Kategori: Politiska tankar

Tanten har varit på kongress.

Tant Anna är ju en röd tant, vilket de som känner tanten vet!

Så tanten hade förmånen att få vara på det röda partiets kongress som begav sig i Karlstad denna gång. Det var attans trevligt i Karlstad tyckte tanten. Å det är alltid trevligt med kongress, tycker tanten, eftersom tanten då träffar en himla massa likasinnade. Alltså sådana personer som tycker ungefär som tanten.

Tant Anna tycker det är viktigt med att träffa personer som inte tycker som tanten, helt enkelt eftersom diskussionerna med personer som tycker olika gör att alla inblandade lär sig något nytt och då går saker framåt. Tanten tänker att tanten alltid lär sig någonting nytt när tanten pratar med människor av andra åsikter och det kan aldrig vara fel.

MEN, ibland tycker tanten att det är himla trivsamt att helt omgärda sig av personer som har samma röda grundinställning. Tanten känner sig berikad efter sådana tillställningar, och rent av lite peppad. Tanten tänker inte längre vara så aktiv i allt det röda i framtiden och blir glad över att se alla de röda som vill fortsätta och som har kraft att göra just det.

Tanten tänker att hon är glad att den röda kongressen inte är likadan som den som beskrivs nedan…så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Nazister!

Tant Anna bor på en mycket trivsam liten ort som varje år i 413 år, så här i början på februari, har en stor happening, Tanten arbetar alltid dessa dagar och ser inte riktigt allt som händer men fick information om att nazister varit på plats. Tanten blir ledsen, upprörd och arg över detta! Å hade gärna varit med på plats och jaga bort dem. Nu gjorde andra det, gudskelov, men tanten började fundera.

På en av nazisternas sida på ett av de sociala medierna så kunde man läsa: ”kylan tillät inte mobilfoton, men efter en lyckad dag med stort intresse så lovar vi att återkomma årligen”

Tanten tänker att det var synd att det inte var ännu kallare så de frusit sönder totalt MEN undrar – varför var det en lyckad dag ur deras synpunkt?

Tanten funderar på om det faktum att de blev bortjagade och att man skrev en del på sociala medier om deras närvaro gjorde att de tyckte det var lyckat? Tanten har sett bilder och de var ju inte många nazister som stod där, det var alltså ingen demonstration som de behövde tillstånd för. Tanten undrar hur lyckat de hade tyckt det var om ingen brytt sig, eller alls kommenterat deras närvaro? Om de bara fått stå där å frysa?

Tanten tänker att förhållningssätt är jättesvårt och tanten velar ofta själv mellan om man ska ”ta debatten” eller inte. Tanten är ändå ganska övertygad om att uppmärksamhet är ju vad dessa nazister söker och vi andra faller i fällan.

Tanten har absolut ingen lösning på problemet å tänker att även tanten bidrar med uppmärksamhet genom att framföra dessa tankar.

Men tänker tanten, när hon tar en kopp kaffe till –  det tål att funderas på!

Ta strid mot etablissemanget?

Bild: Max Gustafson

Tant Anna har haft anledning att fundera på hur ordet etablissemanget används av olika företrädare för politiska partier.

Tanten har läst i husorganet och sett på nyheterna på TV om olika partiers företrädare som säger sig vilja: ”ta strid mot etablissemanget” vilket naturligtvis verkar betyda olika saker för olika företrädare. Den centerpartiske ordföranden i Kiruna menar (i husorganet 13 november) den nuvarande kommunledningen, medan ordföranden för partiet längst till höger verkar mena både nuvarande regering samt all press/media (utom den de kontrollerar själv naturligtvis).

Tanten tänker att klart man som politiskt parti vill vinna valet, och om man då gör det – då blir man, per definition, också etablissemanget. Å då blir ju frågan – fortsätter man då slå mot etablissemanget som är en själv, eller tycker man då att etablissemanget är helt ok? Den centerpartistiske företrädaren i Kiruna säger också; Jag har inte gått med i centerpartiet för partiets skull. Det är för Kirunas skull. Märkligt, tänker tanten, då har väljarna ingen aning om vad han egentligen tycker om allt från t.ex finansiering av välfärd till frågan om allmännyttan. Då använder han partiet för egen vinnings skull – till att ”ta strid mot etablissemanget” som centerpartiet ju är en del av och har varit sedan länge.

