen företag förväntar sig att man ska lämn, även om tanten kan ha viss förståelse för att företagarna vill synas och kunna visa att de minsann är ena hejare på det de gör.

Nå tanten kommer fortfarande inte att lämna omdömen, så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.