Ytterst förvirrande, tänker tanten, men tänker att det finns ett annat, lite större, exempel – Trumpnissen i det stora landet i väst – han tog, precis som centerpartisten i Kiruna, ”strid mot etablissemanget” innan valet och han verkar fortsätta på samma väg. Han är inte heller med i republikanska partiet för att han gillar deras politik, han är med för egen vinnings skull. Trumpnissen håller kampanjmöten fortfarande trots att han vunnit och verkar kämpa mot det mesta som han ju faktiskt är satt att styra och har möjlighet att förändra.

Tanten tänker att om tanken att krossa etablissemanget blir det som kommer i första hand, så blir det svårt att hinna med att faktiskt förändra så man kan åstadkomma något av det man utlovat.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

 

Politiskt korrekt?

Tant Anna har funderat på detta med att vara politiskt korrekt (PK), vad betyder det egentligen?

Enligt en definition så betyder det, lite förenklat, att vi vill tycka och tänka som de runt omkring oss. Att man får problem i sitt sociala sammanhang om man byter spår.

Tanten tänker att det blir ju då himla intressant eftersom den grupp som gärna slänger sig med begreppet som ett skällsord – även de är ju faktiskt helt politiskt korrekta – i sin kontext.

Så då är ju faktiskt till och med herr Å-son helt politiskt korrekt inom sin grupp, precis som tanten är det i sin sfär.

Tanten tänker att ordet korrekt betyder ju att något är rätt och riktigt men vad som verkligen är det tycker vi alla lite olika om. Herr Å-son och tanten har nog helt olika åsikter om vad som är vad just när det gäller det, men klart är att han är PK hos sig – å tanten är PK hemma med sina vänner.

Så tänker tanten – å tar en kopp kaffe till.

 

 

 

Råttan på repet…

Tant Anna funderar på begreppet landsbygd. Tanten väljer att inte kalla det glesbygd eftersom det då låter som om ingen bor där tanten bor.

Så tanten tänker landsbygd och i tantens hemkommun finns en centralort – som per definition är landsbygd – men byarna runt sagda centralort är upprörda eftersom det upplevs som om orten tar/får allt. I centralorten tycker man att länets självpåtagna huvudstad tar/får allt. I denna stad tycker man att grannlänets huvudstad gör det samma och alla på landsbygden tycker att rikets huvudstad och dess två kompisar tar/får allt.

Katten på råttan, råttan på repet.

Tanten tänker att det som beslutas i huvudstaden får konsekvenser hela vägen ner.

Tanten har haft anledning att fundera över detta, då hon lyssnade på Sören Häggroth som har skrivit en rapport om förutsättningarna för en hållbar och bärkraftig kommunstruktur, han menar att om man som stat anser att landsbygdskommuner ska klara samma uppdrag som de urbana dito – så måste man också betala för det.

Men, tänker tanten, om man då inte vill betala? Vad händer då? Staten har ju tvingat folk att flytta tidigare – kanske man gör det igen? Om man gör livsmöjligheterna så dåliga som möjligt kanske folk flyttar ”frivilligt”?

Kanske, tänker tanten, tycker man redan att man betalar så det räcker – men det håller inte tanten med om. Samma uppdrag som ligger på stora kommuner förväntas tantens lilla kommun klara, med attans så mycket mindre resurser.  Tanten har träffat personer från ett annat lag än tantens som absolut menar att om marknaden inte grejar att lösa problemet – då är inte problemet värt att lösa. Phu, tänker tanten,  den där marknaden verkar mest bry sig om sitt eget välbefinnande och inte om tantens och hennes grannar.

Så tänker tanten, å tar en kopp kaffe till.